Folkvang så, den självbetitlande debutskivan som inlemmar sig i den här nu växande och tillbakablickande-med-näsan-in-i-framtiden-genren av sådan svensk instrumentalmusik som jag älskar att tjata om, denna särskilda, unika musikavdelning i landskapet som nog är mer folkmusik än någonsin knätofs, benpipor och nyckelbensharpor, där vemodet är ett modus, där den orörda naturen bara genomkorsas av vindlande grusvägar, där kompet skulle kunna varit utfört av en ekorre eller en ball tofsmes som kan sitt sjuttiotal – naturromantik utan patetik, ett skogsliv runt Walden eller på en höjd i skogen, ett oekonomiskt skogsbruk som mer gynnar naturen än Södra skogsägarna, brukssamhällen där patronen störtats och spåren av industrialiseringen växt igen. En fantastiskt vacker, inkännande, drömmande upplevelse till skiva som påminner om att skogsrået existerar, trollen ställer till det och att de där små, grå tomtarna har mer att göra i våra liv än den rödmosige farbror som bara visar sig en gång om året. Det här är musik från det land där Merit Hemmingson är statsminister och älgen är kung. Skaffa den.

5

Jan-Erik Zandersson