Text: Sofie Tedenstad. Det var en gÄng en tid dÄ musikvideos flödade fritt i tv-tablÄn. De kunde ses dygnet runt pÄ MTV, ZTV eller genom röstningsprogram som Voxpop. Det vilade nÄgot magiskt över det hela och man kunde fÄ vÀnta i flera timmar innan man fick se just sin favorit. DÄ blev lyckan total.
Sen kom internet.
Plötsligt blev det inte lika magiskt lĂ€ngre. MTV och de andra kanalerna började visa fĂ€rre och fĂ€rre musikvideos. De videos som fanns pĂ„ nĂ€tet hade ofta sĂ€mre upplösning Ă€n i tv-rutan. Och vilket virrvarr det blev. Om man skrev in till exempel ”Red Hot Chili Peppers – Under the Bridge” i Youtubes sökfĂ€lt, fick man upp fan videos, lyric videos, live videos, cover videos… och nĂ„gonstans dĂ€r en ”official video”, med lite tur. Musikvideona nĂ€stan drunknade i utbudet och lĂ„g sida vid sida med bloopers och störiga animerade djurklipp.
NÄgonting hade dött.
Men var det musikvideon i sig eller bara visningsformatet?
Mycket hÀnde de hÀr Ären. Först blev budgetarna lÀgre. Sen slutade vissa artister helt att göra musikvideos. Om man nÄgon gÄng rÄkade sÀtta pÄ MTV sÄ fick man se gravida tonÄrsmammor. Det kÀndes uppgivet. Till och med Jonas à kerlund, den stora internationella stjÀrnregissören, kÀnde sig uppgiven över att videona inte visades sÄ som han var van vid. Men han och mÄnga andra gav inte upp.
För hur kan man ge upp pÄ den ultimata konstformen? Musik och film i en perfekt symbios? Bilder och ljud som fÄr samspela under nÄgra underbara minuter och skapa helt nya vÀrldar?
Nej, just det. SĂ„ mĂ„nga fortsatte att satsa. 2011 gjordes en rekorddyr musikvideo Ă„t Lady Gagas lĂ„t ”Judas” för över 10 miljoner dollar. Videos började ploppa upp igen frĂ„n höger och vĂ€nster. Dessutom blev det en slags demokratiseringsreform: Nu kunde ju alla fĂ„ visa upp sina videos. Stora som smĂ„.
Det började dyka upp bÄde bloggar och sajter med sÀrskilt fokus pÄ musikvideos. För ett tag sedan startade Àven MUZU TV, en musikvideosajt dÀr man kan titta pÄ videos och Àven sÀtta ihop sina egna playlists. Som ett MTV för framtiden.
Och med den genomslagskraft som PsyÂŽs ”Gangnam style” fick för nĂ„gra mĂ„nader sen kan man nog inte sĂ€ga annat Ă€n att musikvideon Ă€r tillbaka. Ăver 1,4 miljarder visningar pĂ„ Youtube talar sitt tydliga sprĂ„k.
SĂ„ musikvideon har Ă„teruppstĂ„tt. Ăntligen. Den gĂ„r nu rakryggad ut ur striden med hedern i behĂ„ll. Internet Ă€r dess nya arena och det verkar ju funka lika bra det. SĂ„ vi tackar gudarna och, framför allt, de envisa entusiasterna.
Musikvideos i tiden:
En interaktiv musikvideo dĂ€r du sjĂ€lver vad som ska hĂ€nda: Chairlift – Met before, regi: Jordan Fish
En musikvideo gjord med fotoappen Instagram: The Plastics Revolution – InvasiĂłn, regi: Arturo Perez Jr.
En musikvideo gjord av filmsnuttar inskickade frĂ„n fans: Machinae Supremacy – The rise of a digital nation