Saturday October 23rd 2021
SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? »
För ett ögonblick gladdes jag över en postad inbjudan tills jag insÄg att det var en inbjudan frÄn [...]


Kategorier

KÀra lÀsare

Text: Jonas Hallberg. Idag tĂ€nkte jag stĂ€lla frĂ„gan: BLIR MAN KLOKARE MED ÅREN? Och jag kommer att

försöka undvika svaret: ”DET BEROR PÅ.”

I brist pÄ statistik tÀnkte jag anvÀnda mig sjÀlv som exempel pÄ medelbegÄvad svensk

född pÄ 1940-talet. Det Àr inte bara relevant, det Àr ocksÄ billigt. Kan jag göra sÄ?

Ni fÄr skrika till om jag drar fram för mycket konkreta detaljer.

Jag föddes i december 1944 och trodde mig unik. Det visade sig att det var jag inte.

Mina förÀldrar hade redan en son. Jag förstod att jag för alltid skulle vara lillebror.

Det var ocksÄ fel: Fem Är senare föddes en dotter och jag blev bÄde lillebror och storebror. Forskning har visat att mellanbarn blir litet knÀppa och tror sig konstnÀrliga.

Storebröder blir chefer.SmÄsystrar blir den mest kritiska tjejen pÄ jobbet.

Vi kan ta första bilden. Ja, det hÀr Àr jag vid fem mÄnaders Älder. Som ni ser saknar jag helt hÄr pÄ huvudet. Min mormor lÄg vaken pÄ nÀtterna i grubbel över hur jag skulle komma

att se ut. Hon skulle komma att fortsÀtta grubbla  i 40 Är.

Finns det nÄgot fenomen i vÀrlden som Àr pÄ en gÄng totalt meningslöst och

enormt betydelsefullt? Ja! Jag tÀnker pÄ MUSIKEN.

För min egen utveckling har VISORNA spelat en avgörande roll. I visor har jag hÀmtat

klokhet och erfarenhet av saker som jag har varit förhindrad att sjÀlv göra.

En av de första visor som jag kunde uppskatta var FLOTTARKÄRLEK.

Jag hÀpnade nÀr jag hörde texten:

Jag var ung en gÄng för lÀnge sen,

en flottare med fÀrg.

Alla jÀntor var som vax uti min famn.

I alla torp, i alla byar hade jag en liten vÀn.

Hmm, var det sÄ att sÄngaren praktiserade mÄnggifte?

Och vax uti min famn – blir inte det vĂ€ldigt smetigt?

Jag förstod redan dĂ„ att Ă€ktenskapet Ă€r som en dans pĂ„ rosor – det Ă€r taggigt.

Men jag anar att ni vill veta litet mera om mina fyra första levnadsÄr.

Först bodde min bror och mina tvÄ förÀldrar och jag pÄ John Ericsonsgatan pÄ Kungsholmen. Vi lekte nere vid en sorts bryggor som fanns vid RiddarfjÀrdens strand.

Mitt första replikminne Àr charmigt men obegripligt. NÄgra vuxna och ett antal

barn stĂ„r i en hiss. En vuxen kvinna sĂ€ger: ”KĂ€xa inte Ulf!” pĂ„ modern svenska

”Sluta tjata, Ulf!” Jag vet inte vem Ulf var eller varför han kĂ€xade.

Vilka slutsatser kan jag dra av det hÀr minnet? Jag har ingen aning. Kanske kan det vara

en pusselbit i mitt livs gobelÀng.

Den hÀr bilden visar ett av mina tidigaste minnen: Det Àr min morfars fickur. Min morfar

och jag sitter pÄ en grÀsmatta i Helsingborg. Om man blÄser pÄ morfars ur, sÄ öppnas det

med en liten smÀll. Det var varje gÄng lika hÀpnadsvÀckande!

HÀromÄret förstod jag att morfar hade en liten osynlig knapp, som gjorde att fickuret

öppnades. DÄ försvann litet av magin och illusionen.

Jag drog dÄ slutsatsen att allt inte Àr som det verkar, och att orsak inte alltid följs av den

verkan du tror. Men mitt livs första lögn var det inte.

