Friday January 22nd 2021
SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? »
För ett ögonblick gladdes jag över en postad inbjudan tills jag insÄg att det var en inbjudan frÄn [...]


Kategorier

Alan McGee

Alan McGee, skivbolagsgurun bakom legendariska Creation Records och dÀrefter Poptones, gör efter en fem Ärs lÄng frÄnvaro frÄn musikbranschen comeback. Han startar nytt bolag vid namn 359 Music, öppnar Club i Liverpool för att ge unga talanger en scen, producerar och medverkar i filmprojekt och ger dessutom i november ut sin sjÀlvbiografiska bok Creation Stories.

Som ung man drömde Alan McGee om att sjĂ€lv bli rockstjĂ€rna. Han skrev lĂ„tar och startade band men insĂ„g till sist att han sjĂ€lv inte var tillrĂ€ckligt talangfull för att bli rockstjĂ€rna. Men musikbranschen hĂ€grade. 1983 gick han in pĂ„ banken och vandrade ut dĂ€rifrĂ„n med ett banklĂ„n pĂ„ ettusen pund. Med dessa pengar startade han tillsammans med kollegorna Dick Green och Joe Foster skivbolaget Creation Records, som mellan Ă„ren 1984 och 2000 var hem Ă„t bland annat The Jesus And Mary Chain, Primal Scream, Teenage Fanclub, My Bloody Valentine och, inte minst, Oasis. Grupper som kom att kallas för ”Britpop” spred sig snabbt som en prĂ€riebrand över vĂ€rlden. Creation Records var ett oberoende skivbolag som, vid sidan av Factory Records, radikalt förĂ€ndrade musikhistorien. Fortfarande gör genren djupa avtryck i dagens pop- och rockband, som efterstrĂ€var ett oberoende i sound och stil. Gemensamt för bĂ„da bolagen var dock ocksĂ„ att de var lite vĂ€l tillĂ„tande med artisternas utgifter och levnadsvanor, vilket i slutĂ€ndan blev ohĂ„llbart för bolagens oberoende och överlevnad. För att undvika konkurs lĂ€t de 1992 Sony BMG köpa in sig i bolaget.

1994 gav Creation ut Oasis debut ”Definetly Maybe”. Skivan blev en omedelbar succĂ© och Ă„ret dĂ€rpĂ„ gav de ut (What’s the Story) Morning Glory? Skivan har sĂ„lt 23 miljoner och dĂ€rmed placerar den sig under The Beatles Sgt. Peppers Lonely Heart Club Band, som den nĂ€st mest sĂ„lda skivan i England genom tiderna.

Inkomsterna och festandet höll dock pÄ att ta en Ànde med förskrÀckelse. Med succén i blodet besökte McGee Los Angeles 1994, och festade runt sÄ till den milda grad att han till sist tvingades Äka ambulans akut till sjukhuset. LÀkarna trodde först att det var en blodpropp, men i sjÀlva verket var det kroppens sÀtt att sÀga stopp och belÀgg till hans hÄrda leverne. McGee blev rÀdd och slutade med sprit och droger en lÄng tid framöver.

Sony BMG började successivt lĂ€gga sig i alltmer, och hade till sist inte enbart synpunkter pĂ„ Creations skötsel, utan Ă€ven pĂ„ musiken som de gav ut. McGee i sin tur hade, som han sĂ€ger: ”Inget intresse alls av att diskutera musik med ointresserade storbolagsmĂ€nniskor i dyra kostymer helt utan musiksmak”, utan sĂ„lde resterande andel till Sony och lĂ€mnade skutan. Innan McGee lĂ€mnade bolaget hann han dock Ă€ven med att ge ut Kevin Rowlands försĂ€ljningsmĂ€ssiga misslyckande, My Beauty 1999 ‑ skivan som mer eller mindre blivit en legend nĂ€r det gĂ€ller att inte sĂ€lja skivor. En del pĂ„stĂ„r att det var den skivan som blev den ekonomiska spiken i kistan för bolaget. Alan McGee konstaterar att det kanske inte var det klokaste beslut han tagit att ge ut skivan med det dumdristiga omslaget, men som den gentleman han Ă€r valde han Ă€ndĂ„ att lĂ„ta Rowland anvĂ€nda sig av det omslag han kĂ€nde sig mest bekvĂ€m med. RĂ€tt beslut och en vĂ€rdig avslutning pĂ„ ett skivbolag som inte sneglade pĂ„ försĂ€ljningsstatistik utan som helt valde att ge ut musik som de sjĂ€lv tycket om. Cirkeln var sluten. DĂ€refter grundade McGee det kortvariga skivbolaget Poptones, som bland annat kontrakterade The Hives. Men Poptones lyckades inte bli det bolag som McGee hoppats pĂ„ och 2007 lade han ner bolaget.

