Trots att den grafiska formgivaren Peter Saville aldrig varit i nÀrheten av att skriva eller producera musik Àr han en av de viktigaste personerna i den brittiska popens historia.
Hur kom du i kontakt med Tony Wilson?
â Jag gick tredje Ă„ret pĂ„ konstskolan och min bĂ€ste kompis Malcolm Garrett arbetade Ă„t Buzzcoks, vilket jag var oerhört avundsjuk pĂ„. SĂ„ nĂ€r jag hörde ryktas om att Tony Wilson, som hade ett musikprogram pĂ„ tv, skulle starta upp en klubb (The Hacienda) Ă„kte jag till tv-huset, presenterade mig och anmĂ€lde mitt intresse för att pĂ„ nĂ„got vis fĂ„ hjĂ€lpa till. Det fick jag, och dĂ€refter fortsatte vĂ„rt samarbete. Vi var ett bra team dĂ€r var och en skötte sina arbetsuppgifter. Jag har under alla Ă„ren haft helt fria hĂ€nder.
Vilket intryck gjorde Joy Division pÄ dig första gÄngen du hörde dem?
â Inget speciellt. Första gĂ„ngen jag sĂ„g dem hette de Warsaw. DĂ„ kunde jag inte se eller höra det min omgivning tycktes se och höra. Jag gjorde omslaget till Unknown Pleasures utan att egentligen ha hört Joy Division mer Ă€n pĂ„ nĂ„gra spĂ„r pĂ„ Factorys första utgĂ„va, The Factory Sampler, som jag i och för sig tyckte lĂ€t okej. Men min egentliga uppfattning om bandet var att de var rĂ€tt jobbiga att lyssna pĂ„. DĂ€remot minns jag tydligt nĂ€r jag lĂ€mnade omslaget till Rob och jag för första gĂ„ngen fick höra musiken efter det att Martin Hannet hade producerat den. Det var nĂ„got helt annat Ă€n jag förvĂ€ntat mig. Det var ett stort ögonblick och musiken gjorde ett oerhört starkt intryck pĂ„ mig. Efter 15 sekunder insĂ„g jag att jag gjort omslaget till en mycket betydelsefull platta.
Hade du nÄgra andra förslag pÄ omslag till Joy Division Àn de som valdes?
â Nej. Det föll sig naturligt. NĂ€r jag till exempel gjorde Closer, sĂ„ satt jag just och kikade pĂ„ bilder tagna av fotografen Bernard Pierre Wolff nĂ€r bandet kom pĂ„ besök. De undrade vad jag höll pĂ„ med och jag visade dem bilderna. Ian pekade pĂ„ bilden och bestĂ€mde helt lugnt att det var just den de ville anvĂ€nda, och sĂ„ blev det. Helt odramatiskt och oplanerat.New Orders omslag har vi aldrig ens diskuterat. NĂ€r jag nĂ„gon gĂ„ng Ă€ndĂ„ frĂ„gat dem: Har ni nĂ„gon idĂ©? har svaret alltid blivit ett nej. Har ni nĂ„gon titel, dĂ„? âNej, vi Ă€r inte helt sĂ€kra!â Ibland har de gillat dem, ibland inte.
Peter Hook har ju meddelat att New Order Àr ett avslutat kapitel. Kommer du att fortsÀtta arbeta med medlemmarna i framtiden?
â De tillhör familjen och Ă€r en del av mitt liv, och precis som i alla familjer sĂ„ vĂ€xer man ifrĂ„n varandra och utvecklas Ă„t olika hĂ„ll. Men man har Ă€ndĂ„ band som det inte gĂ„r att frigöra sig ifrĂ„n. Det Ă€r bara att inse att Factoryfamiljen Ă€r stor och hĂ€nger ihop tills döden skiljer oss Ă„t.
Vilket av alla omslag du gjort Àr du mest nöjd med?
â NĂ€r det gĂ€ller album Ă€r det tveklöst Power Corruption and Lies. Jag tycker omslaget balanserar snyggt mellan klassicism och romantik. Och Blue Monday Ă€r definitivt det mest betydelsefulla singelomslaget.
Alla pÄ Factory hade sina givna platser utom Alan Erasmus, tycks det.
