Text: Thomas Millroth
Att uppfinna korven SmĂ„ förlag, smĂ„ gallerier, konsthallar och museer utanför Stockholm spelar en stor roll. Ja, tyvĂ€rr Ă€r det inte ett onödigt pĂ„stĂ„ende. Tvivlaren skulle följa med mig till konstnĂ€rsdrivna projekt i Malmö, Göteborg, VĂ€sterĂ„s för att fĂ„ syn för sĂ€gen. Eller blĂ€ddra i skriften Svensk Bokhandel, eller Ă€nnu hellre gĂ„ in i nĂ€rmsta boklĂ„da och hoppas att dĂ€r finns mĂ€ngder av de fantastiska böckerna frĂ„n smĂ„förlagen: Vertigo, Ellerström, Rosenlarv, ThorĂ©n och Lindskog, Pequod och allt vad de heter. HĂ€r finns en uppsjö av lĂ€sning frĂ„n klassisk pornografi till tyska berĂ€ttare, saker som fĂ„ stora förlag bekymrar sig om. Om man önskar sinnlighet, finns svindlande matupplevelse i ett originellt dubbelband av Ă„ ena sidan Georges Perec och Ă„ andra sidan Harry Matthews pĂ„ Pequod/RĂĄmus (âLantlig kokkonstâ kopplad med â81 lĂ€ttlagade recept för nybörjareâ, jag lovar en typografisk designupplevelse i den absoluta kulinariska vintergatan). Den mer pĂ„tagliga sinnligheten i den kultförklarade pornografin har jag kanske inte lĂ€st sĂ„ mycket av, Ă€ven om jag nog kan rekommendera Aragons kortroman âIrenes fittaâ utgiven av Vertigo. Hellre talar jag dĂ„ om mitt intresse för tysk litteratur. Nu senast Uwe Timms fullstĂ€ndigt förföriska skröna âUpptĂ€ckten av currywurstenâ (översĂ€ttning Jörn Lindskog) utgiven i serien âtysk litteratur pĂ„ svenskaâ av ThorĂ©n och Lindskog. I floden av översatt anglosaxisk litteratur glĂ€ds jag över denna ö att fly till. Skröna förresten?! Vem vet hur mycket den gode författaren Uwe Timm skarvar, nĂ€r han berĂ€ttar om Frau BrĂŒckners korvkiosk pĂ„ Grossneumarkt i hemstaden Hamburg. Det var nĂ€mligen hon som efter kriget uppfann currywursten enligt författaren. Allt tal om att denna tyska delikatess kom till vĂ€rlden pĂ„ 60-talet Ă€r sĂ„ledes nys. Currywurst? Ja det Ă€r förstĂ„s en vit kalvkorv skuren i bitar stekt i en blandning av ketchup och curry. Jag har Ă€tit makalösa currywurstar i gamla Ăstberlin, nĂ€rmare bestĂ€mt pĂ„ Prenzlauer Allee. Jag Ă€r sĂ€ker pĂ„ att ni har liknande upplevelse av denna sötsura smĂ„starka delikatess. Och de stĂ€llen dĂ€r man Ă€tit god currywurst minns man. Timm sĂ€tter igĂ„ng berĂ€ttarspelet om Frau BrĂŒckner, hur hon gömde en tysk soldat som försummade sin plikt för kĂ€rleksens spel i hennes sĂ€ng under krigets sista skĂ€lvande dagar. Freden kom och hon höll kvar sin unge Ă€lskare med en massa ursĂ€kter tills han genomskĂ„dade det hela. En litet bitterljuv berĂ€ttelse som samtidigt ger oss en skildring av ett avgörande skede tysk historia. I alla fall. Frau BrĂŒckner dras med i bytesaffĂ€rer och svarta börshandel som mĂ„nga andra. Hon byter den förrymde Ă€lskarens medaljer mot matvaror för att öppna korvkiosk. Leveransen Ă€r bristfĂ€llig, korvarna kommer, ketchupen ocksĂ„ men annat saknas och istĂ€llet fĂ„r hon en burk curry. Dyster bĂ€r hon upp paketet för husets trappor, snubblar, curry och ketchup blandas, men hon kan ju lika gĂ€rna steka elĂ€ndet som att kasta det. Och upptĂ€cker sĂ„ currywursten! En succĂ© Ă€r född. I kulturlivet lurar mĂ„nga sĂ„dana currywurstar. Eller skrönor om ni vill. Men vad Ă€r egentligen sant? OgĂ€rna vill jag Ă€nnu berĂ€tta om tiden som chef för Ystads konstmuseum. Men apropĂ„ alla smĂ„förlag och utstĂ€llningslokaler mĂ„ste jag Ă€ndĂ„ tala om ett nyhetsbrev jag fick frĂ„n ett av Stockholms bĂ€ttre gallerier. För första gĂ„ngen skulle nya verk av danske mĂ„laren Per Kirkeby visas pĂ„ 2000-talet i Sverige, stod det. Naturligtvis mailade jag tillbaka för att berĂ€tta, att redan över julen 2007-08 samarbetade Ystads konstmuseum med Kirkeby, som valde att stĂ€lla ut en ny svit stora monotypier, alltsĂ„ helt nya verk. Villkoret var att vi gjorde en katalog över dem. En sĂ„dan trycktes och över julen kunde vi alla glĂ€djas Ă„t dessa monumentala skildringar av trĂ€d. NĂ„, inte svarade galleriet i Stockholm pĂ„ min rĂ€ttelse. Inte en enda rad nĂ„dde mig. Och jag tĂ€nkte, att nĂ„, bĂ„de Stockholm och Sverige börjar ju pĂ„ bokstaven S, det Ă€r lĂ€tt att förblanda förhĂ„llande och geografi. Och Ystad förresten⊠vem bryr sig om det? TĂ€nkte man nog dĂ€ruppe. Men dĂ„ vet de inte vad de talar om. För dĂ€r har vi visat bĂ„de Martin Kippenberger, Rosemarie Trockel, Sonic Youth, Christian Marclay och en hel radda unga Ă„trĂ„vĂ€rda konstnĂ€rer, som aldrig satt sin fot pĂ„ det dĂ€r galleriet i Stockholm. Men, det hĂ€r skulle jag ju inte skriva om. BĂ€ttre fundera pĂ„ om jag skall gĂ„ in i nĂ€rmsta boklĂ„da och nu Ă€ntligen bestĂ€lla nĂ„gra nya nummer i Vertigos hĂ€rliga serie med erotiska klassiker. Markis de Sades âJulietteâ till exempel. Eller fördjupa mig i förlaget Rosenlarvs nya böcker. För mĂ„nga Ă„r sedan fascinerades jag av 1800-talsförfattaren Anne Charlotte Leffler. Nu finns hennes âKvinnlighet och erotikâ Ă„terutgiven. Som avskedskyss för januari lĂ€mnar jag följande meddelande: upptĂ€ck den stora samtidskonsten pĂ„ Abandoned Gallery i Malmö. I princip bara öppet pĂ„ vernissagedagen. Eller lĂ„t er omslutas av Astrid Svangren â kĂ€nd frĂ„n Ystads konstmuseum förresten â och hennes mĂ„lningar med tyll, rött och rosa och glĂ€nsande speglar pĂ„ Moderna Museet i Malmö. Puss pĂ„ er! Alla gallerier och förlag som gör livet glatt!
Thomas Millroth
