Saturday October 23rd 2021
SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? »
För ett ögonblick gladdes jag över en postad inbjudan tills jag insÄg att det var en inbjudan frÄn [...]


Kategorier

David Sylvian

David Sylvian startade gruppen Japan som hade nÄgra stora hits pÄ 80-talet och Àr Àven influerad av österlÀndsk filosofi . Han avslutade nyligen arbetet med sin kommande samlings-cd Sleepwalkers, vilken innehÄller musik som han gjort tillsammans med andra artister, fÀrska remixer och en lÄt med kompositören Dai Fujikura.

LY: Du Ă€r inte speciellt förtjust i att synas i media och Ă€r sparsam med sitt turnerande. Är det svĂ„rt att undvika offentligheten nĂ€r man Ă€r artist?

DS: Å ena sidan Ă€r det omöjligt att undgĂ„ offentligheten, eftersom man vill berĂ€tta för vĂ€rlden om det man gör, sĂ„ ett visst mĂ„tt av offentlighet Ă€r nog oundvikligt. Men Ă„ andra sidan blir det allt vanligare med kommunikation via elektroniska media och dĂ„ kan man hĂ„lla sig sjĂ€lv i skymundan samtidigt som man sköter det man mĂ„ste, som publicitet och marknadsföring. Det Ă€r en utveckling som passar mĂ„nga artister, inklusive mig sjĂ€lv.

LY: Du verkar leva ett tillbakadraget liv?

DS: Ja det gör jag. NÀr jag flyttade till USA sÄ mÀrkte jag att vi, som en vÀxande familj, hamnade mer och mer utanför hÀndelsernas centrum. Vi började i stÀderna och reste runt. Vi flyttade frÄn mellersta USA till vÀstkusten och sÄ smÄningom österut, och vi blev mer och mer isolerade. Vi har anpassat oss till det steg för steg. I början var vi aldrig sÄ lÄngt frÄn nÄgon storstad att vi inte kunde fÄ vÄra kulturella behov tillfredsstÀllda, men med tiden har de behoven minskat och vi har blivit mer isolerade. Internet blev ett sÀtt att hÄlla kontakten med omvÀrlden. Tanken att man tillhör den kultur som finns dÀr man bor stÀmmer inte lÀngre. Nu Àr vi i stor utstrÀckning globala medborgare som anammar olika aspekter av kulturen och nyheter frÄn hela vÀrlden.  Jag jobbar med mÀnniskor som bor utspridda lite överallt. Vi pratar med varandra genom elektroniska media och skickar filer till varandra pÄ ungefÀr samma sÀtt som nÀr vi satt och jobbade tillsammans. Den hÀr flexibiliteten, omedelbarheten och tillgÀngligheten i vÄr interaktion Àr nÄgot som bara kommer att öka i takt med tiden och att det kommer nya, Ànnu bÀttre tekniker.

LY: Är du en sĂ„dan som gĂ„r pĂ„ fotbollsmatch?

DS: Nej, aldrig. Jag Àr nog helt ointresserad av sport. Fast det Àr klart, min dotter började med basket förra terminen och jag blev helt fÄngad av att se hennes matcher.

LY: MĂ„nga tycker att din musik Ă€r vĂ€ldigt dyster, fast jag tycker helt enkelt att den Ă€r vacker. Är du melankolisk till din lĂ€ggning?

DS: Jag har aldrig gillat uttrycket ”melankolisk”. Vissa kan vĂ€l kalla mig det, men de kanske hade blivit förvĂ„nade om de visste hur lĂ€tt jag har för att skratta. Och hur mycket i umgĂ€nget med mina barn som bygger pĂ„ humor, och sĂ„ vidare. Jag har inga hĂ€ftiga humörsvĂ€ngningar, men visst finns det ljusare sidor hos mig, och dem hĂ„ller jag mer för mig sjĂ€lv.

LY: Jag fÄr intrycket av att du gillar att vara ensam och tÀnka och försöka lÀra dig mer om dig sjÀlv. Har jag helt fel?

