Sunday December 8th 2019
SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? »
För ett ögonblick gladdes jag över en postad inbjudan tills jag insÄg att det var en inbjudan frÄn [...]


Kategorier

FRÅGORNA SOM OBAMA OCH ROMNEY UNDVIKER

Text: Noam Chomsky. Nu kulminerar megashowen kring presidentvalet, som sker vart fjÀrde Är. FrÄgan vi behöver stÀlla Àr hur de viktigaste frÄgorna som amerikanerna stÄr inför behandlas av de bÄda presidentkampanjerna. Det enkla svaret Àr: dÄligt, eller inte alls. Om det nu Àr sÄ, vad kan vi göra Ät det?

TvÄ frÄgor har enormt stor betydelse, eftersom mÀnniskoartens överlevnad hÀnger pÄ dem: miljökatastrof och kÀrnvapenkrig.

Den första frĂ„gan finner man ofta pĂ„ tidningarnas förstasidor. Till exempel rapporterar Justin Gillis den 19 september i New York Times att isen i Norra ishavet har smĂ€lt fĂ€rdigt för i Ă„r, ”men inte förrĂ€n det tidigare rekordet hade krossats – och nya varningar om hur snabbt polaromrĂ„det förĂ€ndras hade utfĂ€rdats.”

Isen smÀlter mycket snabbare Àn vad avancerade datasystem och FN:s senaste rapport om global uppvÀrmning har förutspÄtt. Enligt nya uppgifter kan sommarisen vara borta Är 2020, vilket skulle ge svÄra följder. Tidigare har man sagt att sommarisen skulle ha smÀlt bort Är 2050.

“Men regeringarna har inte reagerat pĂ„ de nya rapporterna med nĂ„gon större brĂ„dska att begrĂ€nsa utslĂ€ppet av vĂ€xthusgaser”, skriver Gillis. ”TvĂ€rtom har deras vanligaste svar varit att planera exploateringen av mineraltillgĂ„ngar, Ă€ven oljeborrning, som nu kan utvinnas i Nordpolen.” Det Ă€r alltsĂ„ att förvĂ€rra katastrofen.

Den hÀr responsen visar pÄ en exceptionell vilja att offra vÄra barns och barnbarns liv för en kortsiktig vinst. Eller kanske en lika anmÀrkningsvÀrd vilja att blunda och undvika att se den hotande faran.

Men det Ă€r inte allt. Enligt en ny studie frĂ„n Climate Vulnerability Monitor (en oberoende global rapport om klimatförĂ€ndringarnas verkningar), ”saktar klimatförĂ€ndringar som orsakats av global uppvĂ€rmning ner den ekonomiska produktionen med 1,6 procent och kommer att leda till att kostnaderna fördubblas under de kommande tjugo Ă„ren.” Studien rapporterades pĂ„ mĂ„nga stĂ€llen men amerikanerna har besparats dessa orovĂ€ckande nyheter.

De officiella demokratiska och republikanska partiprogrammen om klimatfrÄgor granskas i tidningen Science septembernummer. För ovanlighetens skull tycker partierna lika; bÄda krÀver att vi gör problemet vÀrre.

Inför valet 2008 innehöll bĂ„da partiernas program nĂ„got om att man mĂ„ste ta itu med klimatförĂ€ndringarna. Idag har klimatproblemen nĂ€stan försvunnit frĂ„n republikanernas valprogram. Dock stĂ„r det att kongressen mĂ„ste ”agera snabbt” för att förhindra Environmental Protection Agency (det amerikanska NaturvĂ„rdsverket) som Nixon grundade i sina förnuftiga dagar, frĂ„n att begrĂ€nsa vĂ€xthusgaserna. Och Alaskas nationalpark i polaromrĂ„det mĂ„ste öppnas för oljeborrning, för vi mĂ„ste ju ”ta vara pĂ„ alla vĂ„ra amerikanska tillgĂ„ngar som Gud har gett oss.” Och Guds vilja fĂ„r man inte sĂ€tta sig upp mot.

I republikanernas partiprogram stĂ„r det ocksĂ„ att ”Vi mĂ„ste Ă„terupprĂ€tta vetenskaplig integritet i vĂ„ra forskningsinstitutioner och avlĂ€gsna politiska motiv frĂ„n statligt finansierad forskning,”vilket Ă€r ett kodord för klimatvetenskap.

Den republikanska kandidaten Mitt Romney försöker fly frĂ„n bördan av kunskap om klimatförĂ€ndringar som han hade för nĂ„gra Ă„r sedan. Han sĂ€ger att vetenskapen Ă€r oenig i den frĂ„gan, och dĂ€rför bör mer diskussioner och undersökningar befrĂ€mjas – men inte handlingar, utom sĂ„dana som gör problemet Ă€nnu allvarligare.

I demokraternas partiprogram nĂ€mner man att det finns ett problem och man rekommenderas att arbeta ”för en överenskommelse om utslĂ€ppsgrĂ€nser tillsammans med andra lĂ€nder som ocksĂ„ orsakar utslĂ€pp av vĂ€xthusgaser.” Men det Ă€r ocksĂ„ allt.

