Thursday September 24th 2020
SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? »
För ett ögonblick gladdes jag över en postad inbjudan tills jag insÄg att det var en inbjudan frÄn [...]


Kategorier

Minns att du var ett barn


Text: Maria Eriksson. Vi har alla knutit an till nÄgon och vi gör det fortfarande, till vÄr partner, vÄra barn, husdjur och vÀnner. Men det Àr den första anknytningen som Àr avgörande för hur vÄra vuxna relationer kommer att se ut. Det Àr denna första erfarenhet av mÀnskligt gensvar som Àr grunden till hur du senare i livet kommer att tolka dig sjÀlv och din omvÀrld.

Sue Gerhardt, psykoanalytiker och hjÀrnforskare, skriver om anknytningen, det komplexa band som uppstÄr mellan spÀdbarn och mamma (jag skriver mamma dÄ hon fortfarande Àr den som oftast tar hand om barnet). Bandet uppstÄr i blicken,tonfallet och i sÀttet vi blir burna och smekta.

Ett barn som inte fÄr nÄgon form av kÀnslomÀssig respons överlever inte eftersom detta band Àr en biologisk överlevnadsstrategi. Man har observerat hur barnhemsbarn som inte fÄr tillgÄng till nÄgon kÀnslomÀssig respons suger och klamrar sig fast vid vid sÀnggavlar och dylikt. Det Àr en obetvinglig mÀnsklig drift som inte tar hÀnsyn till huruvida anknytningen Àr fungerande och trygg eller inte. Barn som blir misshandlade av sina förÀldrar knyter an liksom incestoffer och barn till missbrukare och psykiskt sjuka. De barn som vÀxer upp med förÀldrar som inte klarar av att ge dem uppmuntran, gensvar och en kÀnsla av att alltid ha en trygg hamn att ÄtervÀnda till fÄr oftast stora problem senare i livet. Men det gÄr att reparera skadorna.

I tonÄren slÀngde jag mig ut i livet. Jag ville testa allt och uppleva allt, samtidigt som jag var oerhört rÀdd. Mycket gick vÀldigt fel men pÄ sÀtt och vis var det en andra chans. Min nya sjÀlvstÀndighet och samtidigt öppna hÄllning till livet och omvÀrlden gav mig möjlighet att omvÀrdera dem jag vuxit upp med och mig sjÀlv. VÀnnerna var viktigast av allt. De var mina nya anknytningspersoner och med dem som trygg bas blev det möjligt att göra mÄnga utflykter in i det okÀnda och ut ur det invanda. Till en början gick man stÀndigt vilse och mÄnga gÄnger var livet smÀrtsamt. Men den kunskap det gav Àr ovÀrderlig. Det var under tonÄren jag lÀrde mig att Àlska med bÄde kroppen och tanken. Jag lÀrde mig att kÀrlek har mÄnga skepnader och att man faktiskt kan styra över hur och av vem man vill bli Àlskad. Jag lÀrde mig ocksÄ att kÀrlek inte alltid Àr besvarad men att det gÄr över.

I mötet med andra mÀnniskor och strukturer skapades nya öppningar och det var genom mötet med andra jag ocksÄ blev min egen.

Denna hormonstinna period i livet som mÄnga betecknar som den absolut vÀrsta erbjuder ett gyllene tillfÀlle att bryta sig loss frÄn de familjemönster som inte fungerar eller som vi kanske inte passar in i. Mycket av det vi föds in i gÄr faktiskt att förÀndra. Men det krÀvs att vi fÄr tillgÄng till nya förebilder och uppmuntran att utmana oss sjÀlva.

SÄ nÀsta gÄng du möter en tonÄring tÀnk dÄ pÄ alla möjligheter denna mÀnniska besitter. Kanske Àr du en av de förebilder denna finniga, förvirrade och i mÄnga fall otrevliga mÀnniska behöver.

FörlÄt dem för det ojÀmna humöret och det utmanande sÀttet. FörlÄt dem för deras kaxiga attityd, de plötsliga utbrotten och deras kritiska förhÄllningssÀtt.

Minns att du var ett barn!

Maria Erikson