Monday August 3rd 2020
SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? »
För ett ögonblick gladdes jag över en postad inbjudan tills jag insÄg att det var en inbjudan frÄn [...]


Kategorier

Conan Doyle och den ödesdigra skÄnevisiten

ï»ż

Text: Jan Sigurd. Det var en klar vÄrdag. Jag steg ner för de fem trappstegen till Ernis antikvariat, i kÀllarplanet pÄ hörnet av Slottsgatan och Stora Nygatan. Skyltar i fönstren förkunnade att utförsÀljning med 50-procentig rabatt pÄgick. AntikvariatsförestÄndaren var just i fÀrd med att visa en Àldre kund avdelningen med teosofisk litteratur, nÀr jag nÀrmade mig en av hyllorna. Ockultism, stod det pÄ en skylt. Jag synade bokryggarna:
MÀnniskans tillvaro efter döden
SĂ€kra bevis
Vad Àr helvetet
Vilka Àr dÀr
Kunna de komma dÀrifrÄn?

Jag drog ut Àn den ena, Àn den andra boken pÄ jakt efter nÄgot spÀnnande alster. RÀtt som det var föll min blick pÄ en gammal bok med röd rygg av Sir Arthur Conan Doyle och jag slog upp en sida pÄ mÄfÄ.  Det Àr en kvinnas kÀrlek, som skapar mannens livsöde, stod det pÄ översta raden. Tanken bÄde retade och tilltalade mig. Förmodligen för att den var sann. Jag bestÀmde mig för att författaren var vÀrd en förnyad bekantskap, slog igen pÀrmarna och gick till kassan.
”Rodney Stone, ja. Det Ă€r ett av hans mindre kĂ€nda verk. Vet ni förresten att Conan Doyle varit i just det hĂ€r rummet en kulen oktoberdag 1929?”
Jag baxnade. Sherlock Holmes fader, alla deckarförfattares grand old man. I Malmö? Det hade jag aldrig hört talas om. Var det sant?
”Han hade spenderat nĂ„gra dagar i Köpenhamn och kommit över med Ă„ngbĂ„t till Malmö för att hĂ„lla ett föredrag om spiritism, innan han avreste med nattĂ„get till Stockholm. Det var bara ett kort mellanspel.”
”Hur vet ni detta?”
”För ett antal Ă„r sedan kom det in en dam som berĂ€ttade att hon bott i huset pĂ„ tjugotalet, hört föredraget i Petriskolans aula och sedan varit med pĂ„ eftersitsen hĂ€r. Hon berĂ€ttade ocksĂ„ att just dessa rum, dĂ€r antikvariatet ligger, hade inrymt Teosofiska samfundets boklager, föreningen som hade arrangerat föredraget.”
Mer visste han inte. Jag betalade och gick dÀrifrÄn med vÀckt nyfikenhet.
Jag hade precis hunnit inom dörren till min lÀgenhet nÀr jag fick en idé. Efter nÄgra telefonsamtal erhöll jag numret till SkÄnska DeckarsÀllskapets ordförande. Han kunde Sir Arthur Conan Doyle pÄ sina fem fingrar och hade för nÄgra Är sedan ocksÄ hört ett obekrÀftat rykte om Malmöbesöket. Uppgiften fanns inte dokumenterad i memoarerna eller i nÄgon biografi. SÄ mycket visste han. Vi bestÀmde oss pÄ direkten för att likt Sherlock Holmes och doktor Watson försöka ta reda pÄ sanningen.
Ordföranden begav sig till UB i Lund och efter mĂ„nga timmars tröttsam lĂ€sning lyckades han faktiskt hitta ett par tidningsnotiser om Conan Doyles Köpenhamnsvisit. Jag kunde knappt bĂ€rga mig förrĂ€n han fĂ„tt upp klippen pĂ„ bordet framför mig. Av dem kunde man utlĂ€sa att den 70-Ă„rige Conan Doyle anlĂ€nt till Köpenhamn pĂ„ eftermiddagen mĂ„ndagen den 21 oktober 1929 tillsammans med sin fru, sin mĂ„ngĂ„rige vĂ€n och privatsekreterare Ashton Jonson samt dennes fru. De hade tagit in pĂ„ Hotell d’Angleterre vid Kongens Nytorv. Tisdagen hade vigts Ă„t vila.  PĂ„ onsdagen hade första föredraget hĂ„llits i IdrĂŠtshuset, pĂ„ torsdagen hade han talat i radio och samma kvĂ€ll haft en mottagning pĂ„ hotellet. Finalen i Köpenhamn hade Ă€gt rum pĂ„ fredagen dĂ€r han hĂ„llit sitt sista stora föredrag Ă„tföljt av ljusbilder i Odd FellowpalĂŠet. PĂ„ söndagsmorgonen den 27 anlĂ€nde han med tĂ„g till Stockholm. AlltsĂ„ Ă„terstod lördagen den 26. Vi tittade pĂ„ varandra. HĂ€r hade vi luckan i schemat – dagen dĂ„ Sir Arthur Conan Doyle besökt Malmö. Elementary, dear Watson.
