I går gick jag förbi ett öppet fönster och kände osen av stekande sill och kom direkt till att tänka på Kris Kristoffersons Sunday morning coming down som Johnny Cash gör så otroligt bra, just raderna: ”Then I crossed the empty street,
’n caught the Sunday smell of someone fryin’ chicken.” Varför är det ingen som skrivit en poetisk textrad om att känna osen från nystekt sill? Herregud, det rimmar ju till och med på dill! Och spill. Och… ja, nu får ni faktiskt rimma lite själva utan att bli otidiga!
Jag gick motvilligt med på att se allsångsprogrammet med Lotta Engberg i går kväll. Jag vet. JAG VET! Men nu gjorde jag det i alla fall… Jag inbillar mig att det var lika kul som på vilket genomsnittligt KD-möte som helst. Allsång har aldrig riktigt varit min grej, och inte Allsång på Skansen – heller. Det finns ingenting som säger att man har bra idéer bara för att man jobbar inom tv, eller ens att man passar som programledare! Det får vi bevis för om och om igen. Det måste ju rimligtvis finnas fler människor som de kan anställa som programledare. Snart vet man inte om det är Robinson, Äntligen Hemma, Bonde söker fru, Antik Rundan eller Rapport man tittar på. Men det är kanske det som är meningen?
Nu ska jag gå och köpa sill och steka och rimma: ”Sill, yes I will. The fisherman kill my sill, when i put the sill in the freezer i feel the chill…”. Kan bli nåt av det här. Och sill i ättika = mums mums, benfritt ska det vara annars riskerar man att få sillben hårda som grammofonstift (om nu någon kommer ihåg dessa?) i halsen. Svårare att rimma på ättika, dock, men det kan säkert någon begåvad och självgod programledare på tv fixa till. Och, den 17 juli ska jag sjunga på Allsång Ystad, jag ska framföra den väldigt lokala hiten: ”Den inlagda krydsillens hemlängtan till saltvattnet”.
