Saturday October 23rd 2021
SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? »
För ett ögonblick gladdes jag över en postad inbjudan tills jag insÄg att det var en inbjudan frÄn [...]


Kategorier

Anders F Rönnblom

Anders F Rönnblom har med viss möda lyckats överleva alla för tillfÀlligt rÄdande musikaliska trender och har tack vare sin styvnackade ovilja att sluta producera, en mer Àn fyrtio Är lÄng karriÀr att luta sig tillbaka mot. Han har under hela sin karriÀr haft en liten, men trogen, beundrarskara som följt honom, och de flesta kÀnner till: Jag kysste henne vÄldsamt, Europa brinner, och den stÀndiga jul-hiten: Det Àr inte snön som faller. Rönnblom Àr ingen lÀttuggad artist som ska konsumeras snabbt, han krÀver uppmÀrksamhet med sina underfundiga formuleringar och 2013 gÄr han en ny vÄr till mötes, med ny platta under inspelning och en bokning pÄ Ärets Peace & Love festival.

Musikbranschen har ömsat skinn, numera sÀljer skivvÀndare ut arenor, man undrar ju om rocken spelats ut sin roll?

1982 konstaterade du att: Det Ă€r inte rock‘n‘roll lĂ€ngre, har den bilden förĂ€ndrats under Ă„ren, till det positiva,

tycker du?

Oj, det Ă€r en stor frĂ„ga. Men nej, det Ă€r vĂ€l fortfarande inte sĂ„ mycket rock‘n‘roll lĂ€ngre. Folk som Ă€r uppvĂ€xta med rock‘n‘roll Ă€r vĂ€l runt 50-60 Ă„r och i de flesta fall etablerade personer, och för dem Ă€r det nog inte sĂ„ relevant. Rock‘n‘roll stod ju en gĂ„ng i tiden för uppror och idag Ă€r ordet ‘rock‘ mycket mer rumsrent och har blivit ett samlande begrepp som omfattar allt frĂ„n glittrande krogshower och arenaspektakel till

simple rockabilly och smutsig garagepunk… Och jag mĂ€rker ocksĂ„ i tidningarnas recensioner att kategorin ‘rock‘ ofta ersĂ€tts av benĂ€mningar som ‘folkrock‘, ‘indierock‘, ‘visrock’, ‘countryrock’, ‘postrock’, ‘konstrock‘, etc… och sĂ„ har vi dessutom alla motsvarande varianter pĂ„ ‘pop‘. Dessa kategoriseringar Ă€r tydligen nödvĂ€ndiga för att tillfredsstĂ€lla bĂ„de musikrecensenter och musiklyssnare. Och för mĂ„nga yngre Ă€r nog rock synonymt med metal, vad jag förstĂ„r. GrĂ€nsöverskridningarna vĂ€xer och osĂ€kerheten blir stor. Men för mig har detta inte nĂ„gon större betydelse. Kategoriseringar Ă€r för mig egentligen av ondo dĂ„ jag mer och

mer drivs mot att sudda ut alla grÀnser mellan genrer och stilar. Jag roade mig nyligen med att gÄ in pÄ nÀtet och lyssna pÄ nÄgra av de grupper och artister som blivit

uppskrivna i pressen det senaste Ă„ret – det var blandat ‘pop‘ och ‘rock’ med olika kategoriseringar. Skivor som fĂ„tt höga poĂ€ng och hamnat pĂ„ Ă„rsbĂ€stalistor. Det mesta lĂ€t förvĂ„nansvĂ€rt lika och mycket lĂ€t bra, men ganska stereotypt. Rikt pĂ„ sound, tydlighet, genomtrĂ€ngande… Men fattigt och pĂ„ nĂ„got vis, ospĂ€nnande och kĂ€nslolöst… Och det gav mig noll inspiration. Fick ingen kick av att detta var nĂ„got skulle kunna ge mig nĂ„gra större musikaliska idĂ©er. I stĂ€llet gick jag in och lyssnade som hastigast pĂ„ nĂ„gra av de stora jazzlegenderna

– Gillespie, Monk, Parker, Coltrane – och fick med en gĂ„ng vansinnigt spĂ€nnande uppslag och idĂ©er, som för mig kĂ€ndes mer vĂ€rdefulla att omvandla till den typ av ‘rockmusik’ som jag verkligen vill spela och Ă€ven lyssna pĂ„… DĂ€r nĂ„nstans kan jag vĂ€l hamna om jag ska försöka sammanfatta resultatet av att

ha sysslat med musik sedan slutet av 50-talet dÄ rocken kom och tog över vÄra liv.

Du som arbetat med digital design, Àr du frÀmmande för att skapa musik med datorer?

Blixa Bargeld pĂ„stod en gĂ„ng i tiden: ” I varje maskin sover en sĂ„ng”, kan du skriva under pĂ„ det?