Sedan dess har han levt ett tillbakadraget och stilla familjeliv i Wales. Tills nu


Du har vid ett flertal tillfĂ€llen sagt att du aldrig mer skulle Ă„tervĂ€nda ‑ och nu Ă€r du tillbaka igen!

–    Det stĂ€mmer, men jag Ă„tervĂ€nder inte för att jag behöver pengarna, utan helt enkelt för att jag börjat uppskatta musik igen. NĂ€r jag lade ner Poptones var jag oerhört trött pĂ„ musik, och framför allt pĂ„ musiker, överlag. Jag stod inte ens ut med att lyssna pĂ„ musik hemma under en lĂ„g period. Under frĂ„nvaron fick jag dock en förfrĂ„gan om att agera kurator för Tokyo Rocks i Japan. Jag tackade ja, Ă„kte över, trĂ€ffade band, umgicks med en del gamla bekanta och insĂ„g plötsligt att jag faktiskt Ă€lskar att vara en del av musikbranschen. Och nĂ€r jag flög tillbaka frĂ„n Japan med Primal Scream och inte minst Bobby Gillespie, som var sjĂ€lva anledningen till att jag startade Creation Records frĂ„n första början, tog jag beslutet att Ă„tervĂ€nda. Men jag trodde verkligen aldrig att jag skulle komma tillbaka. Aldrig.

Var det dÄ du Àven fick idén att starta 359?

– Ja, delvis. Om jag nu skulle Ă„tervĂ€nda, vilket jag ju var vĂ€ldigt sugen pĂ„, sĂ„ ville jag starta ett nytt skivbolag men Ă€ndĂ„ fortsĂ€tta att vara oberoende. I samma veva ringde Iain McNay frĂ„n Cherry Red, som var den första personen som nĂ„gonsin kontrakterade och gav ut musik som jag komponerat. 33 Ă„r senare fortsĂ€tter han att skicka mig royaltyutbetalningar för mina lĂ„tar som jag skrev nĂ€r jag var 19 Ă„r. Iain McNay Ă€r en sĂ€llsynt person i musikbranschen, en mĂ€nniska man kan lita pĂ„ och som hĂ„ller det han lovar. Det var pĂ„ Cherry Red allt började och det Ă€r dem jag nu vĂ€ljer att samarbeta med. Tanken med 359 Ă€r att det ska vara ett litet oberoende bolag som plockar fram talanger som inte fĂ„r chansen pĂ„ större bolag. Vi kommer aldrig att försöka bli det största skivbolaget i branschen, det finns inga visioner eller förhoppningar om att komma upp pĂ„ Creation Records-nivĂ„ – men om jag möter mĂ€nniskor om tio Ă„r som jag respekterar och som Ă€lskar musik och som sĂ€ger till mig att 359 Music gett ut en hel del bra musik, sĂ„ Ă€r jag fullt nöjd med det.

Du driver bolaget frÄn ditt hem i Wales!

– Har man bara en Blackberry och en MacBook sĂ„ spelar det ingen som helst roll var man befinner sig rent geografiskt. PĂ„ sĂ„ sĂ€tt har branschen mĂ€rkbart förĂ€ndrats under min frĂ„nvaro frĂ„n. Förr var man tvungen till att befinna sig i London, men det Ă€r ett stĂ€lle dĂ€r jag absolut inte vill vara. Inte sĂ„ att jag har nĂ„got emot London, men allt runt omkring har förĂ€ndrats och allt Ă€r sĂ„ uppskruvat pĂ„ alla tĂ€nkbara sĂ€tt nu att jag helt enkelt inte stĂ„r ut med att vara dĂ€r mer Ă€n en kort stund. DĂ€r finns inte utrymme för mĂ€nniskor att bete sig normalt, allt Ă€r bara business, det Ă€r oerhört tröttsamt.

