Saturday October 23rd 2021
SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? »
För ett ögonblick gladdes jag över en postad inbjudan tills jag insÄg att det var en inbjudan frÄn [...]


Kategorier

En liten fÄgel kom frÄn ingenstans

Text: Gittan Jönsson. Jag har hört om ett nytt sĂ€tt att resa pĂ„ semester: Skriv upp en rad namn pĂ„ stĂ€der pĂ„ varsin lapp, dra en av dem, res till denna plats. GĂ„ ut i denna stad, vĂ€lj ut en person du ser, följ efter denne – pĂ„ angenĂ€mt avstĂ„nd –  kanske med spĂ„rvagn eller buss, Se vart du hamnar, ta in denna verklighet, försök förstĂ„ den.  Se vad som hĂ€nder, följ med. VĂ€lj en ny person osv. Det gĂ€ller att vara öppen. Allt blir ett Ă€ventyr. Bort med alla planer, följ intuitionen!  Det uppstĂ„r kanske ett mönster som du inte sett tidigare. Kanske fĂ„r du ett svar pĂ„ en frĂ„ga du inte visste att du stĂ€llt.
Hur mycket av vÄrt liv Àr styrt av slumpen?

Denna höst har jag haft en motig start i Berlin. Förlorade den fina ateljén av olika anledningar. MÄste leta efter en ny. Det tar tid och jag har inte haft nÄgon framgÄng hittills, Jag gÄr pÄ mÄnga kulturevenemang under tiden. Bio, teater, konserter, ja det Àr ett stort utbud minsann. Och hÀr tycks alla perspektiv rymmas.
En kvĂ€ll hamnade jag pĂ„ en utstĂ€llning om Street art i Egypten med ett intressant panelsamtal.. ”Har den arabiska kalligrafin och den politiska graffittin smĂ€lt samman i och med revolutionen?”  PĂ„ podiet satt bl a Ganzeer, en kĂ€nd Streetart-konstnĂ€r frĂ„n Kairo, Och tyska konstvetare och en filmare som kan arabisk och persisk kultur. Mycket i den nya demokratin Ă€r oklart och det syns i Kairos gatukonst.  Man  hoppas pĂ„ att det ska gĂ„ bra, att inte extrema islamister fĂ„r ökat stöd. MĂ„nga bilder pĂ„ gatan uttrycker vĂ„ld och frustration. Och hopp. Jag kĂ€nde mig hemma i samtalet sen min resa till Kairo i vintras, dĂ„ jag sjĂ€lv sĂ„g  en del av den mĂ€rkliga gatukonsten kring Tahrirtorget.
TĂ€nk att olika platser kan smĂ€lta ihop sĂ„ hĂ€r  – i minnet och i nuet genom möten som slumpen fört en till. Sen gick vi ut och Ă„t och drack pĂ„ en turkisk restaurang. DĂ€r fortsatte umgĂ€nget över nationsgrĂ€nserna med bl a en ung designkvinna frĂ„n Polen, en tjej frĂ„n Paris, en tysk ung Streetart-tjej, och sjĂ€lv Ă€r jag svensk konstnĂ€r.
Slumpen har stor hjÀlp av Internet. Av alla de mail och tips jag fÄr vÀljer jag pÄ mÄfÄ eller intuition nÄgot för just denna kvÀll, och hamnar i Kairo!

