Monday January 27th 2020
SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? »
För ett ögonblick gladdes jag över en postad inbjudan tills jag insÄg att det var en inbjudan frÄn [...]


Kategorier

Vindarna piskar mitt namn

Lars Yngve
Fridens luvor pĂ„ er alla som för lĂ€nge sedan tröttnat pĂ„ ljudet av ”opp-opp-opp-opp”, guldmedaljer, alpina ko-klockor (cymbalernas dysfunktionella kusin) stavfel, snöskottning, dikeskörningar och andra missöden som den senaste tiden förgyllt alla nyhetsbevakningar. Det Ă€r dags att gĂ„ vidare. SjĂ€lv har jag i samma ögonblick som OS-Ă€ndningarna var över, slutat att Ă€ta parakitblandning och spannmĂ„l som förpackats i pĂ„sar med vĂ€lmĂ„ende, sportiga och atletiskt muskulösa mĂ€nniskor utanpĂ„. Man rycks ju liksom med, men sĂ„ sitter man dĂ€r efter tre veckors idisslande och kommer till insikten om att man fortfarande har fysik som en övermogen banan. DĂ„ blir man ju liksom inte lika motiverad till att fortsĂ€tta med att stĂ€lla sig vid spisen och koka upp havregrynsgröt som Ă€r lika svĂ„rtuggad och strĂ€v som en stubbĂ„ker.

Och det dÀr med att inta en rejÀl frukost bestÄende av tvÄ skalade vindruvor och ett glas vatten som stirrar ondskefull pÄ varje frukost, efter morgongymnastik vid öppet fönster, iskall dusch och Sven Jerrings hurtiga stÀmma, det hÄller liksom inte i lÀngden. Jag har fÄtt Äterfall till rostade mackor och marmelad. Storhandla och bÀra hem fyra tunga kassar med onyttig mat frÄn snabbköpet, det Àr trÀning det ocksÄ!
Jag borde ha anat ugglor i mossen redan i hĂ€lsokostaffĂ€ren. NĂ€r jag gick bland hyllorna och kikade pĂ„ pĂ„sarna sĂ„ sĂ„g jag att butiksbitrĂ€det som sĂ„g ut till att vara en riktig ”Smussel-Ove” omkring i sin noppriga lammullskofta och luktade sig sjĂ€lv i armhĂ„lan vid ett flertal tillfĂ€llen, antingen gillade han doften eller sĂ„ var han nervös för att lukta illa. NĂ€r jag betalade sĂ„ frĂ„gade jag om badtvĂ„len i rep var bra? ”Det anvĂ€nder jag sjĂ€lv, dagligen” svarade bitrĂ€det. Jag köpte aldrig tvĂ„len. Jag vill inte lukta pelargon.
Stormarna avlöser varandra och förÀndringens friska vindar blÄser i samhÀllet, saker och ting hÄller pÄ att förÀndras, nya tider, nya tankar och Nya Upplagan.
Edvind Medvinds-vÀljarna, kappvÀndarna, de som oroligt vÀter ett finger och strÀcker upp det i luften för att kÀnna Ät vilket hÄll det blÄser, börjar 2010 tÀnka sjÀlvstÀndigt och följa sin egen övertygelse. DÄ minskar risken att bli blÄst.
Visst har vi det Ă€ndĂ„ lite grann som ”Living next door to Alice i underlandet”, i Sverige. Det ska vi vara oerhört stolta över. Engagemang, medvetenhet, jĂ€mlikhet och solidaritet kĂ€nns Ă„ter helt rĂ€tt pĂ„ agendan och viktigare Ă€n pĂ„ vĂ€ldigt lĂ€nge. Plötsligt dyker det upp artister och kulturarbetare som stĂ€ller allt pĂ„ kant genom att pĂ„peka att pengar – hör och hĂ€pna – faktiskt inte Ă€r allt.
Nu blir det andra bullar! ”Men vad i hela helvete Ă€r det frĂ„gan om?”, hör jag hur alla de som under lĂ„ng tid klappat varandra pĂ„ axlarna och arbetat hĂ„rt för att fĂ„ tillhöra kretsen ”Bonusar utan grĂ€nser” frĂ„ga sig, för att dĂ€refter försvinna ner i sina jĂ€sande fĂ„töljer, med krympande samveten som tĂ€nker ”Göta Petter” och ta skydd bakom ”Degens Industri”.

