Monday January 27th 2020
SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? »
För ett ögonblick gladdes jag över en postad inbjudan tills jag insÄg att det var en inbjudan frÄn [...]


Kategorier

Tankar kring sexköp och politiska spel

Text: Gudrun Schyman. NĂ€r en minister avgĂ„r mĂ„ste det presenteras skĂ€l. Är det frivilligt eller har ministern sparkats?  En frivillig avgĂ„ng följs alltid av statsministerns eller partiledarens försĂ€kran om att man verkligen anstrĂ€ngt sig för att övertala ministern ifrĂ„ga att stanna men att man tyvĂ€rr inte lyckats och naturligtvis dĂ„ respekterar det beslut som ministern fattat.

SĂ„ lĂ€t det inte nĂ€r Littorin avgick. Det var en bekymrad statsminister som kort meddelade att ministern av personliga sjĂ€lv valt att avgĂ„. Samma personliga skĂ€l som ministern sjĂ€lv sedan redovisade pĂ„ en presskonferens. Det handlade om mediadrev mot barnen och kanske nĂ„got mer. Det fanns smĂ„ ord insmugna som skulle komma att plockas fram senare, typ ”det finns andra (privata) skĂ€l ocksĂ„”.

Hur som helst var det alldeles uppenbart att partiledningen ville fĂ„ bort ”affĂ€ren” frĂ„n synlighet sĂ„ fort som möjligt. SĂ€llan har vĂ€l regeringens hemsidor retuscherats sĂ„ snabbt. Efter ett dygn var Littorin omöjlig att se och Ă€n mer att fĂ„ tag pĂ„.

Ur denna historia, som knappast Àr slut Ànnu, har tvÄ frÄgor vuxit fram. Den ena gÀller sexköp och det andra gÀller publiceringsbeslut. BÀgge har inslag av moral och dÀrför kommer det att dröja innan debatten dör.

NĂ€r det gĂ€ller anklagelserna om sexköp, falska eller sanna, jag vet inte, sĂ„ har debatten snabbt kommit att handla om sexköpslagen. En del menar att om det nu skulle vara sĂ„ att Littorin köpt sex sĂ„ visar det att lagen Ă€r orimlig. Han Ă€r ju en ok man. Ingen ska moralisera över hans ev. beslut om att betala för sex. AlltsĂ„ – avskaffa lagen!

SjÀlv hör jag till dem som vill behÄlla lagen och dessutom skÀrpa den. Lagen handlar inte om att moralisera över enskilda personers sexualitet Möjligen Àr det sÄ att debatten blir förvirrad just dÀrför att flera debattörer tycks tro att prostitution handlar om sexualitet och sexuell lust, inom ramen för fria val. PÄ Prostitutions- och Spiralenheten i Stockholm, som jag besökt, berÀttar klienter som bÄde sÄlt och köpt sexuella tjÀnster att försÀljningen/köpen aldrig handlar om sexuell lust. IstÀllet kan transaktionen för bÄda parter handla om att reducera Ängest. Det kan ocksÄ handla om att tjÀna snabba pengar för att kunna betala tillbaka en skuld. Vid djupare och lÀngre samtal framkommer en förstÄelse av prostitutionen som ett sjÀlvskadebeteende. En upplevelse av vÀrdelöshet kan manifesteras i ett ytligt rolltagande baserat pÄ makt. Mannen demonstrerar makt genom att köpa. Kvinnan gör samma sak genom att ha kontroll över vad som fÄr göras och vad som inte fÄr röras. Betalningen kan paradoxalt nog ge bÀgge en kÀnsla av överlÀge. Makt och maktlöshet vÀvs samman i ett möte inom ramen för genuskontraktets starka och oskrivna lagar.

Sexköpslagen Àr alltsÄ inte en moralisk lag som talar om att en viss sorts sex Àr fel. Det lagen sÀger Àr att det Àr förbjudet att köpa en annan mÀnniskas kropp och utnyttja den för ÀndamÄl och tjÀnster som till synes har med sexuell lust att göra. Lagen reglerar alltsÄ inte vÄr sexualitet utan det som hÀnder nÀr det inte lÀngre handlar om sexualitet.

SÄ till publiceringsfrÄgan. Inte heller dÀr Àr sista ordet sagt men jag har i alla fall ett tips till Littorin. StÀm Aftonbladet! Om det Àr sÄ att alla beskyllningar om sexköp Àr grundlösa, och det Àr bara Littorin sjÀlv som vet, ja dÄ finns det all anledning att stÀmma Aftonbladet för krÀnkande publicering. Jag har gÄtt igenom den processen sjÀlv en gÄng. Det gÀllde Expressen. Man pÄstod att jag varit pÄ sandstrÀnder i Brasilien och spelat in porrfilm, pÄ skattebetalarnas bekostnad. Det blev löpsedlar och krigsrubriker. Inte en siffra var rÀtt! DÀr gick min grÀns. Med hjÀlp av Sveriges (tycker jag) bÀsta advokat i tryckfrihetsmÄl, Lars Wiklund, tog jag mig den lÄnga vÀgen genom Tryckfrihetsjuryn, TingsrÀtten, HovrÀtten och till slut Högsta domstolen. Och jag fick rÀtt. Löpsedel och rubrikerna i uppslaget inne i tidningen fÀlldes. SjÀlva artikeln friades med motiveringen att det inte Àr kriminellt att skriva skitjournalistik (min översÀttning frÄn rÀttsvÄrdande myndigheters sprÄk).

Hela processen tog runt 1,5 Är. Det var psykiskt jobbigt och det stod stora pengar pÄ spel. Förlorar man fÄr man betala motstÄndarsidans rÀttegÄngskostnader. För Expressen (som det handlade om denna gÄng) var det smÄ pengar men för mig var det stora summor. Men jag vann alltsÄ och jag fick ett mindre skadestÄnd men framför allt  fick jag upprÀttelse. Inte i form av löpsedlar och krigsrubriker förstÄs. Nej dÄ, det blir smÄ finstilta notiser nÀr tidningar tvingas erkÀnna misstag. Men jag fick upprÀttelse inför mig sjÀlv och mina nÀrmaste. Det hade ett stort vÀrde och det tror jag det skulle ha för Littorin ocksÄ. Om han Àr oskyldig.

Gudrun Schyman, kommun- och riksdagskandidat i valet 2010 för Feministiskt initiativ