Det Àr lÀtt att halka in pÄ nya spÄr nÀr man Àr i en kulturstad som Berlin.
Minns i vĂ„ras nĂ€r jag rĂ„kade, ja rĂ„kade, köpa Berliner Zeitung och lĂ€ste att det samma kvĂ€ll skulle vara ett öppet möta om den fĂ€ngslade kinesiske författaren Liu Ciao Boo och den litterĂ€ra vĂ€rldens solidaritet med honom. Jag tog mig dit och fick höra och se Hertha MĂŒller pĂ„ nĂ€ra hĂ„ll, hennes skarpa ansikte och blick lĂ€mnar ingen oberörd. Det var upplyftande att fĂ„ höra om det starka engagemanget för mĂ€nskliga rĂ€ttigheter i Kina.
Eller som i söndags, nĂ€r jag valde att följa en inbjudan till Öppen Atelje hos konstnĂ€ren Cornelia. Vi har haft en del kontakt runt ett konstprojekt. Jag trĂ€ffade henne första gĂ„ngen pĂ„ en invigningsfest hos nĂ„gra tryckare som byggt upp en  litografisk verkstad i en liten gemytlig by norr om Berlin, Angela och JĂŒrgen. DĂ€r har vi bĂ„da gjort litografier. Och tryckarna hade jag rĂ„kat fĂ„ kontakt med i Tidaholm för en tio Ă„r sen pĂ„ ett litografisymposium med deltagare frĂ„n hela Europa.
Tog S-Bahn norrut till en plats jag aldrig varit pÄ. Följde gatan ner med stora DDR-villor i trÀdgÄrdar med kala buskage. Kom till en sporthall, dÀr pÄ övervÄningen har Cornelia sin ateljé. Hon Àr en intensiv mycket produktiv konstnÀr och trebarnsmamma denna dag iklÀdd röd kort sammetsklÀnning och liten hatt med svart tyllflor. Hon visade och berÀttade om sina stora fÀrgstarka akrylmÄlningar, vars motiv baserade sig pÄ ett gammalt familjealbum som hon grundligt studerat efter att hennes morfar hade dött. Det finns en sÀrskild trÀngande angelÀgen lust att bearbeta sin historia hos  unga eller medelÄlders konstnÀrer i Tyskland. Intressant konstprojekt att fÄ familjehistorien att löpa samman med den politiska historien under det katastrofala 1900-talet. SÄdant sysslar mÄnga med idag inom konst och litteratur. Vad gjorde morfar och farfar egentligen?
Det blev eftersits Ă€ven hĂ€r. En tonĂ„rsdotter hade bakat chokladtĂ„rta. Hela Cornelias familj sjunger, hennes man Ă€r ledare för kören i Berliner Dom, den stora barockkatedralen som Östtyskland beslöt sig för att bygga upp igen ur ruinerna efter kriget. PĂ„ tisdag skulle de uppföra Mozarts Requiem…
En av körvÀnnerna var lÀkarstudent och nÀr han sÄg att jag gick med krycka, lÀrde han mig att lÀgga ett fotförband rÀtt dÀr bland tavlorna.  En annan av gÀsterna hade sÀllskap med mig pÄ vÀgen hem med tÄget. Hon var polis och gravid och var helt sÄld pÄ att dansa tango. Hon behövde det som motvikt till polisyrket med all inriktning pÄ lag och ordning.
Ja, lÄt alla poliser dansa tango, fÄ utlopp för sin emotionella sida.  Det skulle bli bÀttre balans i samhÀllskroppen dÄ.

Ett annat tips förde mig till filmaren Hom Sang Soo frÄn Sydkorea, ett framgÄngsrikt filmland, som vi tyvÀrr inte vet sÄ mycket om annat Àn att vi köper billiga textilprodukter dÀrifrÄn efter att vÄr egen textilindustri lagts ner pÄ 70- 80-talet.
Sang Soos filmer visas hela veckan pÄ biografen Arsenal vid Potsdamer Platz. Han var sjÀlv nÀrvarande och skulle samtala med publiken efter filmen. En mycket fÄordig och butter regissör. Filmerna handlar ofta om slumpen. I den hÀr följer vi en man i Söul som drar runt och möter mÀnniskor pÄ gatan, följer med dem eller inte, de flesta kÀnner honom eftersom han Àr en kÀnd filmregissör. Men han hamnar till slut pÄ samma bar, i samma situationer, Àlskar med kvinnor som liknar varann pÄ ett olycksbÄdande sÀtt.  Hans försök att vara fri stoppas hela tiden upp av upprepningarna. Men man skrattar ofta. Slumpen Àr en gÄtfull faktor ofta med en viss humor. Filmen skÀnkte kÀnslan av att vara i en annan vÀrld dÀr andra lagar styr, den gav en nÄgot att grunna pÄ. Handlar det om religion kanske, slumpen Àr kanske samma som Gud?
Ingen slump att det i Berlin löper samman trÄdar som binder ihop vÀrlden frÄn öst till vÀst.
Ingen slump att jag Àr hÀr heller. Jag hade kunnat sitta i Brantevik och titta pÄ mÄsarna och mÄla havet i nya fÀrger varje dag. Men nÄgot 
drog ivÀg mig hit.
Slumpen Àr som en liten fÄgel som kommer frÄn ingenstans och vill sÀga en nÄgot.

Konserten i Berliner Dom blev en vacker upplevelse.