Jag tog tag i vattenkannan och gick min sedvanliga runda och kom till att tänka på hur fruktansvärt trist det måste vara att vara en växt, åtminstone i kulinarisk mening och hemma hos mig. Samma tråkiga vatten dagligen under hela sin livstid. För inte är det väl så att mina växter tänker:

”Kolla, nu kommer han med vattenkannan, undrar vad jag får för något idag”, eller? I så fall tvingas de snabbt konstatera att: ”Jaha, jaha, det blev det samma gamla vanliga, blötlagda vattnet i dag igen. Så tråkigt. Suck…” Om man för ett ögonblick funderar i dessa banor, inser man att det faktiskt inte är speciellt konstigt att blommorna då och då ser rejält hängiga ut! Naturligtvis händer det att jag, någon fredagskväll, spetsar deras vatten med en skvätt Substral, det tycker de om, och lite roligt ska ju även de ju få ha!