Sunday November 17th 2019
SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? »
För ett ögonblick gladdes jag över en postad inbjudan tills jag insÄg att det var en inbjudan frÄn [...]


Kategorier

Kassettnostalgi

Text: Jan-Erik Zandersson. Gilad Tiefenbrun pÄ hifi-tillverkaren Linn sade det sjÀlvklara hÀromveckan: ingen behöver mp3:or. De har aldrig behövts, de har bara varit en usel kompromiss, idag, nÀr överföringshastigheter och lagringskostnader Àr höga respektive lÄga (runt 1:30 kr/Gb), Àr det ljud i studiokvalitet som gÀller, mp3:orna tillhör definitivt det förgÄngna, som en pÄminnelse om teknik som egentligen aldrig var aktuell och/eller behövdes. Gilads företag slutade dessutom tillverka cd-spelare redan för mer Àn tre Är sedan.

För vi lever i den bÀsta av tider om man Àr musikintresserad. Aldrig nÄgonsin tidigare i historien har sÄ mycket musik utgetts varje mÄnad, varje vecka, varje dag. Aldrig har smala artister funnit sin publik sÄ lÀtt som via internet och sociala medier och specialbutiker, virtuella eller fysiska, som Norman eller RundgÄng. Aldrig har avgrundsdjupet mellan massproducerad, i studio ihopklippt massförstörelse, förlÄt, massförströelsemusik och riktig musik gjord av riktiga artister varit sÄ hisnande brett/djupt.

Idag kan man köpa filer eller fĂ„ dem strömmade i studiokvalitet, vilket ger en fantastisk upplevelse om man har grejorna att spela upp dem, cd-skivan sĂ€ljer fortfarande i stora upplagor (bĂ„de för att den, fortfarande, Ă€r ett bekvĂ€mt medium, för att sĂ„ mĂ„nga miljarder spelare finns dĂ€r ute och som ett sĂ€tt att bekvĂ€mt samla ihop Ă€ldre utgĂ„vor/musik (se bara ”ProgglĂ„dan”, omskriven pĂ„ annan plats!)) och vinylens renĂ€ssans accelererar exponentiellt (frekvensomfĂ„nget bĂ€ttre Ă€n cd:ns, men med, som tidigare, som alltid, försĂ€mrat ljud ju nĂ€rmare centrum av skivan man kommer, fysikens lagar har lp-renĂ€ssansen inte rubbat den hĂ€r gĂ„ngen – heller).

I denna vÀrld av kvalitetsljud fÄr kassettbandet nytt liv som lagringsmedium.

Jag sÀger dÄ det.

Kassettbandet var en gĂ„ng en, lĂ„t sĂ€ga, ”tillrĂ€ckligt bra” lösning, ersĂ€ttaren till rullbanden, men med ett inbyggt sönderfall – nĂ€r jĂ€rnoxiden efter hand lĂ€mnade plastbandet försvann bĂ„de frekvensomfĂ„ng och, till slut, ljud. Och hur mĂ„nga tvĂ„timmarskassetter har överlevt, dessa mĂ€rkliga tingestar med Ă€nnu mer lövtunna plastband som upplöstes i atomer bara man andades pĂ„ dem?

Kassettband dĂ„ var tillrĂ€ckligt praktiska för att t.ex. spela in det bĂ€sta som Asfalttelegrafen eller NattkrĂ€m pĂ„ radion levererade, stĂ€lla samman blandband för att ge tips om bra musik/pracka pĂ„ andra sin musiksmak och för avtalslösa artister att fĂ„ sin musik spridd – mest för att det inte fanns nĂ„got alternativ. I ett stĂ€ll i kĂ€llaren stĂ„r alla mina blandband kvar och kassetterna med Klink och EnhĂ€nta bödlar, Malmös egen Jean Michel Jarre, Jerry Andersson, samlingarna frĂ„n musikföreningen 33/45 i Malmö eller ”EldbegĂ€ngelse” frĂ„n Lunds horisont stĂ„r dĂ€r ocksĂ„, men har fĂ„tt sitt innehĂ„ll digitaliserat, innan musiken helt gĂ„r upp i rök. HĂ„rddiskar kraschar och en cdr garanteras bara hĂ„lla i tjugofem Ă„r, men det Ă€r vĂ€rt att chansa pĂ„.

Kassettband idag Ă€r nostalgi, men samtidigt ett sĂ€tt att fĂ„ ut sin musik för en del, Ă„ter andra lĂ„ter lo-fi-möjligheten bli ett modus. (Ja, ljudet Ă€r kass. DĂ€rav namnet kassett. SĂ„ mĂ„ste det vara.) Men musiken Ă€r mĂ„nga gĂ„nger lysande och man stĂ€ller sig frĂ„gan ”varför kan inte kassettutgivarna Ă„tminstone pressa lp”? Lösningen för mĂ„nga Ă€r att parallellt med kassettutgĂ„van ocksĂ„ slĂ€ppa ifrĂ„n sig musiken digitalt.

Ash International har utgett kassetter lĂ€nge, bl.a. Jana Winderens ”The Noisiest Guys On The Planet” baserad pĂ„ de havsbaserade tiofotingarnas ljud, pĂ„ köpenhamnska SpaceController kom Jakob Brandt-Pedersens ”Slightly Below The Noisefloor” dĂ€r han spelat in ljudet av tomma kassettband för att sedan mixtra med de ljud tystnaden gav, Zeonlight har en rad utgĂ„vor som verkligen förtjĂ€nat vinylformatet: Oliwas ”Panamerica”, Fluoroscent Heights’ och Saigon split-kassett, Flowers Must Dies makalösa ”PĂ„ MĂ„nen” – och sĂ„ kan man fortsĂ€tta.

Kosmisk vĂ€g Ă€r en annan spĂ€nnande kassettikett. Den cd-lĂ„nga samlingen ”The New Wave Of Swedish Cosmic Music vol 1” var just det, med Ved och Skeppet som sedvanligt levererande, men ocksĂ„ industri med Miljoner döda och ett avslutande stillsamt stillastĂ„ende frĂ„n PĂ€r Thörn. Body Awareness bjuder nĂ€rmast pĂ„ en kassettsingel som pĂ„ ena sidan Ă€r placerad i berlinskoleelektronik fast utan sequencers, likosm inspelat i Tangerine Dreams pausrum, baksidan mörkare i Negativland-anda. Foxy Music bjuder pĂ„ sĂ„dant som tangerar The Durutti Column, men ocksĂ„ finmaskigare i italiensk ambientskola, fjĂ€rran de svenska titlarna pĂ„ spĂ„ren (”Smutsiga gator”, ”Björkudden” etc.). Solo Archivists ”Winter Spirals” 36 minuter  kunde varit utgiven av hollĂ€ndska skivbolaget Groove, med mellaneuropeisk elektronik i ett stillsamt land inte lĂ„ngt frĂ„n Ron Boots eller Gert Emmens, medan DGK:s kassett blir bĂ„de mer barnslig och lĂ€ttvunnen syntetisk musik utan krav pĂ„ förstĂ„nd eller djupa tankar.

SÄ, det Àr lika bra att ge sig: jag ska skaffa ett nytt kassettdÀck och justera azimuthvinkeln under mikroskop. Men jag kan inte lÄta bli att undra, vad blir mÄnne nÀsta steg, nÀsta urmodiga teknik som Äterkommer? Minidiscen?

Ja, sÄ mÄste det vara!