Thursday September 24th 2020
SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? »
För ett ögonblick gladdes jag över en postad inbjudan tills jag insÄg att det var en inbjudan frÄn [...]


Kategorier

Dragspelsmusik, nĂ„gon? Nu Ă€r jag dĂ€r igen, skriver om en skiva med musik uteslutande med dragharmonikan i högsĂ€tet. Är jag helt tokig, dragspel (ja, det finns mer skolade namn, men ett dragspel Ă€r ett dragspel Ă€r ett dragspel) Ă€r verkligen ett djĂ€vulens instrument, vĂ€sande och stĂ„nkande, folkmusiksdödaren och dĂ€r bara en zydecolĂ„t kan motivera anvĂ€ndandet. Typ. Norske tonsĂ€ttaren Arne Nordheim trodde 1967 att han blev tillfrĂ„gad att tonsĂ€tta för ”ett akvarium” nĂ€r danske accordeonisten (se! dĂ€r kom ordet!) Mogens Ellegaard hörde av sig och det hade nog varit en utmaning i sig, vilken Arne sĂ€kerligen antagit och gjort nĂ„got bubblande elektroakustiskt av, men nu var det början pĂ„ ett liv med dragspel av och till i den seriösa konstmusiken. Frode Haltli har samlat dem alla pĂ„ en cd, fyra stycken inalles, ”Dinosauros” för dragspel och band frĂ„n 1971 mest spĂ€nnande i mina öron, Ă€ven om ”Signals” tre Ă„r tidigare för elgitarr, slagverk och dragspel med namnkunnige Raoul Björkenhelm pĂ„ gitarr nog fĂ„r mĂ„ngen god man och kvinna att omvĂ€rdera vad konstmusik kan vara, ibland.

En ren fulltrĂ€ff Ă€r nya skivan med dirigenten och tonsĂ€ttaren Esa-Pekka Salonen, dĂ€r tvĂ„ sentida stycken framförs av finska radions symfoniorkester. Och som det framförs! Att Esa-Pekka stĂ„r pĂ„ dirigentpulten hjĂ€lper givetvis till för att göra detta tolkningsmĂ€ssigt definitivt, men han vĂ€cker ocksĂ„ liv i Leila Josefowicz nĂ€r hon Ă€r solist i hans violinkonsert frĂ„n 2009, den hĂ„glöshet som jag upplevt pĂ„ hennes senare skivor Ă€r bortblĂ„st i detta livgivande stycke som verkar sĂ„ format av Esa-Pekkas Ă„r som ledare för Los Angeles-filharmonin, glĂ€dje, enkelhet, helt klart inspirerat av John Adams lekfullhet Ă€r det i mina öron. OrkesterportrĂ€ttet ”Nyx” frĂ„n Ă„ret dĂ€rpĂ„ Ă€r dovare, mörkare, men han visar ett tonsĂ€ttarjag helt befriat frĂ„n poser och tilltag, dĂ€remot ett högt hantverkskunnade och en skaparlusta som gör mig nyfiken pĂ„ fortsĂ€ttningen, att han ska ha mer tid för eget komponerande och mindre för formande av andras visioner.

Arne Nordheim: ”Complete Accordion Works” (Simax)  5

Esa-Pekka Salonen: ”Out Of Nowhere” (DG)  5

Jan-Erik Zandersson