Monday November 20th 2017
SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? »
För ett ögonblick gladdes jag över en postad inbjudan tills jag insÄg att det var en inbjudan frÄn [...]


Kategorier

Gyllene Gessle

Per Gessle Ă€r mer eller mindre att beteckna som ett fenomen; vart han Ă€n i vĂ€rlden vĂ€nder, kommer stora hits frĂ„n hans hĂ€nder (ja, jo, jag vet, den var halvdĂ„lig, pĂ„ grĂ€nsen till riktigt kass faktiskt, men det bjuder jag pĂ„). Nu Ă€r Gessle och hans kamrater i poporkestern Gyllene Tider pĂ„ gĂ„ng igen med albumet Dags att tĂ€nka pĂ„ refrĂ€ngen, som slĂ€pps den slĂ€pps den 24 april, och en kommande turnĂ©. Enligt uppgift ska skivan vara full med treminutershits – och det finns det liksom ingen anledning att tvivla pĂ„! Om det Ă€r nĂ„gonting vi vet om Per Gessle sĂ„ Ă€r det att han Ă€r en hejare pĂ„ att skriva hits. Gyllene Tider gör tidlös toppenpop med klingande gitarrer, pumpande bas och en oemotstĂ„ndligt flörtig Farfisaorgel. LĂ€gg dĂ€rtill att den Ă€r kryddad med melodier och texter som omedelbart etsar sig fast. Till och med hans namn, Per Gessle, lĂ„ter som pop!

Du heter som du lÄter, har du tÀnkt pÄ det?

Ja, visst Àr det konstigt! Christoffer tycker att jag ska starta ett nytt företag, en kombination av flygbolag och hÄrsalong som heter Per Air Hair. Inte sÄ dumt, faktiskt. Jag Àr ju hÀr.

Efter Scener, minns du vad du tÀnkte dÄ?

Jobbig och vilsen tid med dÄligt sjÀlvförtroende och en svag doft av föredetting fast jag bara var 26. Det kÀnns som att allt blivit bÀttre med Ären för mig. Jag började min resa vÀldigt trevande.

Som popentreprenör, Àr det inte svÄrt att greppa allt du har gjort och stÀndigt gör?

Jo. Fast det Àr rÀtt bra, tror jag. Ibland blir jag mörkrÀdd nÀr jag ser hur mycket jag har skrivit och hur mÄnga mÄnader och Är av funderingar och tveksamheter som gÄtt Ät. Men jag kÀnner ocksÄ glÀdjen och euforin som man nÀstan bara kan fÄ av nÄgot man skapat sjÀlv. Jag Àr ganska nöjd. Men ibland tappar jag, som alla andra, tron pÄ mig sjÀlv och pÄ det jag gjort, och gör. Jag jobbar ju alltid, jag letar alltid efter nÄgot att bygga pÄ, nÄgot att anvÀnda mig av. Min familj blir tokig pÄ det ibland. Eller rÀtt ofta, faktiskt.

Med ett pantomimskott riktat mot tinningen: om du hade varit tvungen att vÀlja en enda lÄt som din personliga favorit, vilken vÀljer du dÄ?

Det gÄr ju inte att vÀlja bara en enda! Olika lÄtar har betytt olika saker vid olika tillfÀllen i olika liv! Det Àr det som Àr sÄ hÀrligt med musik och konst, att det verkligen gÄr att kommunicera! Det blir sÄ tydligt nÀr man stÄr pÄ en scen i en stad i Ryssland som man inte kan stava till eller i Lima eller i Perth eller Jakarta. Eller Jönköping. Alla sjunger samma sÄng! Alla har en personlig relation till samma sÄng. Precis som jag!

