Wednesday March 3rd 2021
SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? »
För ett ögonblick gladdes jag över en postad inbjudan tills jag insÄg att det var en inbjudan frÄn [...]


Kategorier

Jag stelnade till som en jakthund

Lars Yngve

Jag Ă€r pĂ„ vĂ€g att göra en Fredrik Gertten (dokumentĂ€rfilmare, med bland annat filmen ”Bananas! pĂ„ sitt samvete) och bli helt Bananas över alla dagliga val jag stĂ€ndigt tvingas göra, speciellt i matbutikerna som alltmer tycks vara pĂ„ vĂ€g att förvandlas till labyrinter med felaktiga vĂ€gval, Ă„tervĂ€ndsgrĂ€nder och konstiga produkter. Jag har alltid en kĂ€nsla av att jag Ă€r en kombination av Truman Burbank (karaktĂ€r i filmen The Truman Show)och laboratorierĂ„tta dĂ€r jag irrar omkring i gĂ„ngarna med sneddragande kundvagn, svĂ„rtydd handlelapp (skĂ„nska för inköpslista) och dessutom förföljd av stĂ€ndigt iakttagande övervakningskameror och övervakningsspeglar. SĂ„ kul de mĂ„ste ha, de som sitter i kontrollrummen och spanar nĂ€r jag Ă€r i butiken. Jag inbillar mig att de kallar pĂ„ all personal pĂ„ lagret sĂ„ att de gemensamt kan studera mina butiksmĂ€ssiga tillkortakommanden. Kunde de Ă„tminstone inte bara haft en sort av varje produkt: en sorts diskmedel, en sorts korv, en sorts frukostflingor
 och sĂ„ vidare? NĂ€hĂ€, inte det, det va som fan! Det Ă€r ju naturligtvis lika otĂ€nkbart som att det bara skulle finnas en sorts musik och en bilmodell.

Sjuttioelva produkter

MÄngfald sÀgs berika, och om inget annat sÄ berikas Ätminstone de som tillverkar samma saker fast i olika förpackningar. För det vet man ju: alla tv-apparater Àr precis likadana pÄ insidan och förmodligen tillverkade pÄ samma stÀlle. Skillnaden Àr utseendemÀssig! Nej, bara en sÄdan sak som att vÀlja vilken typ av yoghurt man ska köpa Àr ju pÄ grÀnsen till en ren omöjlighet.

Och skulle det nu Ă€ndĂ„ mot förmodan visa sig att jag lyckas vĂ€lja rĂ€tt sort, sĂ„ blir det naturligtvis av fel mĂ€rke. Det Ă€r Eco hit
 och Eco dit
 nyckelhĂ„l, titthĂ„l och osthĂ„l tycks det! Det finns heller ingen Lars Yngve-logik i placeringen av varorna. Det hade varit sĂ„ mycket lĂ€ttare för alla om de hade haft allt jag behöver samlat pĂ„ ett och samma stĂ€lle, och dĂ„ gĂ€rna strax innanför utgĂ„ngen. DĂ„ hade nĂ€mligen butikspersonalen sluppit att som personliga assistenter lotsa runt mig med ett rörelseschema som en bordshockeyspelare.

Det Ă€r inte roligt att köra och handla och dessutom tar det onödigt lĂ„ng tid vilket gör att jag ofrivilligt slarvhandlar. Sist fick jag i hastigheten med mig ett hĂ„rschampo hem med texten För normalt hĂ„r, vilket jag inte upptĂ€ckte förrĂ€n jag stod i duschen med vattenfyllda öron och löddrade och rĂ„kade lĂ€sa pĂ„ flaskan. Jag stelnade till som en jakthund innan turbulent panik utbröt. Jag kastade mig ut frĂ„n kabinen, öppnade fönstret och skrek: ”TĂ€nk om mitt hĂ„r inte Ă€r normalt, vad hĂ€nder dĂ„? Har det samma effekt som hĂ„rborttagningsmedel, i uppfostrande syfte, för att fĂ„ oss otĂ„liga och halvslarviga mĂ€nniskor att skĂ€rpa oss och vĂ€lja produkter med flugsmĂ€llarblick? Tar hĂ„ret fyr? Men dagens ungdomar kan ni inte fĂ„ rĂ€tsida med, era j
”.

Vems hÄr Àr normalt?

NÄ, hur ska man veta om man har normalt hÄr, och dessutom: vems hÄr Àr normalt?

Efter att ha, fĂ„r man vĂ€l Ă€ndĂ„ trots allt sĂ€ga, klarat mig förhĂ„llandevis bra tĂ€nkte jag att jag skulle unna mig en hamburgare och sprang dĂ€rför in pĂ„ nĂ€rmsta hamburgerrestaurang som visade sig klimatkompensera hamburgarna. Jag kikade direkt pĂ„ det största, finaste och dyraste som kompenserades med kgCO2e 3.0. Va? Efter att ha gĂ„tt igenom hela listan med utslĂ€ppskompenserad snabbmat sĂ„ beslöt jag mig istĂ€llet för att förĂ€ra ett annat utspisningsetablissemang med ett besök och köpte en korv i bröd och konverserade med herr glada gatuköksdirektör. Jag föredrar nĂ€mligen konverserade mĂ„ltider framför konserverade rĂ„varor – hur miljövĂ€nliga de Ă€n mĂ„ vara. Korv slĂ€pper inte ut nĂ„gra avgaser, ja det vill sĂ€ga om man nu inte vĂ€ljer rĂ„ lök som tillbehör.

En kvĂ€ll fick jag plötsligt för mig att gĂ„ pĂ„ match, och efter 90 minuters umgĂ€nge med lokalfotboll och en svajande högtalaranlĂ€ggning som lĂ€t som ”Radio Saigon” Ă€r jag benĂ€gen att hĂ„lla med en lagkapten i ett rugbylag som sĂ„ passande uttryckte det: bollen Ă€r avlĂ„ng.