Friday February 28th 2020
SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? »
För ett ögonblick gladdes jag över en postad inbjudan tills jag insÄg att det var en inbjudan frÄn [...]


Kategorier

KrukvÀxten

Text: Jacques Werup. Den tiger och tĂ„l – allt gulare av glömska och nikotin – bĂ„de torka och mörker. År ut och Ă„r in överlever den oss, dĂ€r den stĂ„r pĂ„ post, pĂ„ pastorsexpeditioner, cancerkliniker och tredjeklassyltor. Den hĂ€mtar sig till och med efter fyllhundarnas misshandel vid fönsterbordet, rotblötorna av cognac och vinĂ€ger. Den röjer ingenting om sin tapperhet. OcksĂ„ dess grönska – dess enda egenskap vi uppskattar – Ă€r försynt, intill fĂ€rglöshet tveksam. Kanske har nĂ„gon frĂ„gat sig varför den inte blir vansinnig av den lĂ„ngdragna kvĂ€vning som den underkastas. LĂ€ngtar den inte bort frĂ„n krukan? Tillbaka till den urskog som den en gĂ„ng kom ifrĂ„n? Svaret Ă€r allt för givet: dess liv rymmer just sĂ„ mĂ„nga Ă€ventyr och sĂ„ mycken frihet som ett sĂ„dant liv kan rymma.

Jacques Werup