NÀr jag började jobba med datorer 1985 var det enbart för min grafiska verksamhet. Jag var livrÀdd att gÄ in pÄ musikomrÄdet. Jag visste att det skulle betyda 110 procents engagemang och splitring. Den grafiska verksamheten var ju trots allt under en lÀngre tid en viktig födkrok. NÀr jag till slut tog till med datorns musikverktyg i början av 00-talet var det för inspelning, mixning och redigering. Det Àr möjligt att det

döljer sig musik i maskinerna men jag ser det pÄ ett annat sÀtt. Musiken finns i musikerns huvud, i mun och i fingrar och maskinerna Àr hjÀlpmedlen, verktygen. Det Àr samma syndrom som med den digitala konsten. Jag anvÀnde digitala penslar och algoritmiska berÀkningar för att mÄla. Men det var min hand som mÄlade. Idéerna kom frÄn huvudet.

Idag, mer Àn nÄgonsin, Àr jag involverad i processer dÀr maskinerna stÄr för en betydande del av kreativiteten.

Men det Ă€r gitarren som Ă€r mitt huvudinstrument. Och om jag ska se en utveckling hĂ€r sĂ„ Ă€r det att jag paradoxalt sett vill gĂ„ mot tvĂ„ diametralt olika hĂ„ll – att anvĂ€nda enklare men tekniskt mer avancerad studioutrustning Ă€n pĂ„ 80-talet, samtidigt som jag vill skapa komplicerad men ocksĂ„ mer avskalad jordnĂ€ra musik. Tillbaka till nĂ„gra slags akustiska rötter men med mycket experimentella förtecken. LĂ„ter mĂ€rkligt

men det Àr det som Àr grejen.

2004 gav du ut F-boxen med 18 CD, efter den ytterliggare 4 plattor, nu F-biografin och F-samlingen (fyra

CD), trots denna gedigna sÄng- och lÄtsamling sÄ Àr du förhÄllandevis tillbakadragen, varför dÄ?

Jag vet inte om jag Ă€r speciellt tillbakadragen. Jag tycker jag Ă€r mer utĂ„triktad nu Ă€n pĂ„ mĂ„nga Ă„r… Kommunicerar

nÀstan dagligen med folk och fans pÄ Facebook eller pÄ hemsidan, till exempel. Och pÄ konserterna

Àr det numera en helt annan social kontaktyta med publiken. Det blir mÄnga möten med folk i medelÄldern

som kan berÀtta minnen frÄn konserter de sett pÄ 70- och 80-talen. Tillbakadragen var jag vÀl i stÀllet pÄ 90-

talet, dĂ„ jag lĂ„g vĂ€ldigt lĂ„gt med musiken och Ă€gnade mig Ă„t digital konst, semnatier, tidningsutgivning…

Och Àr man borta frÄn sÄdana mediaintensiva och viktiga verksamheter som musik och nöjesbransch Àr det

svĂ„rt att komma upp pĂ„ banan igen, sĂ„ att sĂ€ga… DĂ„ rĂ€cker det knappt ens att ge ut en box med 18 CD.

First Aid Kit, har upptÀckt dina lÄtar, har du talat med dem om detta?

First Aid Kit lÀr ha lyssnat pÄ mina tidiga 70-talsskivor lÄngt innan de blev kÀnda artister. Jag minns att

det förekom en artikel i DN dÀr de blev uppmÀrksammade som de sjungande systrarna frÄn Svedmyra som

bara lyssnar pÄ gammal amerikansk country och Anders F pÄ svenska. Punkt och slut. Det lÀt överraskande.

Kanske fanns det en koppling dÀr till deras pappa som spelade i gruppen Lolita Pop som jag trÀffade nÄgra

gĂ„nger nĂ€r vi spelade tillsammans i Örebro. Jag har inte hunnit trĂ€ffa systrarna Ă€n men vi har kontakt med

varandra pÄ Facebook och jag hoppas vi kan stöta ihop dÄ vi bÄda Àr bokade till sommarens Peace & Love

festival.

Nu sitter du i studion och hĂ„ller pĂ„ med en ny platta, hur gĂ„r det? Efter den stora genomgĂ„ngen förra Ă„ret av allt skrivet material, som resulterade i ‘den slutgiltiga lĂ„tlistan‘

i F-Biografin, sĂ„ förstod jag att det finns massor kvar att spela in innan det Ă€r dags att ta farvĂ€l, typ… Det

finns hundratals musikverk som ska göras klara, arrangeras och sedan dokumenteras pÄ nÄgot sÀtt. Tidstypiska

60-talslÄtar, Beatles- Stones- och Kinkspasticher, mycket frÄn 70- och 80-tal, bÄde experimentellt och

sĂ„dant som inte passade in pĂ„ dĂ„tidens LP-produktioner – idag ser jag dessa kompositioner i ett annat ljus.

Och sedan har vi allt nytt som skrivits under de senaste cirka tio Ă„ren, efter det att jag gjorde min comeback

i och med F-Box. Och eftersom mÄnga av mina fans vill höra ALLT sÄ Àr det bara att sÀtta igÄng och dokumentera

sĂ„ mycket som möjligt av det stora arkivet – det som gĂ„r under namnet Retrospectives.

