Saturday October 23rd 2021
SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? »
För ett ögonblick gladdes jag över en postad inbjudan tills jag insÄg att det var en inbjudan frÄn [...]


Kategorier

MĂ„leriet – en förbrukad konstart!

Text: Gerhard Nordström. TĂ€nka sig, en sĂ„ enfaldig mening! BĂ€ttre och mera felaktigt kan det knappast sĂ€gas. Dagens tongivande konstetablissemang, bakom sina akademiska och institutionella murar, lever i arvet efter ”det postmoderna tillstĂ„ndet” under det sena 1900-talets decennier, dĂ„ en ny intellektuell elit, ”ett nytt tĂ€nkande” tog över.  SĂ„ tillkom installations – och konceptkonsten som nya begrepp och ett nytt ”grĂ€nsöverskridande avantgarde” intog konstscenen. Ur idĂ©- och konceptkonsten uppstod de vĂ€xande textmassorna kring ”det nya tĂ€nkandet” dĂ€r allt kunde utpekas och betecknas som ”konst”. Texterna betonade den intellektuella och filosofiska ”processen”. Ett exempel pĂ„ vokabulĂ€ren : ”En objektindentifikation av icke-objekt karaktĂ€r i en frĂ„nvarande institutionell situation, med klar sonid, icke-personrelaterad indikator.”  Dessa texter för tankarna till gamla vitsiga propĂ„er som t ex  ”ingenting och knappt det”, eller ”varken bĂ€ttre eller sĂ€mre, snarare tvĂ€rtom”.

För att uppfylla sin sjĂ€lvpĂ„tagna roll som avantgarde och bevisa konstens grĂ€nslöshet i ”samtiden”, – mĂ„ste nya chockerande idĂ©er ”bringas i existens” som den nya konsttermen lyder. Det spekulativa expanderade.

Foto, film, video, musik, ljussĂ€ttning, koreografi och upptrĂ€dande blandas nu i allkonstverk och presenteras  som  ”performance” – en ny konstart. Man behöver bara tĂ€nka pĂ„ vad som innefattas i begreppen opera, dans och teater för att inse att detta inte Ă€r nĂ„got nytt. Det som skett Ă€r att elektroniken och alla dess landvinningar har intagit den nya konstscenen, men principen Ă€r densamma.

LikasĂ„ Ă€r det en missuppfattning att idĂ©er och tĂ€nkande skulle vara nĂ„got nytt för ”samtidskonsten”, detta har alltid varit en fundamental del inom alla konstarter.

Ursprungligen har ordet ”konst” uppkommit ur begreppet ”kunna”. MĂ„larkonsten fordrar sĂ„ledes att utövaren behĂ€rskar de optiska, tekniska och formella problemen, liksom inom de övriga disciplinerna som t ex arkitektur, dans, teater, musik och litteratur.

NĂ€r nu mĂ„larkonsten begĂ„vats med ett frĂ„getecken, Ă€r det med argumentet att det tillhör en förĂ„ldrad tradition och förbrukad teknik. Bildkonsten – ”konsten att mĂ„la”, har en mĂ„ngtusenĂ„rig historia, Ă€nda tillbaka till grottmĂ„larnas fantastiska bildvĂ€rld. Visserligen talas det nu om mĂ„leriets Ă„terkomst. Men vad det handlar om Ă€r den nya institutionella akademismen som utvecklats under de senaste decennierna,  dĂ€r man betonar ett ”undersökande” förhĂ„llningssĂ€tt  och en  ironisk distans till mĂ„leriet som konstart.

Det enkla Ă€r det svĂ„ra sĂ€gs det! Att framstĂ€lla och utveckla fĂ€rgstoffer och bindemedel har i alla tider varit nĂ„got av en vetenskap. Vetande och kunnande i förening. Och sĂ„ den enkla iakttagelsen att mĂ€nniskan – redan som barn – alltid velat göra bilder, ge form och gestalt Ă„t sina upplevelser. MĂ„larkonsten Ă€r ett sprĂ„k, en av mĂ„nga kulturyttringar, som inte Ă€r hjĂ€lplös utan en ”kontext”.

Nu Àr det sÄ att den yttre verkligheten och vÄrt mentala liv hÀnger samman!  Det Àr spelet mellan dem som formar vÄr uppfattning om vÀrlden och som alltid utgjort bildkonstens förutsÀttning.

LĂ„t mig avsluta med nĂ„gra ord av Albert Einstein, dĂ€r han sĂ€ger att ” det Ă€r genom studiet av naturen och kosmos, dess skönhet, genialitet och rationalitet som vi kan hoppas nĂ„ en djupare insikt om tillvaron.”  VĂ€rt att begrunda.