Barack Obama har betonat att USA mÄste uppnÄ hundra Ärs oberoende av utlÀndska energikÀllor genom att utveckla hydraulisk sprÀckning (vatten blandat med kemikalier borras ner i berggrunden under högt tryck vilket orsakar sprickor, och naturgas frigörs och tas tillvara) och andra nya tekniker. Man frÄgar sig inte hur vÀrlden kommer att se ut efter hundra Är av sÄdan utvinning.

Det finns alltsÄ skillnader mellan partierna: skillnad i hur entusiastiskt lÀmlarna bör marschera mot klippkanten.

Den andra viktiga frÄgan, kÀrnvapenkrig, kan vi ocksÄ lÀsa om pÄ förstasidorna varje dag, men pÄ ett sÀtt som skulle förvÄna en marsian om den tittade pÄ oss konstiga jordlingar.

Det rÄdande hotet Àr Àn en gÄng Mellanöstern och sÀrskilt Iran, Ätminstone enligt vÀstvÀrlden. I Mellanöstern anses USA och Israel vara mycket större hot.

I motsats till Iran vÀgrar Israel att tillÄta inspektioner eller att skriva pÄ ickespridningsavtalet för kÀrnvapen. Israel har hundratals kÀrnvapen och avancerade avfyrningssystem, och en lÄng tradition av vÄld, aggression och laglöshet, tack vare amerikanskt stöd. USA:s underrÀttelsetjÀnst vet inte huruvida Iran försöker utveckla kÀrnvapen.

I sin senaste rapport sĂ€ger Internationella atomenergiorganet IAEA att de inte kan visa pĂ„ ”frĂ„nvaron av icke uppgivet kĂ€rnmaterial och kĂ€rnaktiviteter i Iran”, en omskrivning som verkar för ett fördömande av Iran, vilket USA krĂ€ver, samtidigt som man medger att IAEA inte kan tillföra nĂ„got till de slutsatser som den amerikanska underrĂ€ttelsetjĂ€nsten har kommit fram till.

Och dÀrför mÄste Iran frÄntas rÀtten att anrika uran, rÀttigheter som garanterats av ickespridningsavtalet och godkÀnts av de flesta av vÀrldens lÀnder, Àven de alliansfria lÀnderna som nyligen hade möte i Teheran.

Möjligheten att Iran skulle kunna utveckla kÀrnvapen diskuteras i valkampanjen. (Att Israel redan har dem diskuteras inte.) TvÄ alternativ stÄr emot varandra: Ska USA sÀga att man tÀnker anfalla om Iran fÄr möjlighet att utveckla kÀrnvapen, en möjlighet som mÄnga lÀnder har? Eller ska Washington sÀtta grÀnsen för anfall pÄ obestÀmd framtid?

Vita huset föresprĂ„kar det andra alternativet, de israeliska hökarna det första – och det har ocksĂ„ den amerikanska kongressen antagit. Senaten har nyligen röstat för det israeliska alternativet med 90 mot 1.

Det som saknas i debatten Àr det sjÀlvklara alternativet att tona ner eller fÄ slut pÄ det hot som Iran tros kunna utgöra: Etablera en kÀrnvapenfri zon i regionen. Det finns ett vÀldigt bra tillfÀlle för det ocksÄ, ett internationellt möte ska Àga rum om nÄgra mÄnader med detta som mÄl. Mötet stöds av nÀstan hela vÀrlden, ocksÄ av en majoritet i Israel.

Men Israels regering har klargjort att de inte kommer att delta i mötet om man inte sluter ett fredsavtal i omrÄdet, vilket Àr ouppnÄeligt sÄ lÀnge Israel fortsÀtter med sin olagliga verksamhet i de ockuperade palestinska omrÄdena. Washington har samma instÀllning som Israel och insisterar pÄ att Israel ska undantas frÄn ett regionalt fredsavtal.

Vi kan vara pÄ vÀg mot ett förödande krig, kanske till och med ett kÀrnvapenkrig. Det finns enkla sÀtt att undvika krigshotet men de kommer inte att tillÀmpas om inte en omfattande folklig aktivism krÀver att man gör det, och tar vara pÄ tillfÀllet. Och det Àr vÀldigt osannolikt sÄ lÀnge de hÀr frÄgorna inte stÄr pÄ agendan, vare sig i valkampanjen eller i media och i större nationella debatter.

Valkampanjerna drivs av PR-industrin. Dess frÀmsta uppgift Àr kommersiell reklam som syftar till att försvaga marknader genom att skapa okunniga konsumenter som gör irrationella val. Det Àr raka motsatsen till hur marknader ska fungera, men inget obekant för alla som ser pÄ tv.

Det Àr helt naturligt att PR-industrin anvÀnder samma metoder med kundens bÀsta för ögonen, nÀr de fÄr uppdraget att driva valkampanjer. Och kunden vill verkligen inte ha vÀlinformerade medborgare som gör rationella val.

Men offren behöver inte lyda, varken reklam för produkter eller för politiska partier. Passivitet Àr kanske den lÀttaste vÀgen, men knappast den mest hedervÀrda.

© 2012 Noam Chomsky

Noam Chomsky Àr professor emeritus i lingvistik och filosofi vid Massachusetts Institute of Technology i Cambridge, Mass.

ÖversĂ€ttning Lotta Askaner Bergström