Tuesday September 22nd 2020
SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? »
För ett ögonblick gladdes jag över en postad inbjudan tills jag insÄg att det var en inbjudan frÄn [...]


Kategorier

Raljera

Text: Maja Westin. Man kan förtrolla.

Man kan strÀcka ut sig tills horisonterna förbyts, förÀndras, förvanskas till det bevisligt bÀttre.

Man kan dela upp sig i fyrtio olika jag, favorisera sina bÀsta vinklar och hylla sina finaste mÀrkvÀrdigheter.

Man kan reformera och retuschera, man kan Äka pÄ samhÀllsklass-charter.

Man kan spotta i hinkar eller krÀkas i skedar, man kan lÀspa utan förvarning.

Man kan öka sin spÀnnvidd och skjuta hÄl i kastanjer, sudda prisade krusiduller eller kasta ankar i charmlöst vatten.

Man kan hata hatet och tycka illa om tyckandet, vara kÀr i kÀrleken utan att begÄ ett endaste brott.

Man kan hetsa över yta och borra hÄl i isvakar, men man kommer alltid komma tillbaka till samma blödiga samvete, samma skalliga bödel.

Man kan raljera.

Tills man Àlskar sin bubbla.

Tills man Àlskar hörnet man alltid varit inmÄlad i, kulissen man lutat sig mot i sjÀlvförvÄllat blÄsvÀder.

Man kan raljera tills man inte orkar bedra sina tillkortakommanden, tills man vÄgar skÀnda sin helighet, sin skÀlvande treenighet, sin trÄdiga ledighet.

Upplysta eller lösryckta, vi har alla en slÀng av idioti och leversjuka.

Vi har alla sotade lungor som kantas av trötthetstecken och lökiga slÀktdrag.

Vi Àr defekta, menlösa, lemlÀstade i det stora hela, vi somnar under samma vÀlvda tak som en dag kommer tappa sig över oss och lÀmna oss till Hades.

Vi slaktas under öppen atmosfÀr och sugs ner i Avgrunden utan vare sig kvÀllspress eller fundamentalism till vÄrt försvar.

Framstupa och baktunga, unga som Äldrande, fjÀderlÀtta som feta. Vi kommer alla att ta examen i mindrevÀrdighet och sinnesfördÀrv, vi kommer att bada i billigt domedagskonfetti och dricka dÄliga drinkar intill det sista.

Livet Àr en högupplöst skröna, dÀr det förflutna Àr grumligt och framtiden, trots smickrande teknisk förfining, redan uppluckrad.

Men det finns en hÄllplats dÀr man kan kasta vatten som det vore löningshelg, dÀr det finns lock att öppna för att frossa i kaviar eller lakritsklubbor.

Det finns en plattform dÀr alla stÄr pÄ en rad som Àr en ring, dÀr alla fattar allt och ingenting, dÀr alla sjunger i falsett och trotsar fysiska lagar utan uppvÀrmning.

Det finns en refrÀng som alla hittar till och vÀgrar överge, ett korus som rusar upp i venerna och skakar soten ur lungorna.

Raljera, förtrolla, förvilla, Äk till mÄnen men kom tillbaka och ge upp, sÀtt dig i vÄrsolen med de andra och njut av smÄgodis och taffligt kaffe.

Raljera, förtrolla, förvilla, men skÄla för det lilla.

SkrÄla över skrönan, innan den smulas sönder framför dig.

www.caviaredays.com