Text: Sofie Tedenstad. Det var en gång en tid då musikvideos flödade fritt i tv-tablån. De kunde ses dygnet runt på MTV, ZTV eller genom röstningsprogram som Voxpop. Det vilade något magiskt över det hela och man kunde få vänta i flera timmar innan man fick se just sin favorit. Då blev lyckan total.
Sen kom internet.
Plötsligt blev det inte lika magiskt längre. MTV och de andra kanalerna började visa färre och färre musikvideos. De videos som fanns på nätet hade ofta sämre upplösning än i tv-rutan. Och vilket virrvarr det blev. Om man skrev in till exempel ”Red Hot Chili Peppers – Under the Bridge” i Youtubes sökfält, fick man upp fan videos, lyric videos, live videos, cover videos… och någonstans där en ”official video”, med lite tur. Musikvideona nästan drunknade i utbudet och låg sida vid sida med bloopers och störiga animerade djurklipp.
Någonting hade dött.
Men var det musikvideon i sig eller bara visningsformatet?
Mycket hände de här åren. Först blev budgetarna lägre. Sen slutade vissa artister helt att göra musikvideos. Om man någon gång råkade sätta på MTV så fick man se gravida tonårsmammor. Det kändes uppgivet. Till och med Jonas Åkerlund, den stora internationella stjärnregissören, kände sig uppgiven över att videona inte visades så som han var van vid. Men han och många andra gav inte upp.
För hur kan man ge upp på den ultimata konstformen? Musik och film i en perfekt symbios? Bilder och ljud som får samspela under några underbara minuter och skapa helt nya världar?
Nej, just det. Så många fortsatte att satsa. 2011 gjordes en rekorddyr musikvideo åt Lady Gagas låt ”Judas” för över 10 miljoner dollar. Videos började ploppa upp igen från höger och vänster. Dessutom blev det en slags demokratiseringsreform: Nu kunde ju alla få visa upp sina videos. Stora som små.
Det började dyka upp både bloggar och sajter med särskilt fokus på musikvideos. För ett tag sedan startade även MUZU TV, en musikvideosajt där man kan titta på videos och även sätta ihop sina egna playlists. Som ett MTV för framtiden.
Och med den genomslagskraft som Psy´s ”Gangnam style” fick för några månader sen kan man nog inte säga annat än att musikvideon är tillbaka. Över 1,4 miljarder visningar på Youtube talar sitt tydliga språk.
Så musikvideon har återuppstått. Äntligen. Den går nu rakryggad ut ur striden med hedern i behåll. Internet är dess nya arena och det verkar ju funka lika bra det. Så vi tackar gudarna och, framför allt, de envisa entusiasterna.
Musikvideos i tiden:
En interaktiv musikvideo där du själver vad som ska hända: Chairlift – Met before, regi: Jordan Fish
En musikvideo gjord med fotoappen Instagram: The Plastics Revolution – Invasión, regi: Arturo Perez Jr.
En musikvideo gjord av filmsnuttar inskickade från fans: Machinae Supremacy – The rise of a digital nation
