Sunday December 8th 2019
SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? »
För ett ögonblick gladdes jag över en postad inbjudan tills jag insÄg att det var en inbjudan frÄn [...]


Kategorier

Det Àr inte planeten som hotas, det Àr vi


Text: Vàclav Havel. FrÄgan om klimatförÀndringarna har diskuterats allt ivrigare pÄ senare Är. UppstÄr de enligt en naturlig cykel eller inte, hur mycket bidrar vi mÀnniskor till dem, vad kan hÀnda och vad kan vi göra för att förhindra dem?

Om det stÀmmer att vi stÄr inför sÄ stora klimatförÀndringar som vetenskapen hÀvdar, och om temperaturförÀndringar och förÀndringar i energins kretslopp verkligen hotar över hela planeten, dÄ kan det betyda att vi svÀvar i fara allihop, oavsett vilken civilisation eller vÀrldsdel vi bor i. Forskningen visar ocksÄ helt klart att mÀnskliga aktiviteter Àr en av orsakerna till förÀndringarna; vi vet bara inte exakt hur mycket som beror just pÄ dem. Men behöver vi verkligen veta det in i minsta detalj? Om vi vÀntar pÄ bekrÀftelse och ovedersÀglig precision, slösar vi inte bort tiden dÄ? Skulle vi inte istÀllet kunna göra nÄgot, vidta ÄtgÀrder som Àr relativt smÀrtfria jÀmfört med vad vi mÄste göra om det blir ytterligare förseningar?

Vi kanske ska börja se vÄr vistelse hÀr pÄ jorden som ett lÄn. Det rÄder inget tvivel om att den euroamerikanska vÀrlden har satt sig i skuld de senaste hundra Ären. Nu följer andra delar av vÀrlden efter och gör likadant. Det Àr bara det, att nu lever vi i en tid dÄ naturen ger oss varningar och krÀver att vi inte bara fÄr stopp pÄ vÄr vÀxande skuld, utan ocksÄ börjar betala tillbaka. Och det Àr ingen idé att frÄga oss om vi har lÄnat för mycket eller vad som skulle hÀnda om vi sköt upp Äterbetalningen. Alla som har avbetalningar eller banklÄn kan lÀtt förestÀlla sig konsekvenserna.

Det Ă€r svĂ„rt att mĂ€ta de förmodade följderna av eventuella klimatförĂ€ndringar. VĂ„r planet har inte först varit i balans och sedan avvikit frĂ„n det stadiet genom mĂ€nniskors pĂ„verkan, och sĂ„ kommit tillbaka till sitt ursprungliga lĂ€ge. Planeten som organism Ă€r ingen pendel som kan stanna av efter en viss tid. Klimatsystemet har utvecklats genom miljarder stormiga Ă„r. Energiströmmarna bildar ett enda jĂ€ttestort, komplext nĂ€tverk dĂ€r allt sitter ihop, och det finns nĂ€tverk inom nĂ€tverken som Ă€r sammankopplade pĂ„ olika sĂ€tt, ömsesidigt beroende av varandra. Ett typiskt kĂ€nnetecken Ă€r att strukturerna aldrig kommer att se ut som de gjorde för femtio eller femtusen Ă„r sedan. De utvecklas förmodligen till ett nytt tillstĂ„nd som inte alls behöver vara ett hot mot vĂ„r överlevnad — sĂ„ lĂ€nge som det bara Ă€r en liten förĂ€ndring.

Större klimatförÀndringar kan dock ha oförutsÀgbara konsekvenser inom det globala ekosystemet. Skulle det bli sÄ, och skulle de pessimistiska prognoserna stÀmma, mÄste vi stÀlla oss frÄgan om mÀnskligt liv alls Àr möjligt under de nya förutsÀttningarna.

Och just för att det fortfarande rÄder sÄ stor osÀkerhet mÄste vi vara vÀldigt ödmjuka och försiktiga. Vi kan inte bara fortsÀtta intala oss att allt Àr bra och glatt fortsÀtta med vÄr konsumerande livsstil. Vi kan inte bara strunta i klimathoten och vÀnta med att försöka lösa problemen. Det kanske inte intrÀffar nÄgon katastrof inom de nÀrmaste Ären eller decennierna. Vem vet? Men det frÄntar oss inte ansvaret för de kommande generationerna.

