Monday January 27th 2020
SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? »
För ett ögonblick gladdes jag över en postad inbjudan tills jag insÄg att det var en inbjudan frÄn [...]


Kategorier

B-lag – med inslag av A-lagare

Text: Jörgen Prahl. Det hÀnde sig pÄ den gamla goda tiden dÄ B-lagsmatcher spelades kl 10.00 pÄ Söndagsförmiddagarna. Laguttagningen var vÀldigt enkel, spelarna valde tröja efter hand som man anlÀnde. PÄ denna tiden var numret heligt hade du nio spelade du center, elvan var för alltid förvisad till vÀnster ytter. Att spela vÀnster ytter var inget hedersuppdrag dÀr placerades personer vilka det inte var Guds mening att de skulle spela boll, taktiken var att som vÀnster ytter gjorde man minst skada.

Gustav som inför matcherna brukade besöka Slottshallen och laddade upp inför matchen med kolhydrater i form av etanol ansÄg  att det dÀr med att sova innan match var nÄgot för mesar.

Man kan inte tycka utan att det var en tjusig tid, fullt jÀmförbart med dagens landslagssamlingar, Gustav anlÀnde 9.15 till samlingen klÀdd i en nÄgot skrynklig , men dock kostym med matchande slips.

Var man pÄ plats 45 minuter innan match kunde man vara sÀker pÄ att tröja nio var kvar och dagen var rÀddad för denne centertank.

Tio minuter innan avspark saknades fortfarande tre man men Sven som var en rutinerad lagledare ansĂ„g inte att det var panik, det brukade ordna sig och skulle man starta med reducerat manskap var det inte hela vĂ€rlden, man brukade avsluta sĂ„ eftersom spelarnas disciplin inte var den bĂ€sta och de tillfĂ€llen dĂ„ man inte fick nĂ„gon utvisad var ytterst sĂ€llsynta. Fem minuter senare skickade Sven ivĂ€g Börje för att ” vĂ€cka pĂ„gadjĂ€vlarna ”. HĂ€r visade Sven sin fingertoppskĂ€nsla som lagledare. I och med valet av Börje och hans Opel KapitĂ€n  – 52 , utan avgassystem kunde Sven frĂ„n idrottsplatsen följa Börjes fĂ€rd genom byn och med ett enkelt överslag berĂ€kna nĂ€r han skulle ha laget intakt.

Vid tiden för matchstart kalkylerades det med  att laget skulle spela de första tio minuterna med reducerat manskap varför de Ätta tappra gick ut till matchen med Svens visdomsord ringande i öronen.:

” Gustav du gĂ„r i mitten o rodar, ni andra sparkar ivaj bollen sĂ„ lĂ„ng ni kan, sikta pĂ„ beded för dĂ„ tar det lĂ€ngre tid för dom att hĂ€mta bollen o pĂ„gar hamnar bollen bland skrĂ€ppeblana sĂ„ sök lĂ€nge efter den”  Vad sĂ€ger man om en sĂ„dan taktik? Svennis slĂ€ng dig i vĂ€ggen.

Matchen startade och det dröjde inte lÀnge förrÀn oddsen jÀmnades ut, motstÄndarna fick en man utvisad. Situationen som föranledde det hela var följande:

MotstĂ„ndarlagets inner dribblade sig in i straffomrĂ„det och blir brutalt nedsparkad framför mĂ„let, det kan man vĂ€l erkĂ€nna idag, dĂ„ ansĂ„g alla hemmaspelare att det var en korrekt glidtackling. Domaren som följde hĂ€ndelseutvecklingen frĂ„n mittlinjen ansĂ„g inte att nĂ„got fel blivit begĂ„tt varför den sjĂ€lvklara signalen för straff uteblev. Innern reser sig upp och med en blick som skulle kunna smĂ€lta is vrĂ„lar han sĂ„ att kyrkklockorna som kallade till SöndagsmĂ€ssa överröstades: ” Ser du inte din jĂ€vel  – blĂ„s ”. För första gĂ„ngen under matchen rörde sig domaren, en korpulent herre i sextioĂ„rsĂ„ldern,  utanför mittcirkeln och kom struttande mot den förfördelade innern med det gula kortet i högsta hugg:

Domaren spĂ€nde blicken i spelaren och sa med sig myndigaste stĂ€mma: ” Va sa du?? ” VarpĂ„ spelaren som fortfarande var djupt upprörd över denna grova orĂ€ttvisa som uppvisats svarade: ” Hör du dölled osse din fan ”. Man kan tycka att spelaren hade rĂ€tt i sak men fĂ„r trots detta anse att det röda kortet var berĂ€ttigat.