Jag blev helt förtrollad av John Lennons röst i ”A Day in the Life” nĂ€r jag var Ă„tta. NĂ„got Ă„r tidigare hörde jag ”Till the End of the Day” med Kinks. Det var nĂ„got med gitarrljudet och stuket som kĂ€ndes overkligt och spĂ€nnande. Sexigt?? Vad vet jag, jag vara ju bara sju. ”Whole Lotta Love” och ”Heartbreaker” frĂ„n Led Zeppelin II kĂ€ndes fullstĂ€ndigt livsfarliga nĂ€r jag var elva. Det var nĂ„got vuxet över dem. Första skĂ€ggvĂ€xten liksom. ”Life on Mars?” med David Bowie fick mig att skrika rakt ut framför tv:n första gĂ„ngen jag sĂ„g Mick Rock’s lilla film.

NĂ€r Gyllene Tider startat sĂ„ stoppade vĂ€rlden totalt första gĂ„ngen jag hörde ”Refugee” med Tom Petty & The Heartbreakers. Jag ryser nĂ€r jag tĂ€nker pĂ„ detta för hur bra kan det egentligen bli? NĂ€r jag skulle impa pĂ„ min flickvĂ€n (nuvarande fru) pĂ„ en tidig date sĂ„ körde jag ”Two Tribes” med Frankie Goes to Hollywood. Det funkade utmĂ€rkt! Och Ramones… Herregud. Och jag lĂ„g i hörlurar och lyssnade pĂ„ ”The Only Living Boy in New York” med Simon & Garfunkel om och om igen. I Ă„ratal. Det Ă€r vĂ€rldens vackraste lĂ„t, eller hur?

Kan du ibland, för ett ögonblick, nÀr du tÀnker pÄ hela din karriÀr, undra: Hur gick det hÀr egentligen till?

Absolut. ”Tur, timing och talang” heter det ju. Jag hade ganska lĂ€tt för mig i skolan men jag trivdes aldrig. Jag har alltid varit ganska osocial sĂ„ jag har strĂ€vat efter att fĂ„ jobba pĂ„ mina egna villkor. Jag Ă€r en sĂ„dan som aldrig bestĂ€mde mig för vad jag ville bli nĂ€r jag var liten. Allt bara blev. Jag surfar fortfarande pĂ„ min vinylhög och försöker hĂ„lla balansen.

Finns det nÄgot projekt som du varit nÀra att hoppa pÄ men som du i sista stund avböjt, och Ängrat?

Nja, inte direkt. Det var snack om att vi skulle flytta till USA nÀr vi vÀl slagit igenom dÀr 1989 och utgÄ frÄn LA. Men vi var nog lite för gamla, Marie och jag. Hon var 31 och jag var 30 nÀr The Look hÀnde. Hade vi gjort det hade allt nog sett annorlunda ut. BÀttre eller sÀmre? Vem vet. Vi Àr nog lite för svenska för att klara av USA pÄ heltid.

Det vackraste man kan höra Àr en Rickenbacker, Petty eller McGuinn, och varför?

Jag vet inte. Man Àlskar ju det ljudet. Man kan inte lÄta bli. Tolvorna pÀrlar och glittrar. Lennons lilla tre-mickade Àr ju inte sÄ dum den heller. Jag fick nÄgra gitarrer av Rickenbacker i början av 90-talet, nÄgra specialgjorda som jag har i studion ibland. De lÄter helt eget. Bra till power pop. MÄnga av de nya Gyllene-lÄtarna Àr baserade pÄ distade Rickenbackers.

NÀr blev du sÄ gripen av en lÄt sist att du fick tÄrar i ögonen?

HjĂ€lp, det fĂ„r jag ofta. Musikens makt Ă€r sĂ„ stor sĂ„ stor! Jag hörde ”Lily of the West” med Steve Forbert i en live-inspelning hĂ€rom dagen. DĂ„ var det dags för en nĂ€sduk. Man kĂ€nner sig lite löjlig men det borde man ju inte. Jag Ă€r supersvag för underdog-texter typ ”Jolene” eller ”Ruby, Don’t Take Your Love to Town”. Det Ă€r nĂ€stan alltid sĂ„dana stories i samband med stark musik i speciella situationer som fĂ„r mig att darra till lite.

Vad Àr det som gör en lÄt bra, anser du?

