Sunday December 8th 2019
SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? »
För ett ögonblick gladdes jag över en postad inbjudan tills jag insÄg att det var en inbjudan frÄn [...]


Kategorier

Skyldig i Guatemala

Text: Noam Chomsky. Den 12 maj, pÄ Mors dag i USA, fanns i Boston Globe en bild av en ung kvinna med ett sovande barn pÄ armen.

Kvinnan Àr mayaindian, och har korsat USA:s grÀns sju gÄnger medan hon vÀntade barn. Sex gÄnger hejdades hon och skickades tillbaka till andra sidan grÀnsen. Hon gick mÄnga kilometer i brÀnnhet sol och frostkalla nÀtter, utan vare sig vatten eller nÄgonstans att vila, i ett omrÄde med bevÀpnade mÀn. Sista gÄngen hon gick över grÀnsen rÀddades hon av immigrationsaktivister som hjÀlpte henne att ta sig till Boston.

De flesta som korsar grÀnsen kommer frÄn Centralamerika. MÄnga sÀger att de hellre skulle stanna hemma, om inte möjligheten att försörja sig hade omintetgjorts. Mayaindianer, som den unga kvinnan, flyr fortfarande frÄn följderna av folkmordsattacken pÄ ursprungsbefolkningen i Guatemalas högland för trettio Är sedan.

Den som var mest skyldig till folkmordet var diktatorn General Efrain Rios Montt. Han styrde Guatemala i tvÄ Är, den mest vÄldsamma och blodiga perioden under inbördeskriget som varade mellan 1960 och 1996. Generalen dömdes i en domstol i Guatemala till folkmord och brott mot mÀnskligheten den 10 maj.

Tio dagar senare upphÀvdes domen under mystiska omstÀndigheter. Det Àr oklart om rÀttegÄngen fÄr en fortsÀttning.

Bara under 1982 dödades tiotusentals guatemalaner, frĂ€mst mayaindianer, av Rios Montts bevĂ€pnade styrkor. Vid slutet av detta blodiga Ă„r försĂ€krade USA:s president Ronald Reagan att mördaren var ”en person med stor personlig integritet och stort engagemang” som ”falskeligen anklagats” av mĂ€nniskorĂ€ttsorganisationer, och som ”vill förbĂ€ttra livskvaliteten för alla guatemalaner och verka för social rĂ€ttvisa.” Och dĂ€rför, fortsatte presidenten, ”kommer min regering att göra allt för att stödja hans framstegsvĂ€nliga arbete.”

Washington hade gott om bevis för Rios Montts “framstegsvĂ€nliga arbete”, inte bara frĂ„n mĂ€nniskorĂ€ttsorganisationer, utan ocksĂ„ frĂ„n USA:s underrĂ€ttelsetjĂ€nst.

Men sanningen var obekvĂ€m. Den gick stick i stĂ€v mot de mĂ„l som Reagans nationella sĂ€kerhetsteam hade satt upp 1981. Journalisten Robert Parry har upptĂ€ckt ett dokument i Reagans bibliotek och utifrĂ„n detta dokument rapporterar han att sĂ€kerhetsteamets mĂ„l var att förse Guatemalas högerregim med militĂ€rt stöd, för att inte bara ”marxistgerillan” utan Ă€ven deras ”civila supportmekanismer” skulle utrotas – vilket i praktiken betyder folkmord.

Uppgiften utfördes hĂ€ngivet. Reagan sĂ€nde “icke-dödande utrustning” till slaktarna, dĂ€ribland Bell-helikoptrar som omedelbart bevĂ€pnades och skickades ut pĂ„ sina dödande uppdrag.

Men den effektivaste metoden var att engagera ett nÀtverk av underlydande stater som tog över operationerna; Taiwan och Sydkorea som fortfarande var USA-stödda diktaturer, och Sydafrikas apartheidregering, samt diktaturerna Argentina och Chile.

I frÀmsta ledet fanns Israel som blev den största vapenleverantören till Guatemala. FrÄn Israel till mördarna i Guatemala kom ocksÄ instruktörer, och landet deltog i upprorsbekÀmpande insatser.

Bakgrunden tĂ„l att upprepas. 1954 gjorde en CIA-styrd militĂ€rkupp slut pĂ„ ett tioĂ„rigt mellanspel – i Guatemala kallas perioden för ”vĂ„rens tid” – och gav makten Ă„ter till en blodtörstig elit.

PÄ 1990-talet undersökte internationella organisationer dödsfallen efter kuppen och rapporterade att cirka 200 000 mÀnniskor dödats i Guatemala sedan 1954. Av dem var 80 procent indianer. De som utförde morden var oftast guatemalanska sÀkerhetsstyrkor och paramilitÀra arméer som stod i nÀra förbindelse med sÀkerhetsstyrkorna.

Grymheterna verkstĂ€lldes med starkt stöd och deltagande frĂ„n USA. Det var tiden för det kalla kriget, och en standardursĂ€kt för dĂ„den var att Guatemala var ett ryskt ”brohuvud” i Latinamerika.

