Friday September 20th 2019
SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? »
För ett ögonblick gladdes jag över en postad inbjudan tills jag insÄg att det var en inbjudan frÄn [...]


Kategorier

Återbesök i singelbaren

Text:  Jan-Erik Zandersson. Först ska det stĂ„ helt klart: jag har skĂ„dat framtiden för svenska musikfestivaler och den stavas p-s-y-k-j-u-n-t-a. Festivalen med 22 mer eller mindre psykedeliska/progressiva band i trevliga folkparken Tyrolen utanför Alvesta i juni hade inte ett dĂ„ligt nummer, arrangörerna, visa av tjugofem Ă„rs festivalbesökande, visste precis vad som gör en festivalupplevelse en festivalupplevelse, med allt frĂ„n smarta musikupplĂ€gg (bara musik pĂ„ en scen i taget sĂ„ ingen skulle missa nĂ„got var bara en utmĂ€rkt idĂ©), god mat och de givna tillbehören (strumpor till salu för regnvĂ„ta fötter, mobilladdning, massage) till en familjĂ€r stĂ€mning som inte kunde göra att nĂ„gon kĂ€nde sig mindre vĂ€lkommen eller motiverade onödigt stort alkoholintag.  Madman’s Moustache, Dean Allen Foyd, Les Big Byrd, Music Is The Weapon, Natten, Lisa & Kroffe, det var nĂ„got av utropstecknen bland de artister jag inte hört tidigare, men den gamla generationen (som Merit Hemmingson, FlĂ€sket brinner) och den nyare (som Ved, Mackaper och Den stora vilan) gjorde det de skulle: underhöll oss kungligt. Avslutningen med en psyktjĂ€nst/gudstjĂ€nst i BlĂ€dinge kyrka dĂ€r Gustav Ejstes frĂ„n Dungen stod för fyra sĂ„nger ackompanjerad av sig sjĂ€lv pĂ„ piano och Merit för orgelstycken var bĂ„de en lysande idĂ© och en skir avslutning pĂ„ en av de bĂ€sta festivaler som avhĂ„llits i landet, lĂ„ngt ifrĂ„n tyska plĂ„nboksstinna festivaler i Mellansverige dĂ€r utbudet styrs av vad som gĂ„r att sĂ€lja, inte vad som Ă€r bra.

Men sĂ„ var det singlarna. Jag skulle ju prata om nĂ„gra nyare singlar. Ske sĂ„. Gaphals gör landets snyggaste singlar just nu, inte minst sviten 7”:or med Riddarna. Dessutom har man slĂ€ppt Ă€nnu en i den nu lĂ„nga raden sjuor med Malmös pophopp Dalaplan, ”Redan död” som, titeln till trots, Ă€r gladpop med orgelslinga, som fĂ„r mig att, kanske med Ă„lderns rĂ€tt, tĂ€nka pĂ„ Komissarie Roy och Thomas Holsts hitkĂ€nsla, hĂ€r Ă€r kanske Ă€nnu en lĂ€nk mellan dĂ„ och nu – och nu ser vi fram emot första fullĂ€ngdaren och, som sagt, plats pĂ„ stora scenen pĂ„ Malmöfestivalen. Enkel cd-ep eller dubbel-sjua, bara att vĂ€lja, snĂ€llpop med Small Feet pĂ„ ”Liars Behind The Sun” (Kning Disc) som passar bĂ€ttre en solig sommardag Ă€n hurtfrisk Gyllene tider med nonsenstext. Missa inte den lilla pĂ€rlan. Dessutom har Dennis pĂ„ RundgĂ„ng i Malmö börjat slĂ€ppa saker pĂ„ egen etikett, RundgĂ„ng Rekords, dĂ€r det sedermera kommer samlings-vinyler som dokumenterar den punk och indie som hade ett pulserande liv i en tid som inte Ă€r sĂ„ avlĂ€gsen som man kan tro. Och just andra slĂ€ppet Ă€r postpunk pĂ„ franska med Cikatris, en bĂ€bisskĂ€r vinyl-ep, sex korta lĂ„tar med bĂ„de tempo, mer tempo och, om man fĂ„r sĂ€ga sĂ„, ren chanson, ett rejĂ€lt fynd att bĂ„de ge syrran som konfirmationspresent och mamma i julklapp – melodier utan hejarramserefrĂ€nger, men de sitter kvar Ă€ndĂ„, en utmĂ€rkt skiva, som om Garbochock bytt sprĂ„k och börjat lira sina lp-skivor pĂ„ 45 varv. Typ.

En till? Höga Nord Ă€r en ny, göteborgsbaserad etikett vars första 7”-slĂ€pp Ă€r en sorts mĂ€nskligt analogt-elektronisk, positivt malande dansmusik hand i hand med techno, fast, som sagt, varmare, mer analog, mer – akustisk? Pumpande trummor, Steve Hillage/Mattias NihlĂ©n-gitarr. inbjudande repetetiva syntslinor, Pistol Disco heter de, lĂ„tarna ”Bad Wisdom”/”Egypt”. BĂ„dar gott för kommande slĂ€pp.

En till? Ok, debut-ep:n (10”) frĂ„n Ra, ”Bloodline” (Double Sun), slĂ€pptes pĂ„ min födelsedag, de Ă€r en bunke fĂ€rskingar (Simon MinĂł, Erik Blondell, Felix MĂ„rtensson, Martin Nilsson och Anton Gustafsson) som började spela ihop i höstas och vars debut lĂ„ter som nĂ„got jag hade pĂ„ skivspelaren eller i freestylen 1983, vare sig det var favorittolvan som handlade om att Bela Lugosi var död, The Cures ”Faith”, bootlegs med Joy Division eller de grupper som hade lagt pĂ„ Ă€nnu mer eko pĂ„ sitt mörka, depressiva sound. En smĂ„suspekt tidsresa, men svĂ„r att inte gilla.