Saturday July 11th 2020
SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? »
För ett ögonblick gladdes jag över en postad inbjudan tills jag insÄg att det var en inbjudan frÄn [...]


Kategorier

Det Àr vackert pÄ nÄgot vis


Text: Leif Jordansson. Som vanligt, nĂ€r man arbetar som frilansande kompositör, dyker arbetstillfĂ€llena upp i klump; premiĂ€rer och deadlines har en förmĂ„ga att dras till varandra som Ă€lskande pĂ„ en centralstation. Det kan vara svĂ„rt att hinna med ibland – att hitta pĂ„ nya vĂ€rldar och sammanhang som ska passa olika förestĂ€llningar. Jag har under hösten löst detta med att lĂ„ta olika projekt samtala med varandra och fungera som delar i nĂ„got större – som separata akter i ett Jordanssons 2010. TvĂ„ projekt fick till och med dela pĂ„ samma orkesterinspelning, ett melodramatiskt kĂ€rleksdrama pĂ„ film och en uppsĂ€ttning av Den lilla Sjöjungfrun pĂ„ Dramaten. Den enda utgĂ„ngspunkten jag hade var att jag ville göra det vackert och jag ville utforska det vackra och vad det stĂ„r för i musik. Det Ă€r svĂ„rt med det vackra och det Ă€r mĂ„nga som misstar det för följsamt. Det visar sig ju ganska snart att för att det ska fungera mĂ„ste det stĂ€llas mot nĂ„got skevt eller nĂ„got som gnisslar för att det ska upplevas levande och inte bara smörigt och instĂ€llsamt. Ennio Morricone talade om det hĂ€r nĂ€r han intervjuades inför Polarpriset: Bakgrunden, som driver filmen framĂ„t, kan vara dissonant och skĂ€rande men ihop med en vacker melodi börjar den kommunicera med publiken. Det Ă€r en intressant koppling att det andra priset gick till Björk som jobbar pĂ„ ett liknande sĂ€tt. I ett samtal med Arvo PĂ€rt för BBC talar de om tvĂ„ teman som gĂ„r parallellt – Ett rent och himmelskt och ett komplicerat, mer dissonant och svĂ„rare att följa. Eller ta Tom Waits som vĂ€ljer att göra sina vackraste ballader pĂ„ ett gammalt ostĂ€mt piano. Det Ă€r den lilla förskjutningen som gör det.

”Det vackra Ă€r det som förvĂ„nar, en sorts fĂ€rg i en sorts sorg” skrev Stig Claesson en gĂ„ng och det Ă€r vĂ€l det som jag letar efter under den hĂ€r hösten. Jag försöker göra melodier som inte sjĂ€lvklart hittar hem utan bara rör sig runt ackorden och just nĂ€r man tror att allt ska hitta tillbaka till kĂ€rnan sĂ„ kommer en överraskande baston och tar musiken i en ny riktning. Det kallas mediantik berĂ€ttade en skolad kollega och jag började lĂ€sa pĂ„ och studera bara för att strax försvinna i inspelningar av Jobim och Debussy. De kunde det dĂ€r.

SÄ nu sitter jag hÀr med en film och en teaterförestÀllning dÀr melodier hÀlsar pÄ och lÄnas ut, dÀr klanger Àr gemensamma men ÀndÄ fungerar olika beroende pÄ sammanhanget, ena gÄngen som ett ledmotiv och nÀsta som en bakgrundsstÀmma. Det Àr vackert pÄ nÄgot vis.

(www.jordansson.net)

PremiÀr pÄ Den lilla sjöjungfrun i regi av Kajsa Giertz 27/11 Dramaten, Stockholm

(Samtalet mellan Björk och Arvo PÀrt finns pÄ: http://www.youtube.com/watch?v=2pDjT1UNT3s)