Anders F Rönnbloms Banditer frĂ„n 1980: ”RikemĂ€nnens nollor lyser. Det Ă€r trolleri och alla ryser. DĂ„ applĂ„derar alla andra banditer. Alla dom som spekulerar, investerar och fantiserar om det ljuva livet med alla andra banditer. Det blĂ„ser kalla vindar, jag fĂ„r hĂ„lla i min hatt. Solidaritet Ă€r nĂ„t dom inte har ett skvatt av…”

Vad man Ă€n anser om saker och ting sĂ„ Ă€r det svĂ„rt att vara ”oparti-isk”. En frĂ„ga som jag sjĂ€lv svarar nej pĂ„ dagligen Ă€r följande: Är det verkligen rimligt att folk som Ă€r sjuka, gamla eller förtidspensionerade ska tvingas jobba? SjĂ€lva tanken Ă€r sjuk! Och pigdebatten fĂ„r mig att bli lika galen som Rigby Reardon nĂ€r nĂ„gon nĂ€mner cleaningwoman!

Nu nĂ€r den smutsiga snön smĂ€lter noterar jag att de bruna smutsflĂ€ckarna i drivorna blir allt tydligare och försvinner inte förrĂ€n all snö smĂ€lt bort. Det som göms i snö kommer alltid upp i tö, men en hunnalort Ă€r en hunnalort. Det kan vara nyttigt att hĂ„lla i minnet. Men att inte hundarna begriper att skit luktar illa, tar plats i logikens Bermudatriangel. Eller sĂ„ Ă€r helt enkelt hundar dumma i huvudet eller har extremt dĂ„ligt minne. Och pĂ„ tal om hunnalortar: Radovan Karadzic – vad ska han dömas till för straff om han blir fĂ€lld? Livstids halshuggning eller 20 Ă„r i elektriska stolen? Och om anklagelserna stĂ€mmer och det visar sig att ”Kapten klĂ€nning” gjort sig skyldig till anklagelserna sĂ„ borde hans sjĂ€lv fĂ„ smaka pĂ„ sin egen medicin: batongen, mĂ„nga gĂ„nger om
 BlĂ„slampan pÄ 

Varje gĂ„ng jag duschar – vilket i princip nĂ€stan intrĂ€ffar dagligen, med nĂ„gra fĂ„ avvikelser – noterar jag att det stĂ„r ”för normalt hĂ„r” pĂ„ flaskan; jag anvĂ€nder nĂ€mligen den typen av schampo. Vad Ă€r normalt hĂ„r, vem har egentligen normalt hĂ„r, och finns det egentligen nĂ„gon sĂ„dan kategori? Nu har Wiehe dessutom lanserat uttrycket ”medelklass-frisyr”! Jag Ă€r kĂ€nslig nĂ€r det handlar om huvudsaken och ryser nĂ€r jag tĂ€nker pĂ„ hur det ilade lĂ€ngs ryggraden nĂ€r barberaren vek mina öron med snaggmaskinen nĂ€r jag var liten gosse. Men berg Ă€r till för att flyttas.
Ska fundera pÄ detta under tiden jag stryker mina klÀder. Nu ska jag kasta mig ut för tvÀtthögens motsvarighet till K2 utan syrgastuber och med osÀkrat strykjÀrn, Extreme Ironing, en sport för riktiga mÀn. Strykning pÄminner en del om curling, faktiskt, och det Àr inte alls sÄ vÄldsamt som konstÄkning (1994 Kerrigan och Harding).

Lars Yngve