Jag hÄller inte med dem som reagerar pÄ de eventuella klimathoten med att varna för att vÄr medborgerliga frihet blir begrÀnsad. Om prognoserna frÄn vissa klimatologer slÄr in sÄ skulle vi inte ha mer frihet Àn om vi hÀnger och dinglar frÄn tjugonde vÄningen.

Vi lever alla i en enda vÀrldsomspÀnnande civilisation som rymmer mÄnga olika omrÄden. Numera har de flesta en sak gemensam: teknokrati. Allt som gÄr att rÀkna, mÀta och vÀrdera prioriteras idag, men det Àr ett vÀldigt materialistiskt synsÀtt som leder oss mot ett viktigt avgörande för vÄr civilisation.

NÀr jag funderar över alla de problem som vi har idag, oavsett om det handlar om ekonomin, samhÀllet, kulturen, sÀkerheten, ekologin eller civilisationen i allmÀnhet, kommer jag alltid till den moraliska sidan; om det frÄgan gÀller Àr ansvarsfullt eller acceptabelt. Den moraliska ordningen och dess urkÀlla vÄrt samvete och ansvar, mÀnskliga rÀttigheter och rÀtten till mÀnskliga rÀttigheter Àr de viktigaste frÄgorna i början pÄ det tredje millenniet. Vi mÄste hela tiden gÄ tillbaka till grunderna för vÄr mÀnskliga tillvaro. Vi mÄste syna vÄr vistelse pÄ jorden i framtidens perspektiv, mÄnga hundra Är framÄt. Allt behöver analyseras förutsÀttningslöst, sakligt, utan ideologiskt fÀrgade glasögon eller tvÄngsmÀssighet. Sedan mÄste all vÄr kunskap projiceras till praktiska rÀttesnören och handlingar.

Det viktiga nu Àr kanske inte att bara stödja energibesparande metoder, utan att introducera ekologiskt försvarbara tekniker som kan ingÄ i det naturliga kretsloppet. Vi borde ocksÄ sprida resurserna och inte lita pÄ att en enda uppfinning ska frÀlsa oss.

Jag Àr ocksÄ skeptisk till att ett sÄ komplicerat problem ska lösas av en enda vetenskapsgren. Det gÄr inte att bara lita till tekniska ÄtgÀrder och lagar. De kan aldrig ersÀtta vÄr ansvarighet. Ekonomiska styrmedel och lagar och grÀnsvÀrden Àr förstÄs viktiga och mÄste anvÀndas och tillÀmpas. Men det Àr lika viktigt att stödja utbildning, ekologiskt kunnande och etik, det vill sÀga vetskapen om att alla levande varelser hör ihop och att vi delar ansvaret tillsammans.

Antingen lyckas vi bli medvetna om vilken plats vi mÀnniskor har pÄ vÄr planet, denna levande och livgivande organism, eller sÄ hotas vÄr evolutionistiska resa och kan gÄ bakÄt tusentals eller kanske miljontals Är i tiden. Vi mÄste alltsÄ ta det hÀr pÄ största allvar. VÄr utmaning blir att upptrÀda ansvarsfullt i situationen, och inte som om vi stod inför vÀrldens undergÄng. VÀrldens undergÄng har förutspÄtts mÄnga gÄnger under historiens lopp men aldrig intrÀffat. Det kommer den inte att göra nu heller. Vi behöver inte vara oroliga för sjÀlva planeten Jorden. Den fanns före oss och kommer sÀkert att finnas efter oss.

Men det betyder inte att vi mĂ€nniskor inte hotas till vĂ„r existens. PĂ„ grund av vĂ„rt oansvariga beteende kan klimatförhĂ„llandena pĂ„ jorden Ă€ndras sĂ„ att det inte finns nĂ„got livsrum för oss. Om vi slĂ€par fötterna efter oss kommer möjligheterna till beslutsfattning — och dĂ€rmed vĂ„r individuella frihet — att bli vĂ€ldigt begrĂ€nsade.

VĂĄclav Havel