Sunday December 8th 2019
SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? »
För ett ögonblick gladdes jag över en postad inbjudan tills jag insÄg att det var en inbjudan frÄn [...]


Kategorier

MĂ€rkt

Text: Anna JÀrvinen Palme. NÀstan inget gör mig sÄ generad, övervÀldigad hÀpen, som solnedgÄngen bakom Riddarhuset junikvÀllar sista tiden.
Man placerar sig hemĂ„t, gatstenen varnar liksom fönsterglasen och sĂ„: mitt pĂ„ Lilla Nygatan, blĂ€ndad, himlen som te med mjölk i silversked mellanstadiekvĂ€llar. LĂ€tt förgĂ€tmigejblĂ„tt, skira molnen, lĂ„gt, i aprikos och röklila. HĂ€r vĂ€nder jag nĂ€stan alltid blicken mot gatan, skyndar i skuggan. Rodnar och ler, som att jag just blivit flirtad med. Skumt. Jag har mĂ€rkt samma beteende i nĂ„gra veckor nu. Sedan trapporna upp, titta pĂ„ hĂ„ll, Ă„t sydvĂ€st, som i smyg. Smygtitta och inte förvĂ„nas alls. Över koloritens balans.