Det var jultomten. Ni som Àr kÀnsliga hÀr kan ju hÄlla för öronen en stund, nÀr jag berÀttar sanningen. Det finns faktiskt ingen jultomte. Det Àr ett rent rollspel.

Det Àr en mysig lögn, men likvÀl en lögn. DÄ kan ni ta bort hÀnderna igen.

1948 flyttade vi ut till en badort som heter Saltsjöbaden, eller Saltis som man ocksÄ

kan sÀga.

Nu brakade musiken Äter in i mitt liv, och jag stÀlldes inför mitt första musikaliska val:

Karl Gerhard eller Povel Ramel? Karl Gerhard var elegant och kunde artikulera,

Povel Ramel var rolig och kunde vara helt crazy.

Karl Gerhard sjöng om DEN ÖKÄNDA HÄSTEN FRÅN TROJA, och dĂ„ skrattade man inte

kÀkarna ur led, Ätminstone inte om man var barn.

Allting gÄr igen, ur tidens grums och mögel

dyker upp ett skrÀmmande fantom.

Även Grekland hade sina Wandervögel

fostrade i Sparta och i Rom.

Ur seklers skuggor, ur Ă„rtusens damm

ett mystiskt spöke i nutiden stiger fram.

Det Àr den ökÀnda hÀsten frÄn Troja,

Moderniserad till femte kolonn.

Majoren Quisling han Àr en papegoja,

som imiterar sÄ gott han har förstÄnn.

,

Och sÄ var det Povel Ramel.

Jag försökte lÀra mig Povel Ramels ord utantill,

eftersom jag inte hade sÄ mÄnga egna ord.

T ex i visan om mannen som fÄr nej frÄn sin sjÀls

Àlskade, men Àr glad ÀndÄ.

DIN NJUGGE FAR OCH DIN SNÖRPIGA MAMMA

Jag satt dÀr tyst vid dina fötter

med mitt huvud i ditt knÀ

och hörde nÀr du viskade ditt nej.

Och fast det slet i hjÀrtats rötter

nÀr din diskreta korg jag fick,

sÄ tÀnkte jag ÀndÄ i nÀsta ögonblick:

Jag slipper frÄn din njugge far och din snörpiga mamma,

tack och lov att jag Àr fri, fri, fri!

GÄ ut och sök en annan Daniel,

och mÄ ni trivas bra ihop,

sÄ han fÄr kraft att rida ut sin nya lejongrop.

Jag blir ej bunden mer med snören av din systers gangsterglin,

Jag slipper spela schack med din kusin (tack och lov!).

Jag slipper farbror fabrikören, som ville pracka pÄ mig skor,

Din tant som doftar vitlök och din panke bror.

Och ingen stel familjemiddag vareviga söndag,

lika seg sÄvÀl till stek som tal.

Jag slipper frÄn din fars historier, som alltid dÀmpat min aptit,

och rasslet frÄn hans nycklar nÀr han lÄser in sin sprit.

Och jag ska minnas dina halvrökta turkiska fimpar,

och de böcker som du aldrig lÀst.

I mina tankar ska jag sparka din lilla arga fula hund

som bet mig hÄrt varenda gÄng jag kysste dig pÄ mun.

I garderoben vittnar tusen fransiga  byxor,

men mitt hjÀrta slet du sönder sjÀlv.

Jag kommer aldrig nÄnsin mer att bli densamma,

Man vet var man har

din grinige far och din snörpiga mamma.

KanhÀnda i min dröm jag ser dig och pÄ nytt i dig blir kÀr.

men det ska inte vÄlla mig besvÀr.

Om jag besinnar hur du ter dig nÀr du precis har stigit upp,

med frukostpapiljotter och med tji make up.

Av den hÀr visan lÀrde jag mig att motgÄngar kan bli framgÄngar om man kisar litet grand

och Àndrar perspektiv.

Efter mycken vÄnda börjar jag i lekskola nÄgra kvarter bort frÄn vÄrt nya hem i Saltis.

DÀr fÄr jag lÀra mig att björnklister finns pÄ burk och luktar speciellt och gÄr att Àta.

Jag Àr rÀdd och Àngslig till min typ och framför allt rÀdd för busgrabbarna,

som kÀnnetecknas av att de har skÀrmmössan bakochfram.

