Friday September 20th 2019
Säg är det konstigt att man längtar bort någon gång? Säg är det konstigt att man längtar bort någon gång? »
För ett ögonblick gladdes jag över en postad inbjudan tills jag insåg att det var en inbjudan från [...]


Kategorier

Krukväxten

Text: Jacques Werup. Den tiger och tål – allt gulare av glömska och nikotin – både torka och mörker. År ut och år in överlever den oss, där den står på post, på pastorsexpeditioner, cancerkliniker och tredjeklassyltor. Den hämtar sig till och med efter fyllhundarnas misshandel vid fönsterbordet, rotblötorna av cognac och vinäger. Den röjer ingenting om sin tapperhet. Också dess grönska – dess enda egenskap vi uppskattar – är försynt, intill färglöshet tveksam. Kanske har någon frågat sig varför den inte blir vansinnig av den långdragna kvävning som den underkastas. Längtar den inte bort från krukan? Tillbaka till den urskog som den en gång kom ifrån? Svaret är allt för givet: dess liv rymmer just så många äventyr och så mycken frihet som ett sådant liv kan rymma.

Jacques Werup