359, stÄr talet för nÄgonting speciellt?

–    Juldagen Ă€r den 359: e dagen pĂ„ Ă„ret och det Ă€r ocksĂ„ en hĂ€nvisning till Aleister Crowley i The Book of the Law.

Men du Aleister Crowley, studerar du honom?

–    Jag studerar en massa olika saker, men Aleister Crowley Ă€r dĂ€ruppe tillsammans med de stora tunga tĂ€nkarna som Nietzsche med flera. Han Ă€r ju en profet med ett helt eget tankesĂ€tt.

Du började din karriÀr som musiker, lirar du fortfarande?

– Nej, jag har ingen gitarr (skratt).

Allvarligt talat!

– Jag har helt enkelt inte tid, eller tillrĂ€cklig drivkraft till att skriva musik, vare sig till mig sjĂ€lv eller till andra. Den biten överlĂ„ter jag med varm hand Ă„t andra, dĂ€remot anser jag mig fortfarande kunna kĂ€nna igen ett bra band nĂ€r jag hör det spela. NĂ€san, eller kanske snarare örat, har inte pĂ„ nĂ„got sĂ€tt blivit sĂ€mre med Ă„ldern.

Du döpte ditt legendariska skivbolag till Creation, efter bandet. Vad tÀnkte du nÀr Boney M gjorde en cover av Painterman?

–    Jag uppskattade verkligen att lĂ„ten lĂ„g högt pĂ„ topplistorna, det innebar ju nĂ€mligen att Creation tjĂ€nade pengar pĂ„ lĂ„ten. Men Boney M
 nej, det var verkligen inget för mig
!

Hade Tony Wilson och Factory nÄgon betydelse för dig?

–    Han hade en oerhört stor betydelse. Tony var en hjĂ€lte, en jag sĂ„g upp till pĂ„ samma vis som jag sĂ„g upp till Malcolm McClaren. BĂ„da tvĂ„ var förebilder som bevisade att man kunde göra saker och ting pĂ„ sitt eget vis och utifrĂ„n sin egen övertygelse. Han och McClaren var den egentliga anledningen till att jag började med musik frĂ„n första början.

Vad var drivkraften till att starta ett eget skivbolag?

– Den största anledningen till det var faktiskt, om jag ska vara helt Ă€rlig, att slippa behöva ha ett vanligt jobb. Till en början gick jag runt pĂ„ de stora skivbolagen och sökte jobb pĂ„ skivbolag utan att fĂ„ napp. DĂ„ Ă„terstod bara att starta en egen independent etikett. Jag rodde projektet i hamn till stor del beroende pĂ„ min envishet, men det fanns under resans gĂ„ng en hel del tillfĂ€llen dĂ„ jag kanske borde kastat in handduken, men jag vĂ€grade. Vid ett par tillfĂ€llen blev jag dessutom uppmanad av revisorer och advokater att lĂ€gga ned bolaget. Vi tjĂ€nade inga pengar de första tio Ă„ren, och nĂ€r vi vĂ€l lĂ€t Sony BMG köpa in sig i bolaget hade vi skulder som översteg en miljon pund. Om vi inte slĂ€ppt in Sony BMG hade skivbolaget definitivt gĂ„tt i konkurs.

Hade Creation existerat utan drogerna?

– Jag vet egentligen inte, men det tror jag faktiskt Ă€ndĂ„ att det hade gjort. Vi fĂ„r inte glömma att vi drev bolaget under flera Ă„r helt utan droger, men det Ă€r helt klart att drogerna var en del av hela perioden, och som, hur lustigt det Ă€n kan lĂ„ta, faktiskt var en del som till sist ingick i arbetet.

Kontrakterade du nÄgonsin ett band nÀr du var pÄverkad av droger?

– Yeah, definatly maybe: Oasis.

Kontrakterade du nÄgot band som du Ängrade?