DS: Det stÀmmer att jag tillbringar mycket tid för mig sjÀlv. För det mesta Àr det en vÀlkommen avskildhet, men ibland kan den bli för intensiv och dÄ kÀnner jag mig ensam. Det Àr viktigt att ha en sund kropp och sund sinnesstÀmning. Jag uppskattar verkligen att vara med dem jag tycker om, men min förmÄga att umgÄs med andra Àr begrÀnsad. Man sÀger att det finns tvÄ slags mÀnniskor; de som laddar sina inre batterier genom att vara med andra och de som laddar batterierna genom att vara ensamma. Jag tillhör den andra gruppen. Om jag har en stressig dag kan det rÀcka med att jag fÄr en kvart i enskildhet för att jag ska orka med resten av dagen.

LY: Vad fÄr dig att skratta?

DS: Det Àr nog den brittiska sjÀlvunderskattande humorn. Snabba repliker. Ordlekar. Att vara med mina döttrar.

LY: Vad inspirerar dig? Japan hade hitsinglar; saknar du listframgÄngarna?

DS: Finns det topplistor fortfarande? Jag hÄller inte koll pÄ dem tyvÀrr. Om jag saknar att ligga pÄ hitlistorna? Inte alls. Jag blir inspirerad av mÄnga olika saker, men mest av mina egna livserfarenheter, mitt sjÀlsliga och kÀnslomÀssiga liv, och kanske ocksÄ nÄgra fÄ artister. Det som gör ett verk autentiskt Àr dess emotionella och filosofiska sanning. DÀrför mÄste det man har inspirerats av kulturellt smÀltas och bearbetas, sÄ att man inte ser dess inflytande i det man gjort; det har blivit en del av ens egen vokabulÀr.

LY: Sorterar du bort viss musik som du fÄr idéer till? Till exempel om du har en riktig hit i huvudet; skulle du göra en lÄt av det eller suddar du ut den inspirationen?

DS: Nej, det Àr inte sÄ det fungerar. NÀr jag skriver musik har jag en mÄlsÀttning som jag rör mig mot. Chansen att jag skulle slÄs omkull av en idé till en hitsingel Àr inte direkt stor. Men det beror ju pÄ projektet i stort och pÄ vem jag arbetar med. I allmÀnhet tror jag att hitsinglar (finns de fortfarande?) och framgÄngar pÄ hitlistorna (jag fÄr lita pÄ dig att de fortfarande finns) Àr till för en yngre generation. Det Àr deras revir.

LY: Vad Àr det som Àr sÄ spÀnnande med improviserad musik?

DS: Jag har lyssnat pÄ improviserad musik i flera decennier. I början var det kÀnslan av att totalt gÄ upp i den och försöka förstÄ, musik som var nÀstan helt skild frÄn min egen. Men med tiden började jag bli nyfiken pÄ om jag sjÀlv kunde vÄga mig pÄ den typen av musik, och göra det tillrÀckligt bra. Det tog kanske tjugo Är innan jag kom pÄ att det kunde vara möjligt. Det som lockade var den frihet livet som kompositör erbjöd.

LY: Vad har ordet Manafon för innebörd?

DS: Jag stötte pÄ ordet nÀr jag lÀste om poeten och prÀsten R. S. Thomas liv och verk. Manafon (en liten by i Wales) var hans första församling dÀr han ocksÄ skrev sina första tre lyrikböcker. SÄ smÄningom fick ordet en innebörd av poetisk fantasi, det kreativa sinnet eller ursprunget. Det Àr dÀrför som omslaget till cd:n Manafon visar en nÀstan overklig idyll, en plats dÀr intuitionen har kontakt med det undermedvetna.

LY: Du har arbetat med andra artister genom Ären. Om jag föreslog att du, David Bowie och Bryan Ferry borde göra nÄgot tillsammans, vad skulle du sÀga dÄ?