Nu hĂ€nder följande: Ordföranden drar sig till minnes att den obekrĂ€ftade uppgiften han fĂ„tt hĂ€rstammar frĂ„n en annan antikvariatsbokhandlare i Malmö. Efterforskningar ger vid handen att det rör sig om den dĂ„ 74-Ă„rige Lennart Jönsson. Vi söker omedelbart upp Lennart Jönsson som förestĂ„r Perssons antikvariat pĂ„ Amiralsgatan – ett annat antikvariat i stan. Han berĂ€ttar att en Ă€ldre spiritistiskt intresserad slĂ€kting till honom, Ida Larsson, mycket riktigt var nĂ€rvarande vid Conan Doyles förelĂ€sning, att den Ă€gt rum i Petriskolans (dĂ„varande Realskolan) aula sent pĂ„ dagen inför ett vĂ€lbesökt auditorium, och att de efterĂ„t gĂ„tt hem till henne för eftersits pĂ„ Slottsgatan 32. Aha! Samma adress som huset dĂ€r Ernis antikvariat ligger. Pusselbitarna börjar falla pĂ„ plats.
Lennart putsar glasögonen och berÀttar vidare hur de tagit plats hemma hos Ida, runt ett cirkelformat mahognybord med lÄdor, ett bord som Ànnu finns i slÀktens Àgo. Likaledes förhÄller det sig med den sekretÀr i vilken Ida förvarade Teosofiska samfundets rÀkenskaper, den sekretÀr som Conan Doyle satt vid nÀr han undertecknade kvittensen för det honorar han emottagit. HÀr gör Lennart en konstpaus och pÄstÄr sig dÀrefter sÄ sent som för ett par Är sedan fortfarande ha haft kvittensen med Conan Doyles namnskrift i sin Àgo, men att den sedan dess troligen förkommit. Han nÀmner ocksÄ nÄgra av de andra nÀrvarande vid namn: Björk, Wessberg och Marta Holmström, som förmodligen fungerat som tolk.
NÄ, vad hade Conan Doyle för Àrende? Vad förelÀste han om? Att döma av tidningsmaterialet i UB:s arkiv var denna celebritet i Skandinavien enkom för att missionera om spiritismen, om livet efter döden, och om den psykiska forskningens resultat. Inte om sitt författarskap. PÄ frÄgan om hur han kom att Àgna sig Ät spiritismen svarar han sjÀlv i ett av vÄra klipp:
”Ja, det Ă€r nu 42 Ă„r sedan jag började nĂ€rmare studera de psykiska problemen, och anledningen dĂ€rtill var helt enkelt mitt stora intresse för dessa problem. VĂ€rldskriget har sedan aktualiserat dem. Miljoner mĂ€nniskor har förlorat miljoner av sina kĂ€ra. Hos alla efterlevande finnas en stĂ€ndig undran, en stĂ€ndig oro: Hur ha vĂ„ra kĂ€ra det efter döden? Kunna vi fĂ„ veta nĂ„got om dem? Och dĂ„ kĂ€nde jag det som en plikt, en kallelse, att tala om för dem vad jag visste och sjĂ€lv erfarit om livet efter döden.
Huvudsaken i vad jag förkunnar Ă€r ej tro utan vetande. Jag skulle kunna formulera det sĂ„: Allt vad man gör hĂ€r i livet, fĂ„r man igen efter döden i en eller annan form. Ty att livet fortsĂ€tter efter döden, det Ă€r nĂ„got som man ej bör försöka förneka. Men”, fortsĂ€tter Sir Arthur och blir ivrigare ”jag tror ej pĂ„ nĂ„got dödsrike dĂ€r de onda en gĂ„ng förpassas. Jag skulle i stĂ€llet vilja formulera min förkunnelse sĂ„ att livet efter döden Ă€r en fortsatt utveckling upp emot ljuset, en vĂ€rld som vĂ„r fastĂ€n bĂ€ttre och ljusare. De personer, som ha förfelat sitt jordeliv, fĂ„ större möda i ett kommande liv för att bliva bĂ€ttre och söka sig fram till en ljusare och bĂ€ttre vĂ€rld. Livet och döden Ă€r dock de centrala frĂ„gorna i mĂ€nniskolivet i alla tider. De Ă€ro det Ă€ven i vĂ„r. Om vi fĂ„ veta mera om ett kommande liv, dĂ„ försvinner fruktan för döden, dĂ„ kan man leva ett bĂ€ttre liv hĂ€r pĂ„ jorden. DĂ„ blir till exempel ett krig omöjligt. Jag menar att livet Ă€r en skola, dĂ€r mĂ€nniskorna mĂ„ste öva sig i kĂ€rlek och sympati för att bli vĂ€rdiga nĂ„got bĂ€ttre.”
HÀr kan inte intervjuaren hÄlla sig utan utbrister:
”Men hur kan man verkligen veta …” Han hinner inte lĂ€ngre förrĂ€n Sir Arthur faller honom i talet.
”Jag har talat och talar med alla mina döda slĂ€ktingar, bland dem min son, Kingsley, som föll i vĂ€rldskriget.”
”A splendid boy”, inskjuter hans fru.
Var det sorgen efter sonen Kingsleys död i första vĂ€rldskriget som fĂ„tt denne sĂ„ logiskt tĂ€nkande författare, och som utmĂ€rkt sig genom att skriva om Sherlock Holmes naturvetenskapliga tillvĂ€gagĂ„ngssĂ€tt, att vĂ€nda sig till metafysiken, att kullkasta hela sin rationella vĂ€rldsbild, dĂ€r allt byggdes pĂ„ saklighet och kausalitet? Nej. Inte enbart. Enligt Andrew Lycetts biografi Conan Doyle – The man who created Sherlock Holmes började Conan Doyles intresse för spiritism pĂ„ artonhundraĂ„ttiotalet – den tid dĂ„ bordsknackningsseanser sĂ„g dagens ljus, tillfĂ€llen dĂ„ man trodde sig komma i kontakt med döda sjĂ€lar och till och med kommunicera med dem.
Ibland förefaller det mig att kommunikation med knackningar runt bord kanske vore nÄgot att följa upp i moderna familjeterapisammanhang, dÀr mÄnga makar tycks ha svÄrt att nÄ varandra? De Àr visserligen inte döda, irrande sjÀlar men verkar lida av samma oförmÄga till kommunikation som de hinsides.
Jag tÀnker tillbaks pÄ den dÀr raden: Det Àr en kvinnas kÀrlek, som skapar mannens livsöde. GÀller i sÄ fall ocksÄ det omvÀnda? Att mannens kÀrlek skapar kvinnans livsöde? Eller hans oförmÄga till?
Kan denne man frÄn artonhundratalet ha varit en upplyst auktoritet pÄ att leva i ett förhÄllande? I Andrew Lycetts biografi finns ett citat som ger en ledtrÄd:
”En av kyrkan vĂ€lsignad förening mellan man och kvinna, utan kĂ€rlek 
 förefaller mig vara otukt.”
PÄ ett annat stÀlle hittar jag följande passus:
”Den ogifta kvinnan var med sin frihet lyckligare Ă€n en kvinna gift med fel man, och det vĂ€rsta Ă€r att de stackarna inte vet om det förrĂ€n de gift sig med mannen ifrĂ„ga.”
Biografin Äterger noggrant Conan Doyles tvÄ Àktenskap. Det första med den tuberkelsjuka Louise (med vilken han fick barnen Mary och Kingsley) och det andra, mer passionerade, med den yngre Jean (med vilken han fick barnen Denis, Adrian och Mary).
Var Conan Doyle rentav en tidig feminist? Snarare empatist. Som författare kunde han förestÀlla sig och sÀtta sig sjÀlv i kvinnans situation. Men allra troligast Àr att faderns alkoholism och psykiska sjukdom formade honom. Arthurs far drack upp det lilla han tjÀnade och sÄlde möbler, husgerÄd och klÀder för att bekosta sitt spritmissbruk. Han betedde sig alltmer irrationellt och spÀrrades sÄ smÄningom in pÄ mentalsjukhus, dÀr han avled. Moderns olycka delades av barnen och blev sÀkert en anledning till Arthurs skepsis gentemot drömmen om familjen och Àktenskapet som den trygga harmoniska hamnen som alla bör strÀva efter.
Liksom sin mor var ocksÄ Arthur en pÄ ytan lojal och tÄlmodig natur. Han skilde sig aldrig frÄn sin första sjukdomsdrabbade fru för att gifta om sig med Jean. Han var britt: stoisk och sjÀlvuppoffrande höll han ut tills hon dog i tuberkulos. Trots sjukdom och Àktenskaplig olycka behöll han pÄ viktorianskt manér en stiff upper lip. Ett Är efter Louises frÄnfÀlle gifte han om sig med Jean. Författaren fÄr nog sÀgas ha varit en Àrans man. PÄstod sjÀlv att han levde efter principen:
”TvĂ„ vita lögner unnas en gentleman. För att skydda en kvinna, eller för att slĂ„ss för en rĂ€ttvisa.”
Om besöket i Malmö pÄ nÄgot sÀtt pÄverkade författarens livsöde Àr ovisst men en sak kan i alla fall fastslÄs. Sir Arthur Conan Doyle avled Äret dÀrpÄ bland annat som en följd av nedsatt hÀlsa efter spiritistturnén i Skandinavien. Det sista han yttrade pÄ sin dödsbÀdd var till sin fru. Han sa:
”Du Ă€r underbar.”
Jan Sigurd