Att man reagerar. Att den talar till en. Det kan vara produktionen, texten, rösten, melodin, arret, vad som helst bara den kommunicerar pÄ ett bra sÀtt. Om jag kan inbilla mig att en text handlar om mig sjÀlv sÄ Àr jag sÄld. Om jag upptÀcker nÄgot jag inte kÀnde till om mig sjÀlv sÄ blir jag hooked direkt. En bra lÄt förÀndrar ens liv.

NÀstan all modern Top 40-musik lÄter likadan. För den skapas av team som lÀgger pussel. NÄgon Àr duktig pÄ beats, en annan Àr duktig pÄ basgÄngar, en tredje hittar pÄ ackordföljden som oftast Àr bekant, en fjÀrde gör melodin och en femte gör en text. Och sen mixar och maxar man allt i slutproduktionen sÄ att iPhonen ska spricka av upphetsning. Det Àr vÀldigt svÄrt att fÄ fram en musikalisk personlighet mitt i allt detta. Det behöver ju inte betyda att det blir dÄligt, men det blir lÀtt rÀtt trist nÀr allt lÄter lika.

Popmusiken speglar alltid den tid vi lever i. SÄ de hits som florerar runt oss representerar ganska bra strömningarna i vÄr del av vÀrlden. Utbudet av underhÄllning och olika aktiviteter Àr större Àn nÄgonsin. DÀrför har musik inte lÀngre ensamrÀtt pÄ uppmÀrksamheten, sÄ som det kÀndes nÀr jag vÀxte upp. MÄnga unga artister och deras representanter verkar ocksÄ vara mer intresserade av kÀndisskapet Àn av sjÀlva musiken. Det ligger ocksÄ i vÄr tidsanda. Fifteen minutes of fame.

Jag lÀste nÄgonstans att 90 % av alla radiostationer i USA inte Àr bemannade utan spelar datoriserade, och i princip likadana, spellistor. StÀmmer detta sÄ Àr det ju inte konstigt att musikklimatet ser ut som det gör.

Det Àr sÄ enkelt att göra musik idag med alla program och korrigeringsmöjligheter som finns. Vem som helst kan i princip sitta hemma nÄgra timmar och producera en lÄt. Fixa till falsksÄngen i datorn och frÀsa pÄ med lite effekter och vips sÄ har du en popdÀnga. Jag tror att framtiden kommer att tillhöra dem som kan spela och sjunga pÄ riktigt och som har talangen att kunna skapa nÄgonting unikt av egen kraft. Det tror jag förresten gÀller för hela vÄrt samhÀlle. Kan man ett hantverk frÄn grunden sÄ har man en bra sits.

Coolaste tavlan du Àger, och varför?

Jag gillar ju foto och min fru och jag Àger mÄnga av Anton Corbijns bilder. De flesta hÀnger pÄ Hotel Tylösand till allmÀn beskÄdan. Hans Kraftwerk-svit Àr fortfarande fantastisk.

NĂ€r blir Gyllene Tider musikal?

Aaaaaah, vilken bra idĂ©! Det mĂ„ste jag fundera pĂ„! Fast jag gillar ju inte musikaler. Hmmmm… mĂ„ste tĂ€nka ut nĂ„t…

Har du och Christoffer nÄgonsin pratat om att göra en progressiv platta som Ummagumma?

Alltid! Christoffer och Clarence Ă€r mina nĂ€rmaste medarbetare och tvĂ„ av mina allra bĂ€sta vĂ€nner. Utan dem hade jag stĂ„tt mig slĂ€tt. C&C delar en mycket mĂ€rklig kĂ€rlek till symfonirock typ tidig Genesis, Yes och annat konstigt som jag inte förstĂ„r. Jag befinner mig pĂ„ tröskeln in i deras klubb via mina tidiga King Crimson, Barclay James Harvest och Moody Blues-plattor. Men jag har inte fĂ„tt mitt medlemskort Ă€nnu. Dock, jag Ă€r övertygad om att det kommer att komma nĂ„gonting monstruöst och orovĂ€ckande seriöst frĂ„n oss tre inom en snar framtid. Vi har ju tafsat lite försiktigt pĂ„ Ă€mnet via mitt soundtrack till Jonas Åkerlunds nya film Small Apartments.