DS: Om jag jobbar med andra sÄ Àr det för att nÄ ett sÀrskilt mÄl, eller sÄ Àr det sjÀlva kompositionen som krÀver en speciell röst (det kan vara trumpet, gitarr eller vad som helst) och jag gör det som krÀvs. Man Àr som person alltid understÀlld sjÀlva kompositionen. Det Àr en ganska enkel process. Jag har inte, och har aldrig haft, en lista pÄ artister som jag skulle vilja jobba med.

LY: Lyssnar du pÄ David Bowie och Bryan Ferry, och vad tycker du i sÄ fall om dem idag?

DS: Det Àr faktiskt minst tio Är sedan jag hörde nÄgon av dem. Kanske jag skulle Àndra pÄ det?

LY: Du har arbetat med Stina Nordenstam. HĂ„ller du kontakten med henne?

DS: Inte sÄ mycket som jag skulle vilja. Hon Àr otroligt begÄvad och en fantastisk person. Jag tyckte mycket om att arbeta med henne.

LY: Planerar du nÄgot nytt samarbete med henne?

DS: Inte för nÀrvarande.

LY: Kan du ge nÄgot exempel pÄ hur österlÀndsk kultur har pÄverkat dig som mÀnniska?

DS: Det som jag har blivit pÄverkad av har jag tagit till mig helt och hÄllet, och assimilerat med mig sjÀlv. SÄ det Àr svÄrt för mig att se hur mycket mitt intresse för österlÀndsk kultur har pÄverkat mig. Jag skulle kunna peka pÄ zen-buddhismen och, i nÄgot mindre grad, shintoismen. De tvÄ riktningarna har varit vÀgledande för mig i min personliga utveckling. Den underbara skapelse som populÀrkulturen Àr och den egna personlighetens förÀnderlighet. Att acceptera bÄde sina manliga och kvinnliga egenskaper, utan konflikt.

Sedan har jag utvecklat vÀnskapsförhÄllanden med japanska konstnÀrer, musiker och kompositörer. De har alla en speciell plats i mitt hjÀrta. Musiker och kollegor som Ryuichi Sakamoto, Toru Takemitsu, Otomo Yoshihide, Toshimaru Nakamura och, pÄ senare tid, Dai Fujikura. BildkonstnÀrer som Shinro Ohtake, Shinya Fujiwara och Atushi Fukui. Jag fann en estetik som jag kÀnde igen mig i, i mÄnga av deras verk, sÀrskilt hos Ryuchi. Jag fann en gemenskap med mina samtida i Japan som jag inte hade gjort i mitt hemland.

LY: Tror du pÄ andlighet och religion?

DS: Jag har ett starkt anti-religiöst drag och det Àr förmodligen för att jag bor i USA dÀr religionen ofta spelar stor roll i folks moraliska liv, oavsett vilken tro eller personlig övertygelse de har. Jag Àr mycket misstÀnksam mot alla institutioner, men speciellt religiösa. Andlighet behöver i sig sjÀlv inte ha sÄ mycket med organiserad religion att göra. Det blir allt svÄrare att tala om andlighet, för att sprÄket, som alltid varit lite missvisande, har utarmats och det finns en massa olyckliga associationer i omlopp. Vi behöver verkligen en ny terminologi sÄ att vi kan diskutera det som det verkligen handlar om. Vi Àr ande, lika mycket eller Ànnu mer Àn kött, blod, hjÀrna med mera. Det Àr vÄr sanna natur. Vi kan kanalisera det eller komma i kontakt med det pÄ en mÀngd olika sÀtt. En del tycker det Àr bÀst att verka med eller genom organiserad religion. Andra kanske hittar det i nÀrheten till naturen och nÄgra i sin kreativitet som Àr oupplösligt förbunden med det andliga. De olika vÀgarna som leder till vÄr egen andlighet, som fÄr den att blomma, Àr otaliga.

LY: Skriver du nÄgon ny musik för nÀrvarande?

DS: Jag hÄller pÄ med nÄgot som man skulle kunna kalla en orkesterversion av Manafon.

LY: NĂ€r kommer du och spelar i Sverige?

DS: DÄ mÄste jag först bestÀmma mig för om jag kan vÀlja att turnera nu, och det har jag inte gjort Àn.