Sunday December 8th 2019
SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? »
För ett ögonblick gladdes jag över en postad inbjudan tills jag insÄg att det var en inbjudan frÄn [...]


Kategorier

DET STÖRSTA HOTET MOT FRED I VÄRLDEN

Den amerikanska dagstidningen Wall Street Journal rapporterade frĂ„n den sista utrikespolitiska debatten i presidentvalskampanjen. Man observerade att ”det enda land som nĂ€mndes oftare (Ă€n Israel) var Iran, som av de flesta lĂ€nder i Mellanöstern ses som det största sĂ€kerhetshotet i regionen.” BĂ„da presidentkandidaterna ansĂ„g att ett Iran, försett med kĂ€rnenergi, Ă€r det allvarligaste hotet i omrĂ„det och kanske i hela vĂ€rlden, som Romney uttryckte det. Han upprepade en konventionell Ă„sikt.
Presidentkandidaterna tĂ€vlade om vem som stod mest pĂ„ Israels sida. ÄndĂ„ var de israeliska regeringstjĂ€nstemĂ€nnen inte nöjda. De hade ”hoppats pĂ„ mer ’aggressiva’ formuleringar frĂ„n Romney”, enligt journalisterna. Det rĂ€ckte inte att Romney krĂ€vde att Iran inte skulle fĂ„ lov att ”uppnĂ„ möjlighet att anvĂ€nda kĂ€rnenergi”.

Araberna var inte heller nöjda, eftersom de arabiska farhĂ„gorna om Iran ”diskuterades utifrĂ„n sĂ€kerhetsbehoven för Israel snarare Ă€n för hela regionen.” Arabernas problem ignorerades i stort sett – Äterigen en konventionell metod.

Liksom en mĂ€ngd andra rapporter om Iran, lĂ€mnar artikeln i Wall Street Journal viktiga frĂ„gor obesvarade: Vem Ă€r det som ser Iran som det allvarligaste sĂ€kerhetshotet? Och vad tycker araberna (och resten av vĂ€rlden) att man borde göra Ă„t det hotet, vad det nu bestĂ„r i? Den första frĂ„gan Ă€r lĂ€tt. ”Hotet frĂ„n Iran” Ă€r till största delen en vĂ€sterlĂ€ndsk fix idĂ© som delas av diktatorerna i arabvĂ€rlden, men inte av befolkningen i de arabiska lĂ€nderna.

Det finns mÄnga opinionsundersökningar som visar att invÄnarna i de arabiska lÀnderna till stor del ogillar Iran, men de ser inte landet som ett allvarligt hot. IstÀllet ses Israel och USA som de stora hoten, och det finns mÄnga, ibland en stor majoritet, som tycker att iranska kÀrnvapen Àr en motvikt till detta hot.

I USA finns det högt uppsatta personer som tycker som medborgarna i de arabiska lĂ€nderna. Ett exempel Ă€r general Lee Butler, som tidigare var chef för USA:s strategiska befĂ€l. 1998 sade han: ”I den kittel av fiendskap som vi kallar Mellanöstern Ă€r det extremt farligt” att ett land, Israel, har en stor kĂ€rnvapenarsenal, vilket ”inspirerar de andra lĂ€nderna till att göra likadant.”

Vad som Ă€r Ă€nnu mer farligt, Ă€r den kĂ€rnvapen-avskrĂ€ckande strategi som Butler var med och skapade under mĂ„nga Ă„r. En sĂ„dan strategi, skrev han 2002, Ă€r ”ett recept för ren katastrof”. Han krĂ€vde att USA och andra lĂ€nder med kĂ€rnvapen skulle ta sitt ansvar enligt icke-spridningsavtalet och göra uppriktiga försök att eliminera kĂ€rnvapen.

LĂ€nderna har ett juridiskt ansvar att göra allvarligt menade försök i den riktningen, fastlog Internationella domstolen 1996: ”Det finns en skyldighet att i god tro driva förhandlingar som leder till kĂ€rnvapennedrustning i alla dess aspekter under strĂ€ng och effektiv internationell kontroll.”

En stor majoritet av medborgarna i vÀrldens lÀnder tycks dela arabernas syn pÄ det hotet frÄn Israel. Alliansfria rörelsen har gett sitt tydliga stöd till Irans rÀttigheter att anrika uran, senast pÄ toppmötet i Teheran i augusti 2012.

Indien, som Àr det folkrikaste medlemslandet i Alliansfria rörelsen, har kunnat kringgÄ USA:s ekonomiska sanktioner mot Iran. Med indisk renoveringshjÀlp ska hamnen i den iranska staden Chabahar lÀnkas till Centralasien via Afghanistan. En ökning i handelsförbindelserna har ocksÄ rapporterats. Detta och andra naturliga samarbeten skulle förmodligen utökas och förbÀttras vÀldigt mycket, om inte USA hade pressat regionen sÄ hÄrt.

Kina, som har observatörsstatus i Alliansfria rörelsen, agerar pÄ liknande sÀtt. Kina breddar utvecklingsprojekt vÀsterut. Bland annat har man börjat rekonstruera den gamla SidenvÀgen frÄn Kina till Europa. HöghastighetstÄg sammanbinder Kina med Kazakstan och gÄr Ànnu lÀngre vÀsterut. Förmodligen kommer jÀrnvÀgslinjen att gÄ till Turkmenistan, som har rika energitillgÄngar, och sedan via Iran till Turkiet och Europa.