Vad Àr det konstigaste stÀllet du har framtrÀtt pÄ sedan du slog igenom?

Det lÀskigaste jag varit med om var en tio dagars playback-turné i nÄgot radiosyndikats regi med Roxette i USA 1989. De trodde att vi var som Milli Vanilli och inte ville eller kunde spela sjÀlva och vi hade inget att sÀtta emot just dÄ. Pinsamt.

Vad Àr det bÀsta turnéminnet frÄn Gyllene Tiders karriÀr?

NĂ€r vi sĂ„lde ut Himmelstalundshallen i Norrköping vĂ„ren 1981. SĂ„ stort hade inget svenskt band spelat dĂ„. Sen sĂ„klart ÅtertĂ„gsturnĂ©n 1996 med Wilmer X och hela GT25-svĂ€ngen 2004. Vi hade 28 000 personer i snitt pĂ„ turnĂ©n 2004. Ofattbart. Ullevi var inte klokt.

Kan du sakna Folkparkerna?

Tja, det var en mycket svensk företeelse. Det fanns en massa hÀrliga personligheter i park-Sverige som varit med sen Hedenhös tid. Det Àr kul att ha fÄtt trÀffa dem. Men musikmÀssigt spelar det ingen roll. Idag har man mycket större produktioner som sÀllan hade fÄtt plats i parkerna. MÄnga artister och musiker föredrar att spela pÄ smÄ stÀllen men jag gillar nÀr det Àr stort. Jag kÀnner att bÄde Roxette och GT blir som bÀst nÀr vi kÀnner att vi nÄr ut till vÀldigt mÄnga. Kanske har det med vÄr musik att göra, den kommunicerar pÄ ett smidigt sÀtt.

Vad har du för relation till Who Killed Bambi, frĂ„n The Great R&R Swindle? Hahaha, ingen alls faktiskt. Jag sĂ„g aldrig filmen (Great R&R Swindle) nĂ€r den kom ut men har den pĂ„ dvd pĂ„ mitt kontor. Är den vĂ€rd att plocka fram? Julian Temple Ă€r alltid grym sĂ„ jag borde förstĂ„s se den.

Var det nÄgon punk i Halmstad pÄ den tiden?

Tja, Mats Persson och jag trodde vĂ€l vi var punkare men det var vi sĂ„klart inte. Vi Ă€lskade Pistols, The Damned och Buzzcocks och hela NY-gĂ€nget; Ramones, Television och Patti Smith. Men vi gillade bara nĂ€r de gjorde bra lĂ„tar. Jag Ă€lskade ”Go the Whole Wide World” med Wreckless Eric och ”Jesus of Cool” med Nick Lowe. Men det Ă€r ju inte punk. Det som var avgörande för i alla fall mitt liv var att punkrörelsen innebar att man inte behövde vara duktig pĂ„ nĂ„got instrument för att sĂ€tta ihop ett band. Jag Ă€lskade den tanken! Det gjorde att jag vĂ„gade börja spela och skriva lĂ„tar pĂ„ allvar. Men nej, jag kommer inte ihĂ„g att jag sĂ„g nĂ„gra riktiga punkare i Halmstad. Å andra sidan höll jag mig ju mest pĂ„ mitt rum…

Vilken Àr den mest vÀrdefulla skiva du har i din samling?

Den mest vĂ€rdefulla för mig Ă€r ”The Kink Kontroversy” med Kinks. Den var min brors, jag köpte den av honom för fem spĂ€nn nĂ€r han behövde stĂ„lar för att köpa cigaretter. Jag tror att det var min första LP. Och jag tror att han rökte Prince.

Favoritalbum genom tiderna?