Min favorithobby Àr att rita och att lÀsa, bÀgge lugna verksamheter, som inte

precis skapar nya vÀnner.

Jag slÄr fast att papper och penna Àr vÀrldshistoriens bÀsta uppfinning, fullt i klass

med elden och hjulet.

Mamma Àr hemmamamma och fixar mÄltiderna i vÄrt hem.

Vi dricker Ovomaltine, och Àter Eterna och Raketost till frukost och till sist en matsked

fiskleverolja.

Pappas kokkonst begrÀnsar sig till vissa ÀggrÀtter, t ex stekt Àgg.

Jag drar slutsatsen att kvinnor Àr mycket bÀttre Àn mÀn pÄ att laga mat.

Jag funderar aldrig pÄ om det Àr sÄ de vill ha det.

Pappa sysslar med rÀttvisa pÄ jobbet.

Jag gÄr pÄ fÄgelskÄdningsturer i gryningen med en kille som heter Janne Hansén.

Han tycker det Àr vÀsentligt att markera vem som Àr starkast i klassen och

slÄr dÀrför ut en tand pÄ Lasse Hedlund nÀr Janne som ny kommer till vÄr klass.

Janne och jag blir kompisar trots att jag inte har samma instÀllning till

Att vara starkast som han  har. Jag vet inte vad det blev av honom.

Han lÀr ha bytt namn till Jan Guillou.

Jag fÄr en erfarenhet: Om man stÀndigt framhÄller sig sjÀlv, kan det hÀnda

att folk blir irriterade.

Nu uppstÄr en ny musikalisk valsituation: Tommy eller Elvis? Tommy Steele var

engelsman och litet rufsigt pojkaktig. Elvis Presley var amerikan och farligare

och med mycket motorolja i sitt svarta hÄr.

Jag var en liten renhÄrig typ som aldrig gjorde nÄgot dumt. AlltsÄ höll jag pÄ Tommy.

Föga anade jag vilket vÀrldsnamn Elvis skulle komma att bli. En vit man som

knyckte de svartas musik – kan det bli annat Ă€n bra?

TOMMY:

I got a handful of songs to sing you.

I got a handful of songs to sing you.

ELVIS:

Wip-bop-a-loom-a-blop-bam-boom.

Tutti frutti, oh Rudy, tutti frutti, oh Rudy,

Wip-bop-a-loom-a-blop-bam-boom.

I got a gal named Sue.

She knows just what to do

She runs it to the east

She runs it to the west

SheÂŽs the gal I love best.

Tutti frutti, oh Rudy, tutti frutti, oh Rudy,

Wop-bop-a-loom-a-blop-bam-boom

Jag drog slutsatsen att en stor konstnÀr inte behöver vara snÀll och hygglig, och

att kvinnor ofta attraheras av banditer. Jag beslöt mig för att bli bandit.

Den hÀr bilden förestÀller en s k scoutsnipa, en flatbottnad eka med fyrkantigt

sprisegel och en handfull sjöscouter ombord. Vi hade kul nÀr vi svetsades ihop

under tio dagar i Stockholms skÀrgÄrd i regn, blÄst och flödande sol.

Kanske mognade jag hÀr till samarbetsmÀnniska.

PÄ kvÀllarna ett sprakande lÀgerbÄl i havsbandet med allsÄng frÄn Halta Lottas krog

till Angels watching over me.

Och Ă„ter ett musikaliskt val: Beatles eller Rolling stones?

BEATLES:

You think you lost your love,

Well, I saw her yesterday.

ItÂŽs you sheÂŽs thinking of

And she told me what to say.

She says she loves you

And you know that canÂŽt be bad.

Yes, she loves you

And you know you should be glad.

She loves you, yeah, yeah, yeah,

She loves you, yeah, yeah, yeah

And with a love like that

You know you should be glad.

ROLLING STONES:

Jag kan inte erhÄlla nÄgon tillfredsstÀllelse.

Men jag försöker och jag försöker och jag försöker.

Jag kan inte erhÄlla nÄgon tillfredsstÀllelse.

