Tuesday September 22nd 2020
Säg är det konstigt att man längtar bort någon gång? Säg är det konstigt att man längtar bort någon gång? »
För ett ögonblick gladdes jag över en postad inbjudan tills jag insåg att det var en inbjudan från [...]


Kategorier

Berättelsen om Tyra

Text:Maria Eriksson.

Det fanns en gång en flicka hon var så fin och god.

Hur speciell hon var, nog ingen alls förstod.
Hon var ju bara barn och barn dom e olika.
Ett barn med hett humör och som hon kunde skrika.
Det står i alla böcker att det är helt normalt,
Nån doktor menar på att det är nåt oralt.

Men mamman ana oråd det kändes inte bra.
-Hon skriker fast jag tröstar, vad är det hon vill ha!?
Jag matar, vyssjar, vaggar, jag prövar alla knep.
Men ingenting tycks hjälpa, om jag då blott begrep,
vad barnet som jag älskar behöver för att le,
jag älskar älskar älskar men kan ju inte se!!!

Sen börja flickan dagis och flickan hon var glad.
Hon skrek och strunta blankt i vad någon annan sa.
Hon var ju bara barn och barn dom e olika.
Det stod ju i en bok att dagisbarn kan skrika,
det var visst nåt med gluten eller mjölkintolerans
och om man ändrar kosten kommer barnet i balans.

Sen börja flickan skolan, men det gick inte alls,
för inget verka funka där skrek hon för full hals.
De sa hon e så jobbig, men verkar ganska smart
Vi måste föra bort henne, men ingen visste vart.
Hon stör ju hela klassen, det e ka-la-ba-lik.
Man sa det här kan skapa problem med vår etik.
För barn ska gå i skolan det står ju i vår lag.
Men vad gör vi med en flicka som är av annat slag.
Som inte alls vill lyda och göra som man vill
och alla vuxna känner, de inte räcker till.

Till slut fick flickan nog, hon tog allt sitt och stack,
hon gick mitt i lektionen och inte sa hon tack.
Hon längta till en plats där någon skrek tillbaka.
Där hon kunde hitta, en like eller maka.
Där vildar kan va vilda och riktigt bra att ha.
Där denna lilla flicka, var precis som hon ska va.
Att slippa alla suckar och slippa låtsas le
att slippa vara sån, som alltid hamnar snett breve.

Nu sjunger hon i rockband, hon skriker som hon vill.
Hon ska visst va fantastisk och sitter aldrig still.
Hon älskas av publiken, de ropar, vill ha mer!
Vad flickan har vart med om, det är ingen som ser.
Det gömmer hon i hjärtat och dit får ingen gå.
Hon gömmer det av rädsla att ingen ska förstå.
Hur kan hon tro nåt annat när det är vad hon vet,
att hon är av ett annat slag och ställer till förtret.
Men uppe där på scenen är Tyra en idol.
Där är hon speciell och nån som alla kan förstå.