Omöjlig frÄga igen. Revolver med Beatles. Ramones första, Blood on the Tracks med Dylan, Damn the Torpedoes med Tom Petty, Court and Spark med Joni Mitchell, Deja Vu med Crosby, Stills, Nash & Young, Ziggy Stardust och Alladin Sane med Bowie, Rumours med Fleetwood Mac. Du ser, bara gammal musik. 60- och 70-tal. Det sÀger vÀl det mesta om mig?

Shaped picture disc, saknar du den?

Nej, inte speciellt. Men jag saknar LP-skivan och att man spelade in plattor med tvÄ tydliga öppningsspÄr och tvÄ tydliga avslutningar. Nu Àr vi tillbaka till 50-talet nÀr man lyssnar pÄ musik fragmentariskt. Min generation kommer nog aldrig att kunna vÀnja sig vid det.

Snyggaste skivomslaget som nÄgonsin gjorts?

Aaaah, vilket hÀrligt konstuttryck det var! White Album med Beatles Àr genialiskt. Sticky Fingers, Alladin Sane, Sgt Pepper sÄklart. Velvets banan-omslag Àr fab sÄklart. Och jag gillade faktiskt alla de dÀr Roger Dean-omslagen pÄ Uriah Heep och Yes-plattorna. Och Hipgnosis-omslagen som till exempel Zeppelin och Pink Floyd hade. En grym era.

Vilken svensk artist har betytt mest för dig, varför?

Marie Fredriksson sĂ„klart. Hon har tagit sĂ„ mĂ„nga av mina lĂ„tar och gjort till sina egna. NĂ€r hon var och Ă€r som bĂ€st Ă€r hon helt i en klass för sig sjĂ€lv. Hennes röst har gett mig enormt stort sjĂ€lvförtroende i mitt lĂ„tskrivande. Jag glömmer aldrig nĂ€r vi spelade in första Roxette-LP:n. Det var helt sanslöst att höra henne transformera mina enkla demos av ”So Far Away” och ”I Call Your Name” till division 1-pop. Annars har mina tre stora svenska favoriter alltid varit John Holm, Pugh och Ulf Lundell. Johns tvĂ„ första album, Pughs tre första och alla Uffes fram till Den vassa eggen Ă€r tunga i mitt liv.

Den sista lÄten du hörde pÄ radio som du önskat att du sjÀlv skrivit?

Hmmm…. Lumineers ”Stubborn Love” Ă€r vĂ€ldigt bra. Och jag hörde ”See Emily Play” med Pink Floyd alldeles nyss. Herregud, sĂ„ bra!!!

Har du nÄgonting mer du vill uppnÄ som artist och musiker?

SÀkert, fast jag vet inte vad. Jag mÄr ganska bra just nu. Roxettes jÀtteturné och comeback kom som en ordentlig överraskning. Det Àr underbart att fÄ uppleva all den kÀrlek vi fÄr över hela vÀrlden. Den fanns dÀr förr och nu har vi fÄtt kÀnna pÄ den igen. Vilken ynnest! Och Gyllene-plattan har varit grym att spela in. Vilket underbart band det Àr! Jag ser verkligen fram emot turnén i sommar. Jag skulle vilja spela in en akustisk platta och göra mer filmmusik. Det Àr en spÀnnande utmaning.

NÀr skrev du en lÄt pÄ fyllan senast och vilken var det?

Aaah, det var lĂ€ngesen. Över huvud taget sĂ„ presterar jag ytterst sĂ€llan nĂ„gonting vettigt pĂ„ fyllan. Jag dricker aldrig nĂ„gonsin alkohol före ett gig, jag tror att jag Ă€r för mycket kontrollfreak för det. Ibland dricks det sĂ„klart vin i studion nere hos Christoffer nĂ€r vi pillar med nĂ„got… men jag föredrar att till exempel sjunga mitt pĂ„ dagen nĂ€r man Ă€r som piggast och snyggast.

Hur var stÀmningen i studion under inspelningen av nya plattan?