Den hÀr kampen vanns enligt mig av the Beatles, eftersom de var mycket roligare

Àn de hÀrjade Stones.

1983 trÀffade jag Mick Jagger i en intervju och stÀllde dÄ den snillrika frÄgan:

Who were the greatest, the Beatles or the Stones?

Han skrattade, klappade mig pÄ axeln och sa: I donŽt care!

Jag vidhÄller dock att Beatles var mÄngsidigare och roligare. MÀrker ni hur sÀkert omdöme jag börjar fÄ?

TonÄrstiden var en tid nÀr naturen skojade med mig. NÀr jag var som mest osÀker

och komplexfylld, dÄ tyckte naturen att det var lÀmpligt att placera finnar överallt

i  ansiktet pÄ mig. Vilken bra idé!

Jag var fortfarande blyg och hÀmmad och visste inte vad man pratar med tjejer om.

PÄ skoldanserna i aulan var vi ett litet gÀng som drack ljummen Coca Cola i ett hörn

Och aldrig kom oss för att bjuda upp, som det hette.

Ack försuttna tillfÀllen! Ack tappade sugar! Ack sjÀlvförebrÄelser!

Älskog för min del hörde till det teoretiska.

En vacker dag upptrÀdde jag i aulan i vÄr skola. Jag skojade och imiterade Evert Taube.

Det fanns de som skrattade. Plötsligt hade jag gjort en svindlande upptÀckt:

PÄ scenen behövde jag inte vara blyg! I rollen kunde jag vara hur modig som helst!

Detta skulle hÀdanefter bli min musik!

Vid denna tid kommer jag för första gÄngen i kontakt med visan VILDANDEN.

Jag visste inte dÄ vad ordet pekoral betydde. Denna visa visade vÀgen.

Det Àr alltsÄ en and som har ordet:

En afton vi summo

sÄ tysta i sÀven,

och plötsligt förnummo

en bÄt, dÀr i stÀven

en jÀgare stod.

Han sökte vÄrt blod.

Och se pÄ minuten

det blixtrar och brinner.

Min make Àr skjuten,

Hans hjÀrteblod rinner.

Jag manade dÄ

till flykt vÄra smÄ.

Ja, det gÄr inte sÄ vÀrst bra för de smÄ. Andmamman hittar dem aldrig. Men hon Àr likvÀl inte hÀmndlysten mot den hon kallar mördaren:

MĂ„ vem det blir givet

att mördaren löna

ej straffa sÄ kallt

att han mister sitt allt.

Av denna visa lÀrde jag mig fördragsamhet och en insikt om hur sjöfÄglar resonerar.

Vart jag mig i vÀrlden vÀnder

ser jag toleranta Ànder.

HĂ€r Ă€r en bild frĂ„n Tolkskolan i Uppsala. DĂ€r hamnade jag av en slump – slumpen i lumpen – efter att jag hade tagit studenten.

Det Àr en kompis som sitter dÀr till vÀnster och lÄtsas vara sovjetisk tillfÄngatagen officer.

Och dÀr till höger sitter jag och lÄtsas vara svensk officer och förhörsledare.

Jag kommer strax in pÄ Àmnet opera, för i vÄra rollmanus stÄr det att fÄngen Àr knÀpp

tyst tills samtalet kommer in pÄ opera.

Vad lÀrde jag mig av Äret pÄ Tolkskolan? Ryska sprÄket. Och att ryssarna Àr mÀnniskor

ungefÀr som vi. Och att man kan fÄ vÀnner för livet i lumpen.

Mitt övriga liv tror jag kan sammanfattas med orden RRV, Dramatiska Institutet,

Barn 1, SVT, Barn 2, SVT, Barn 3, Sveriges Radio, kongresser, debatter, seminarier,

Stockholms Stadsteater, kÄserier, förelÀsningar, Barnbarn 1, 2, och 3.

Nu kan jag Ă€ntligen besvara frĂ„gan BLIR MAN KLOKARE MED ÅREN?

Mitt första svar Ă€r HURSÅ?

Mitt nÀsta svar Àr NEJ.

NÀr det gÀller mig sjÀlv, kan jag sÀga att jag Ànnu inte Àr riktigt klok.

Tack för ordet!