Första halvlek fortsatte i ett makligt tempo och det mest utmÀrkande var att nickduellerna var ytterst fÄ, inte beroende pÄ en briljant teknik och spel lÀngs marken utan spelarnas ovilja att sÀtta fram huvudet och pÄ detta sÀtt förvÀrra den huvudvÀrk som nu började anta gigantiska former.

Noll – noll i paus och Sven var pĂ„ gott humör. Vi tar dom i andra, nu Ă€r de en man mindre och har ni sett deras höger ytter, ”den har di nock slided direkt frĂ„n patten han kan inte va gammal han”.

Andra halvlek startade med motstÄndarnas avspark. Torsten, lagets centerback gillrade en av sina patenterade offsidefÀllor: NÀr motstÄndarna hade bollen tog han tvÄ steg fram och skrek med armen uppstrÀckt offside! Detta var en mycket energibesparande manöver, för vilken domare skulle kunna tvivla pÄ 200 cm och 115 kg Torsten. Denna gÄng misslyckades det dock för domaren var sÀker pÄ sin sak för nere vid mÄlet stod lagets vÀnsterback och delade en sockerdricka med mÄlvakten. Fyra motstÄndare rusade mot mÄlet mot och dessa tappra tvÄ. Trots en heroisk insats var 0-1 ett faktum. Tage vÀnsterbacken blev efter denna malör utan pardon placerad som vÀnsterytter, en tydlig markering frÄn Svens sida.

En kvart före slutet fick laget frispark precis utanför straffomrĂ„det. MotstĂ„ndarlaget bildade pĂ„ sedvanligt sĂ€tt mur och Sven kallade snabbt till sig Torsten och delade ut sin order. ” Sikta pĂ„ den lille han flyttar sig nog ”. Sven som varit lagledare i hundratals matcher visste var man skulle sĂ€tta in stöten. Torsten lade bollen tillrĂ€tta och spĂ€nde ögonen i den lille pĂ„gen. Alla visste vad som skulle hĂ€nda, frĂ„gan var om Torsten skulle trĂ€ffa hĂ„let som uppstod i muren. Domaren blĂ„ste, Torsten tog sats, pĂ„gen kastade sig pĂ„ marken i fosterstĂ€llning och bollen susade i en fart som endast 115 kg bakom kan ge in i mĂ„let, ett lika.

Matchen stod och vÀgde, vid vissa tillfÀllen var det nÄgon som sprang men de flesta lÀngtade till slutsignalen. Elis, som var en institution som linjeman, började Àven han bli trött vilket fick följande episod att utspela sig:

Bollen som alla sĂ„g var ca en meter utanför linjen, alla utom Elis och domaren, togs upp av en av motstĂ„ndarspelarna. Eftersom Elis inte vinkat dömde domaren frispark för hands. MotstĂ„ndarspelaren blev upprörd och gick fram till Elis och skrek: Ӏr du blind gubbadjĂ€vul” Elis som hade ett eldfĂ€ngt humör svarade: ”Vad sĂ€ger sĂ„ pĂ„gasnöre” och slog samtidigt ett kraftigt slag med flaggan mot den kroppsdel dĂ€r ryggen byter namn. Spelaren kontrade med en snabb örfil som fick Elis att snubbla tvĂ„ steg bakĂ„t och trilla baklĂ€nges över bĂ€nken som stod placerad lĂ€ngs sidlinjen. Alla Spelare rusade fram och tumult uppstod. Domaren insĂ„g att detta var honom en övermĂ€ktig uppgift varför han desperat ropade: Kalla hit vaktmĂ€staren! Sven som varit med om sĂ„dana saker tidigare pekade lugnt mot Elias och sa: ”DĂ€r Ă€r han.” Domaren tog till sitt sista vapen och blĂ„ste resolut av matchen, varpĂ„ oroligheterna ebbade ut.

Sven samlade styrkorna efter matchen och uttryckte sin tillfredsstÀllelse och avslutade med och sÄ samlas vi hÀr kl nio nÀsta söndag.