Fantastisk. Vi blir 20 Är igen nÀr vi trÀffas. Vi umgÄs ju knappt alls privat, alla bor pÄ olika hÄll, sÄ det blir turnébusstrams och gamla minnen direkt nÀr vi ses. Det finns ett brödraskap i GT som Àr underbart och som innebÀr stor kÀrlek men ocksÄ att vi brÄkar ibland. Det Àr bra. Rent musikaliskt sÄ Àr Anders och Micke sÄ fruktansvÀrt samspelta att man tappar hakan. Göran Àr full av Farfisa-hyss som Àr svÄra att vÀrja sig mot medan Mats Persson Àr en sjÀlvklar Les Paul-kung. Jag försöker sitta i ett hörn och bara vara ett fan!

Hur mÄnga lÄtar spelade ni in, nÄgon som blev över?

Vi spelade in 14 lÄtar, nÄgra i flera versioner. Jag gissar att allt kommer att komma ut pÄ ett eller annat sÀtt, som bonusspÄr pÄ iTunes eller sÄ. Eller varför inte som b-sidor pÄ vinylsinglar?

Gyllene Tider lÄter tidslöst, vad Àr hemligheten?

Gyllene Tider lÄter vÀldigt eget. Det Àr absolut inget krÄngligt eller supersmart över vÄrt stuk men det Àr helt unikt. Ingen lÀgger sina orgelklanger som Göran, ingen knÀpper pÄ guran som MP och tillsammans med Anders och Mickes försvarspositioner och min ganska konstiga röst sÄ blir det till ett typiskt Gyllene Tider-sound. Tar du bort en medlem frÄn bandet sÄ lÄter det inte GT lÀngre.

Vi kommer frÄn en klassisk era inom popmusiken dÀr det organiska och naturliga frÀmjas till varje pris. Det Àr en sjÀlvklarhet för oss och nÀst intill omöjligt att Àndra pÄ. Vi kan inget annat.

Nya plattan kommer Àven pÄ gul vinyl, och just gul vinyl har gÄtt som en linje genom hela din karriÀr, varför blev det just gul?

Vet inte. Tror att vi tyckte gul vinyl var snyggast eftersom första GT-LP:n hade svart omslag. Kan ocksÄ vara sÄ att vi ville ha i princip samma fÀrgkombination som Ronnie Peterson nÀr han körde F1 för Lotus/John Player Special. Guld och svart. Vi gillade honom och Àlskade den bilen.

Om du sjÀlv skulle beskriva lÄtarna pÄ kommande plattan?

Den stora skillnaden mellan förra GT-plattan Finn 5 Fel! och den nya Àr att jag specialskrivit samtliga lÄtar till GT. PÄ Finn 5 Fel! var ungefÀr hÀlften sÄdant som skrevs till mitt Mazarin-album Äret innan. Det innebÀr att allt Àr byggt kring tvÄ gitarrer, Farfisa-orgel, pump-bas och frÀcka virvelfills. En stor skillnad mot hur jag skriver annars.

Jag tycker att resultatet lÄter som om det vore inspelat mellan första LP:n och Moderna tider (LP nr 2). Det lÄter extremt mycket Gyllene Tider. Vi har skrattat mycket i studion, hoppas det hörs.

NĂ€r var du pĂ„ fest senast och uttalade meningen: ”Dags att tĂ€nka pĂ„

refrĂ€ngen”?

Hahahaha. Det har faktiskt hÀnt för inte sÄ lÀngesen. Det var förresten Anders i GT som kom pÄ den hÀr titeln. Jag tyckte den var mitt i prick och skrev en lÄt direkt.

Varför Àr refrÀngen alltid det bÀsta i en lÄt och i sjÀlva livet?

Är det sĂ„? Det Ă€r allt runt omkring refrĂ€ngen som gör sjĂ€lva refrĂ€ngen sĂ„ stark. Allt hör ihop.

MÄ sÄ vara att GT passar bÀst pÄ sommaren, men nu Àr det mars, och sjÀlv hÀller jag upp ett glas med Kurt & Lisa sÄ lÀnge och smuttar pÄ i vÀntan pÄ Juni, Juli Augusti, och det Àr inte det sÀmsta det heller!

Lars Yngve

Foto: Important Pete