Thursday October 18th 2018
SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? »
För ett ögonblick gladdes jag över en postad inbjudan tills jag insÄg att det var en inbjudan frÄn [...]


Kategorier

EN STOR DANSK – Carl-Henning Pedersen pĂ„ Arken

Text: C-J CHARPENTIER. I Ă„r skulle den danske mĂ„laren Carl-Henning Pedersen (1913-2007) ha fyllt hundra och det Ă€r nĂ„got som Arken firar med en monumental – och synnerligen befogad – exposĂ© över denne gigant, som bĂ„de brukar kallas nationalikon och Skandinaviens Chagall.

Jag dröjer nĂ„got vid det senare epitetet, ty kopplingen mellan Pedersen och inspiratören Marc Chagall – vars verk Pedersen första gĂ„ngen sĂ„g i Paris 1939 – Ă€r pĂ„taglig. SĂ„vĂ€l till kolorit som till bildmĂ€ssigt innehĂ„ll med djur, mĂ€nniskor och figurer i ett personligt prĂ€glat universum med referenser till dröm och saga. NĂ€stan som om Chagalls födelseby nĂ€ra Vitebsk skulle ha legat pĂ„ SjĂ€lland.

Pedersen vÀxte upp i ett fattigt arbetarhem i Valby nÀra Köpenhamn, utvecklades till politisk radikal, och ville tidigt bli kompositör tills han pÄ folkhögskolan i Helsingör trÀffade den sjÀlvlÀrda mÄlarinnan Else Alfelt, som han gifte sig med 1934.

Else uppmuntrade Pedersen att mĂ„la, och redan 1936 kunde han som autodidakt debutera publikt med fyra abstrakta mĂ„lningar pĂ„ KonstnĂ€rernas HöstutstĂ€llning i byen. Följt av en liftarturnĂ© till Frankrike – med ett nedslag i MĂŒnchen och nazisternas utstĂ€llning entartete Kunst pĂ„ hemvĂ€gen.

Under krigsĂ„ren deltog Pedersen i motstĂ„ndsrörelsen, samtidigt som han medverkade i Robert Dahlmann Olsen och Asger Jorns tidskrift Helhesten – nedlagd efter Ă„tta nummer, och dĂ€refter avstamp för konstnĂ€rsgruppen CoBrA (efter begynnelsebokstĂ€verna i Köpenhamn-Bryssel-Amsterdam); med Pedersen som en av grundarna 1948. Och med grĂ€nslös fantasi och skaparkraft som honnörsord.

Ty i varje mÀnniska finns, enligt Pedersen, en konstnÀr; en ande som hela tiden mÄste trÀnas.

Decennierna efter 1950 blev Pedersens storhetstid med mÄleri, skulptur, keramik, monumentala mosaiker och kyrkoutsmyckning. Allt krönt av hyllningar som Eckersberg- och Guggenheimpriset till en separatutstÀllning pÄ Carnegie Institute i Pittsburgh, Thorvaldsenmedaljen och Dannebrogorden. Varefter han skÀnkte tusentals av sina och hustruns arbeten till ett planerat gemensamt museum i Herning pÄ Jylland.

Under 1900-talets sista decennier bodde Pedersen i Karl Appels hus i Bourgogne, varefter han Ă„tervĂ€nde till Danmark dĂ€r han bokstavligen arbetade in i döden – med 125 akvareller mĂ„lade frĂ„n 2005 och framĂ„t.

Pedersen var synnerligen produktiv och skapade mer Ă€n Ă„ttatusen verk, och det som slĂ„r mig nĂ€r jag nu möter honom i helfigur Ă€r hans stora stilmĂ€ssiga variationer. FrĂ„n det sena 1930-talets nĂ€stan barnteckningslika och naiva mĂ„leri via hans egen tolkning av kubismen till hans ”Chagallscener” frĂ„n 1950-talet och en pointilistisk period som ledde vidare till hans storformatiga och sammanfogade legendmĂ„lningar.

Samtidigt Àr Pedersen, vare sig han mÄlar mÀnniskor, djur eller groteska masker en lysande kolorist som med spontan lekfullhet fÄr det röda, gula och blÄ att brinna intensivt pÄ dukarna. Plus att han fortfarande kÀnns frÀsch och oberörd av den tid som gÄtt.

Arkens PedersenutstĂ€llning med mer Ă€n tvĂ„hundra verk – olja, akvarell, oljekrita, keramik och bronsskulptur – Ă€r en kulturgĂ€rning. Som dessutom smakfullt ackompagneras av  tio finstĂ€mda och elektroniskt melodiska ljuddikter signerade den danske kompositören Fuzzy.