Sunday December 8th 2019
Säg är det konstigt att man längtar bort någon gång? Säg är det konstigt att man längtar bort någon gång? »
För ett ögonblick gladdes jag över en postad inbjudan tills jag insåg att det var en inbjudan från [...]


Kategorier

Det är vackert på något vis…

Text: Leif Jordansson. Som vanligt, när man arbetar som frilansande kompositör, dyker arbetstillfällena upp i klump; premiärer och deadlines har en förmåga att dras till varandra som älskande på en centralstation. Det kan vara svårt att hinna med ibland – att hitta på nya världar och sammanhang som ska passa olika föreställningar. Jag har under hösten löst detta med att låta olika projekt samtala med varandra och fungera som delar i något större – som separata akter i ett Jordanssons 2010. Två projekt fick till och med dela på samma orkesterinspelning, ett melodramatiskt kärleksdrama på film och en uppsättning av Den lilla Sjöjungfrun på Dramaten. Den enda utgångspunkten jag hade var att jag ville göra det vackert och jag ville utforska det vackra och vad det står för i musik. Det är svårt med det vackra och det är många som misstar det för följsamt. Det visar sig ju ganska snart att för att det ska fungera måste det ställas mot något skevt eller något som gnisslar för att det ska upplevas levande och inte bara smörigt och inställsamt. Ennio Morricone talade om det här när han intervjuades inför Polarpriset: Bakgrunden, som driver filmen framåt, kan vara dissonant och skärande men ihop med en vacker melodi börjar den kommunicera med publiken. Det är en intressant koppling att det andra priset gick till Björk som jobbar på ett liknande sätt. I ett samtal med Arvo Pärt för BBC talar de om två teman som går parallellt – Ett rent och himmelskt och ett komplicerat, mer dissonant och svårare att följa. Eller ta Tom Waits som väljer att göra sina vackraste ballader på ett gammalt ostämt piano. Det är den lilla förskjutningen som gör det.

”Det vackra är det som förvånar, en sorts färg i en sorts sorg” skrev Stig Claesson en gång och det är väl det som jag letar efter under den här hösten. Jag försöker göra melodier som inte självklart hittar hem utan bara rör sig runt ackorden och just när man tror att allt ska hitta tillbaka till kärnan så kommer en överraskande baston och tar musiken i en ny riktning. Det kallas mediantik berättade en skolad kollega och jag började läsa på och studera bara för att strax försvinna i inspelningar av Jobim och Debussy. De kunde det där.

Så nu sitter jag här med en film och en teaterföreställning där melodier hälsar på och lånas ut, där klanger är gemensamma men ändå fungerar olika beroende på sammanhanget, ena gången som ett ledmotiv och nästa som en bakgrundsstämma. Det är vackert på något vis.

(www.jordansson.net)

Premiär på Den lilla sjöjungfrun i regi av Kajsa Giertz 27/11 Dramaten, Stockholm

(Samtalet mellan Björk och Arvo Pärt finns på: http://www.youtube.com/watch?v=2pDjT1UNT3s)