Sunday December 8th 2019
Säg är det konstigt att man längtar bort någon gång? Säg är det konstigt att man längtar bort någon gång? »
För ett ögonblick gladdes jag över en postad inbjudan tills jag insåg att det var en inbjudan från [...]


Kategorier

Förlåtelse

Text: Sofia Rapp Johansson. Visst finns det handlingar så fruktansvärt vidriga att man skäms över att vara människa – eller gärningar man inte förstår hur någon med ett hjärta kan utföra – ända måste jag lära mej förlåta.

Förlåtelsen botar.

Jag behöver aldrig acceptera att bli slagen eller kränkt, aldrig tillåta att någon är dum emot mej, men har det nu hänt måste jag förlåta det, för annars tuschar den här ilskan som jag känner och bär med mej – och kommer svärta ner resten av hela mitt liv. Det kommer påverka alla mina glada stunder som tillslut bara blir färre och färre eftersom hatet, och ilskan tar över.

Visst har vi stora hjärtan men vi får inte plats med hur mycket som helst i dem, och har hatet väl börjat förkovra sej där tar det över och det ljusa, fina vi en gång hade, förkrymps och nästan försvinner.

Den här ilskan fortplantar sej vlket i sin tur leder till att jag kommer göra mej själv mera illa än den personen som en gång skadat mej. Jag måste förlåta.

Jag måste förlåta och släppa dessa människor och deras gärningar – jag måste lära mej det annars gör jag med mej själv en riktig björntjänst.

Att förlåta är svårt.

Att hata är lätt – det är lätt att lägga skulden till allt mitt lidande och elände på någon annan – då slipper jag ju ta ansvar själv. Men ratten över mitt liv håller jag i. Det är jag som styr, gasar och väljer dagsrutten. Och jag kan välja att styra hårt och hetsigt med ett par hatande händer. Hopbitna käkar och fientligt blick, eller också låter jag min ena hand vila mjukt om ratten medan jag håller den andra utanför bilfönstret – flygande sådär som man gjorde när man var barn – då man låtsades att handen var en fågel eller Batman som seglade i vinden. Jag var oftast Batman…  Han var liksom coolare än sparvarna som pickar potatismos nere på torget tyckte jag.

tänker jag styra mitt liv – med avslappnande barmhärtiga händer, jag tänker förlåta människor – för jag är förtjänar ett bra liv framöver. Jag vill ha det bästa och tänker ge mej sjäv det – det är jag fan värd!