De verkliga orsakerna, som finns dokumenterade, var ocksĂ„ de vanliga: Amerikanska investerare var oroliga för sina intressen. Man var ocksĂ„ rĂ€dd för att ett demokratiskt experiment som stĂ€rkte bönderna, en brutalt undertryckt majoritet, ”skulle kunna vara ett virus” som kunde ”sprida smittan”, som utrikesminister Henry Kissinger sĂ„ omtĂ€nksamt formulerade saken. Han syftade pĂ„ Salvador Allendes demokratiska och socialistiska Chile.

Reagans blodiga attack pÄ Centralamerika var naturligtvis inte begrÀnsad till Guatemala. I stora delar av Centralamerika utfördes terrorn av regeringarnas sÀkerhetsstyrkor, som hade utbildats och fÄtt vapen av Washington.

Ett land avvek frÄn de andra: Nicaragua. DÀr fanns en armé som kunde försvara sin befolkning. DÀrför mÄste Reagan organisera en högergerilla för att kunna kriga.

I fallet Nicaragua mot USA dömde VĂ€rldsdomstolen1986 USA för ”olagligt maktutövande” i Nicaragua och anmodade USA att betala skadestĂ„nd. USA:s svar pĂ„ domstolens beslut var att trappa upp striden som fördes via ombud.

MilitĂ€rkommandot Southern Command beordrade gerillan att attackera praktiskt taget försvarslösa civila mĂ„l för att ”fajtas” med Nicaraguas armĂ©, enligt södra kommandots general John Galvins vittnersmĂ„l inför den amerikanska kongressen 1987.

RĂ€ttighetsorganisationer (samma organisationer som ”falskeligen” anklagat folkmördaren Rios Montt) hade hela tiden fördömt kriget i Nicaragua, och protesterade kraftfullt mot södra kommandots taktik att attackera ”mjuka mĂ„l”, det vill sĂ€ga civilpersoner.

Den amerikanska kommentatorn Michael Kinsley tillrĂ€ttavisade rĂ€ttighetsorganisationerna för deras brist pĂ„ ”god ton”. Han förklarade att en ”förnuftig politik” mĂ„ste ”klara en kostnadsanalys” som utvĂ€rderar ”hur mycket blod och elĂ€nde som gĂ„r in, och hur troligt det Ă€r att demokrati blir resultatet i den andra Ă€nden”.

Och visst har vi amerikaner all rĂ€tt att göra en sĂ„dan analys – förmodligen tack vare vĂ„rt medfödda Ă€dla sinnelag och fantastiska förflutna, Ă€nda sedan kontinenten rensades frĂ„n landsplĂ„gan som ursprungsbefolkningen utgjorde.

Den typ av “demokrati som blir resultatet” var inte nĂ„got mysterium, och beskrivs korrekt av den ledande experten pĂ„ ”demokratifrĂ€mjande”, Thomas Carothers. Han arbetade med sĂ„dana projekt i Reagans utrikesdepartement.

Carothers gör motvilligt slutsatsen att USA:s inflytande var omvĂ€nt proportionellt mot demokratisk utveckling i Latinamerika. Detta eftersom Washington bara tolererade ”begrĂ€nsade, toppstyrda demokratiska förĂ€ndringar som inte Ă€ventyrade den traditionella makten med vilken USA lĂ€nge varit allierad i helt odemokratiska samhĂ€llen.”

Ingenting har förÀndrats sedan dess.

1999 bad president Clinton om ursÀkt för de brott som USA begÄtt i Guatemala, men man vidtog inga ÄtgÀrder.

Det finns lÀnder som höjer sig över att bara be om ursÀkt och sedan inte gör nÄgot. Guatemala har, trots sitt fortsatta lidande, gjort nÄgot som saknar motstycke, nÀmligen Ätalat en före detta statschef för de brott som han har begÄtt. Det Àr nÄgot som vi i USA kan komma ihÄg, tio Är efter invasionen av Irak.

NĂ„got som kanske ocksĂ„ saknar motstycke Ă€r en artikel i New York Times av Elisabeth Malkin, med titeln “Åtal för blodbadet under inbördeskriget i Guatemala utelĂ€mnar USA:s roll”. Att ens erkĂ€nna sina egna brott Ă€r mycket sĂ€llsynt.

SĂ€llsynta, eller nĂ€stan obefintliga, Ă€r Ă„tgĂ€rder som hade kunnat lindra de fruktansvĂ€rda konsekvenser som de brottsliga handlingarna förde med sig – till exempel att USA betalar det skadestĂ„nd till Nicaragua som VĂ€rldsdomstolen utdömde. FrĂ„nvaron av sĂ„dana Ă„tgĂ€rder Ă€r ett mĂ„tt pĂ„ den avgrund som skiljer oss i USA frĂ„n civiliserade samhĂ€llen, eller dĂ€r civiliserade samhĂ€llen borde befinna sig.

© 2013 Noam Chomsky

Noam Chomsky Àr professor emeritus i lingvistik och filosofi vid Massachusetts Institute of Technology i Cambridge, Mass.

ÖversĂ€ttning Lotta Askaner Bergström