Processen har varit i gÄng under nÄgra Är nu. Problemet Àr att det tar tid och tiden ska Àven rÀcka till för repetitioner

och konserter med AFR Band. Processen fungerar sÄ att allt opublicerat material har samlats ihop

frÄn gamla rullband och demokassetter och digitaliserats sÄ att det existerar i en lÀttÄtkomlig form pÄ hÄrddisk.

Efter en första sammanstÀllning har alla gamla projekt identifierats och nya har kommit till. NÀr det

sedan Àr dags vÀlja ut vad som Àr vÀrt att jobba med, bestÀmma sig för att spela in de lÄtar som ska forma

ett album, sÄ vÀxer parallellt ett textkoncept fram.

Kommer du att anvÀnda Dylans gamla

munspel?

Dylans munspel Àr ett E-munspel. Det har Ànnu inte kommit till anvÀndning pÄ nÄgon inspelning.

Hur lÄter det, magiskt?

I Àrlighetens

namn lĂ„ter det inte riktigt okej… Är nog rĂ€tt slitet, verkar ha nĂ„gra skadade tungor i diskantregistret.

Men nog ska det fĂ„ plats nĂ„nstans, he-he…

1982 förkunnades det att du var pÄ vÀg att ge ut romanen Boken om Boulevarden, Àr den fortfarande pÄ

vĂ€g… ?

Sagan som vÀxte till en mardröm. Det intellektuella experimentet. Nu Àr det slimmat och komprimerat.

Originalmanuskriptet lever i allra högsta grad. Svaret Àr ja.

F-biografin Àr noggrann med datum och sÄ, verkligen in i detalja med allt!

F-Biografin blev nördig. Den bygger mycket pĂ„ den musik som skrivits och ‘lĂ„tlistan’ fick naturligtvis en

stor plats. Kompositioner & Diskografi-delen Àr ju uppÄt 75 sidor lÄng. Min medförfattare Christer Herentz

ville ha med sÄ mycket information som möjligt och tyckte att en utförlig Konsert- och Setlista skulle

tillfredsstÀlla alla kalenderbitare bland F-headsen. Som tur var har jag sparat almanackor sedan början av

60-talet. Det var inte svĂ„rt att plocka fram uppgifter om musiker, inspelningar, konserter… Och frĂ„n 1989

och framÄt fanns nÀstan alla setlistor sparade.

Du har stÀndigt nya ovÀntade och finurliga formuleringar i dina lÄtar, hur kommer orden till dig?

För mig Àr texten den sista intressanta biten i lÄtskrivarprocessen. SprÄket som blir sÄ omedelbart sÄ fort vi

uttalar en mening, en tanke, en kĂ€nsla… Musiken sĂ€tter ju enbart kĂ€nslan, vĂ€rmen, kylan, mörkret, ljuset,

medan texten ger dig en konkret tanke som du förmedlar till lyssnaren. Ord som vÀcker nyfikenhet, förtjusning

eller förfÀran. Orden finns ofta dÀr med en gÄng och bygger inte sÀllan pÄ rytmiska figurer i musiken.

SammansÀttningar i kombination med olika former av frasering och betoning gör att jag tycker det Àr mer

utmanande men ocksÄ lÀttare för mig att skriva bra rocktexter pÄ svenska i stÀllet för engelska.

Du har alltid varit politiskt opolitisk! KÀnner du att temperaturen i samhÀllet sjunkit, och att Kalla Fosterland,

Banditer och Bakom den fina fasaden, skulle kunnat varit skrivna 2013?

Intressant att du nÀmner Fosterlandsskivan. Jag lyssnade pÄ den för inte sÄ lÀnge sedan och kunde konstatera

att mycket av den fosterlandskylan finns kvar men i Ànnu högre grad idag. 80-talsplattan kÀnns vÀl snarare

som en ljum flÀkt jÀmfört med dagens samhÀllsklimat. Förresten sÄ har mycket som jag skrivit sedan

1980 behandlat företeelser i det kalla fosterlandet och kommer sÀkert att göra det Àven i fortsÀttningen. Det

finns ju hela tiden sÄ mycket att skriva om Àven om jag nog har blivit mer cynisk. Vad kan man göra mer Àn

att berÀtta om den mÀrkliga tillvaron. 80-talets skattefixare och nolltaxerare var nÄgra enstaka banditer som

vi förfĂ€rades av, numera Ă€r korruptionen utbredd och genomsyrar hela samhĂ€llet – myndigheter, politiker,

företag, vĂ€lbestĂ€llda och högt utbildade mĂ€nniskor… Förundras vi lĂ€ngre? RĂ€cker det med att skrika högt?

RÀcker det med att presentera kalla fakta? RÀcker det granskande reportage? Blir det nÄgon skillnad? Jag

ser ingen skillnad. SvinpÀlsarna och girigbukarna fortsÀtter att presentera sig. Mycket mÀrkligt. LÀr sig inte

folk nÄnting? För mig ger det nÀring till min musik. Tacksam tar jag emot alla tokerier. Det Àr vÀl dÀr jag

stÄr. Den nya plattan kommer sÀkert att behandla landet jag lever i och kÀrleken och trösten vi lÀngtar efter.

Lars Yngve