â Alan var en av Tonys skĂ„despelarkompisar. Jag tror att Alan kĂ€nde sig Ă„sidosatt av Tony och lĂ€mnade Manchester utan att göra nĂ„got större vĂ€sen av sig. Han flyttade ut pĂ„ landet med sin flickvĂ€n. Tony gillade att göra det mesta sjĂ€lv och ta snabba beslut â ofta fungerade hans bil som kontor. Tony var dessutom ganska dĂ„lig pĂ„ att delegera saker.
Vad tycker du om 24 Hour Party People och Control?
â 24 Hour Party People Ă€r en form av kultrock-fars. Steve Coogan Ă€r en kĂ€ndis i England och jag tror att Tony blev vĂ€ldigt smickrad nĂ€r han tillfrĂ„gades och att han dĂ€rför sade ja. Och visst kan man göra farser av allt, till och med av andra vĂ€rldskriget och skoja om Hitler som Mel Brooks gjort, sĂ„ lĂ€nge folk förstĂ„r att det Ă€r komedi. Och komedi Ă€r den rĂ€tta benĂ€mningen pĂ„ 24 Hour Party People. Control dĂ€remot Ă€r precis tvĂ€rtom och Ă€r egentligen ganska okej, eftersom man i den tar upp den mörka sidan pĂ„ ett mer seriöst sĂ€tt. Det Ă€r Antons första lĂ„ngfilm och resultatet Ă€r som sagt okej. DĂ€remot vill jag passa pĂ„ att nĂ€mna Grant Gees kommande film om Joy Division som slĂ€pps nĂ€sta Ă„r, det Ă€r den bĂ€sta och mest genomarbetade filmen om Joy Division som nĂ„gonsin gjorts.
Du nÀrvarade pÄ Tonys begravning.
â Ja, det var en konstig upplevelse. Inte sjĂ€lva begravningen, men det som följde dĂ€refter. Trots att man varje dag matas med tragiska hĂ€ndelser pĂ„ tv med journalister som sticker upp kameror och mikrofoner i ansiktet pĂ„ folk mitt i tragiken, sĂ„ Ă€r man inte beredd pĂ„ det sjĂ€lv. Men innan vi gick ut till den mediala cirkusen utanför kyrkan sĂ„ var det var en stillsam och vĂ€rdig avslutning för Tony (kistan bars ut till tonerna av Joy Divisions Atmosphere).
Var det din idé med inskriptionen FAC 501 pÄ Tonys kista?
â Nej, det var Tonys son Oliver som bestĂ€mde att det skulle vara sĂ„. Jag lade mig inte i det, men personligen tyckte jag att det var nĂ„got opassande. Men det var sĂ„ Oliver ville ha det.
Varför just FAC 501?
â Tony hade bokat alla nummer frĂ„n 0-500 sĂ„ dĂ€rför valde han 501. Systemet med fabriksliknande nummer var en god idĂ©, speciellt med tanke pĂ„ bolagets namn, men med tiden slutade numreringen dessvĂ€rre, precis som allt annat, att fungera.
Vad arbetar du med för tillfÀllet?
â Jag hĂ„ller pĂ„ att ta fram en karta över Manchester, ett stort arbete som jag hĂ„llit pĂ„ med under nĂ„gra Ă„r. Parallellt med det arbetar jag pĂ„ en del bokomslag och en katalog.
Kommer det nÄgonsin att komma nÄgot liknande Factory, tror du?
â Nej. Som jag ser det Ă€r Factory den enda sanna historien om pop.
Lars Yngve
Foto: Anna Blessmann
The Hacienda öppnade fredagen den 21 maj 1982 och har kallats för vÀrldens bÀsta klubb.
Factory Records & New Order var Àgare till klubben som fick katalognummer FAC 51.
Madonna, The Smiths, New Order, Happy Mondays, Blur Àr bara nÄgra av alla artister som har upptrÀtt pÄ The Hacienda.
Tack vare ett drogrelaterat dödsfall och att skottlossning Àgde rum pÄ och utanför klubben stÀngdes The Hacienda 1997. Byggnaden stod tom i ett och ett halvt Är innan den sÄldes. The Hacienda revs 2002. NÀr detta skedde sÄldes tegelestenarna för £ 5 styck vilket inbringade mÄnga pengar som gick till vÀlgörenhet. Företaget som byggde lÀgenheter pÄ stÀllet dÀr klubben legat fick tillstÄnd av Peter Hook, som Àger varumÀrket The Hacienda och FAC 51, att behÄlla namnet pÄ byggnaden.