Kina har ocksĂ„ tagit över den stora hamnen i staden Gwadar i Pakistan. Det innebĂ€r att hamnen kan ta in olja frĂ„n Mellanöstern och undvika de tungt trafikerade Hormuz- och Malaccasunden, som bĂ„da kontrolleras av USA. Pakistansk press rapporterar att ”RĂ„olja som importeras frĂ„n Iran, staterna runt Persiska viken och Afrika skulle kunna transporteras landvĂ€gen till nordvĂ€stra Kina via hamnen i Gwadar.”

PÄ Alliansfria rörelsens toppmöte i Teheran upprepades det lÄngvariga förslaget att minska eller omintetgöra hotet frÄn kÀrnvapen i Mellanöstern, genom att bilda en zon fri frÄn massförstörelsevapen. Att försöka Ästadkomma en sÄdan zon Àr definitivt den rakaste och minst mödosamma vÀgen för att slippa hoten. Och praktiskt taget hela vÀrlden stÄr bakom en sÄdan lösning.

Det sÄg ut att bli ett lysande tillfÀlle att vidareutveckla förslaget i december, nÀr en internationell konferens i Àmnet planerades i Helsingfors. En konferens hölls, men inte den som var planerad. Det var bara icke-statliga organisationer som deltog i den konferens som faktiskt Àgde rum, som Finlands Fredsförbund bjöd in till. Den planerade internationella konferensen stoppades av Washington, kort efter att Iran gick med pÄ att delta.

Regeringen Obamas officiella anledning till att konferensen stoppades var ”politisk oro i regionen och Irans trotsiga hĂ„llning i frĂ„gan om icke spridning av kĂ€rnvapen”, enligt rapport frĂ„n nyhetsbyrĂ„n AP. Dessutom: brist pĂ„ samsyn ”om hur man ska förhĂ„lla sig till konferensen.” Detta Ă€r den godkĂ€nda och accepterade anledningen, som syftar pĂ„ att regionens enda kĂ€rnvapenmakt, Israel, vĂ€grade delta i konferensen. Israel kallade uppmaningen att delta för ”tvĂ„ng”.

USA:s regering stĂ„r uppenbarligen fast vid sin tidigare Ă„sikt att ”det blir inte de rĂ€tta förutsĂ€ttningarna om inte alla lĂ€nder i omrĂ„det deltar.” USA kommer inte att tillĂ„ta att det blir möjligt för internationella organ att inspektera Israels kĂ€rnanlĂ€ggningar. USA kommer inte heller att offentliggöra nĂ„gon information om ”de israeliska kĂ€rnanlĂ€ggningarnas beskaffenhet och omfattning.”

NyhetsbyrĂ„n i Kuwait rapporterade omedelbart att ”de arabiska staterna och Alliansfria rörelsens medlemsstater Ă€r eniga om att fortsĂ€tta arbeta för att fĂ„ till stĂ„nd en konferens för att skapa en zon i Mellanöstern som Ă€r fri frĂ„n kĂ€rnvapen och alla andra massförstörelsevapen.”

I december godkÀnde FN:s generalförsamling en resolution som krÀver att Israel skriver under icke-spridningsavtalet. De som röstade emot var den vanliga gruppen: Israel, USA, Kanada, Marshallöarna, Mikronesien och Palau.

NÄgra dagar senare utförde USA ett kÀrnvapentest och förvisade Ànnu en gÄng internationella inspektörer frÄn testomrÄdet i Nevada. Iran protesterade, liksom borgmÀstaren i Hiroshima och nÄgra fredsgrupper i Japan.

Om en kÀrnvapenfri zon ska etableras, sÄ mÄste naturligtvis kÀrnvapenlÀnderna samarbeta: I Mellanöstern skulle det vara USA och Israel, men de vÀgrar. Det Àr samma sak pÄ andra stÀllen. Det finns liknande zoner i Afrika och StillahavsomrÄdet dÀr man fÄr vÀnta med att införa kÀrnvapenfria zoner, eftersom USA insisterar pÄ att behÄlla, och till och med utöka, kÀrnvapenbaser pÄ de öar som de kontrollerar.

Samtidigt med de icke-statliga organisationernas möte i Helsingfors, hölls en middag i New York under beskydd av Washington Institute for Near East Policy, som Àr en förgrening av den israeliska lobbyn.

Enligt en entusiastisk rapport i israelisk press frĂ„n ”galan”, försĂ€krade Dennis Ross, Elliott Abrams och andra ”före detta topprĂ„dgivare till Obama och Bush” för de församlade, att ”presidenten kommer att anfalla (Iran) nĂ€sta Ă„r om diplomatiska metoder misslyckas.” En fin present i juletid.

Amerikanerna Ă€r knappast medvetna om hur diplomatin Ă€n en gĂ„ng har misslyckats, av det enkla skĂ€let att nĂ€stan ingenting rapporteras i USA om hur det gĂ„r med den mest sjĂ€lvklara lösningen pĂ„ ”det allvarligaste hotet” – att etablera en kĂ€rnvapenfri zon i Mellanöstern.

© 2013 Noam Chomsky

Noam Chomsky Àr professor emeritus i lingvistik och filosofi vid Massachusetts Institute of Technology i Cambridge, Mass.

ÖversĂ€ttning Lotta Askaner Bergström