– Nej, inte vad jag kan komma pĂ„ just nu.

Finns det nÄgot band som du Ängrar att du inte skrev kontrakt med?

– The Stone Roses. Jag har alltid gillat det bandet. Det Ă„ngrar jag djupt, de skulle legat pĂ„ Creation. Och kanske Pulp, dem fick jag chansen att signa ett antal gĂ„nger men gjorde det aldrig.

Under höjden av Britpop sÄg Labourpartiet dig som galjonsfigur för ungdomskulturen, sÄ till den milda grad att du fick en inbjudan till 10 Downing Street och blev invald i Labourpartiets departement för kultur, media och idrott.

– Det var egentligen ingenting som jag var speciellt mycket involverad i, men jag befann mig pĂ„ den positionen och blev inbjuden pĂ„ party hos Blair och gick och sippade pĂ„ cocktails och diskuterade musik. Det var mycket konstigt att en person som jag plötsligt hamnade pĂ„ en sĂ„dan position, och att den brittiska regeringen ansĂ„g min uppfattning sĂ„ pass vĂ€rdefull att de faktiskt ville ha min Ă„sikt i frĂ„gor som rörde kultur.

Du var ju, hur man Àn vÀljer att se pÄ saken, en av ansiktena utÄt för Labour under denna period, och ÀndÄ nÀmns du inte nÄgonstans i Tony Blairs sjÀlvbiografi?

– Vi var ju bara en liten del av allt som hĂ€nde under Blairs Ă„r vid makten. Jag tror att han ansĂ„g att mitt bidrag till Labour var för litet för att omnĂ€mnas helt enkelt.

Har du Tony Blairs sjÀlvbiografi?
– Nej det har jag inte.

Tror du att Tony Blair kommer att lÀsa Creation Story?

– Haha, det kan jag inte svara pĂ„, men jag förmodar att han inte Ă€r sĂ„ speciellt intresserad av mig nu lĂ€ngre nĂ€r han inte kan dra nytta av mig pĂ„ nĂ„got sĂ€tt. Jag Ă„ngrar inte pĂ„ nĂ„got sĂ€tt att jag var involverad med 10 Downing Street, men jag tror inte att jag blir ditbjuden fler gĂ„nger.
Vad hÀnde med Kevin Rowlands album My Beauty? Den Àr mycket bÀttre Àn sitt rykte!

–    SjĂ€lv tycker jag att skivan Ă€r fenomenal och jag gillar den fortfarande, men omslaget gjorde nog dessvĂ€rre att mĂ„nga drog öronen Ă„t sig. Vi diskuterade naturligtvis omslaget, men jag försökte aldrig att övertala eller stoppa honom. Men med facit i hand sĂ„ fick det folk att inte köpa skivan.

Var det omslagets fel helt och hÄllet, tror du?

– Ja
 han poserade ju i kalsonger, silkesstrumpor, fjĂ€derboa och bar överkropp, och jag tror faktiskt att folk blev lite chockade. Dexys Midnight Runners var ju ett band som i första hand mĂ„nga mĂ€n gillade och identifierade sig med, sĂ„ nĂ€r de fick se omslaget tror jag att de blev vĂ€ldigt osĂ€kra och helt enkelt skrĂ€mdes bort. Det har sagts att skivan enbart sĂ„lde 500 exemplar, vilket Ă€r en stor lögn. Skivan sĂ„lde, trots omslaget, 20 000 ex globalt, och det Ă€r ingen katastrofal siffra. Men Kevin Ă€r genialisk och My Beauty borde sĂ„lt en miljon, minst. För mig personligen Ă€r skivan en klassiker.

Jag ser fram emot att lÀsa Creation Stories!

– Tack, den kommer ut i november. Jag sjĂ€lv tycker att boken Ă€r vĂ€ldigt bra, men jag Ă€r Ă„ andra sidan partisk i Ă€mnet, haha
 Jag har fĂ„tt bra feedback frĂ„n dem som lĂ€st den, vilket jag Ă€r oerhört glad för. Det Ă€r en Ă€rlig bok och jag tar upp en massa saker som ingen tidigare har hört mig tala om innan. Det Ă€r inget skvaller, utan helt enkelt en del personliga tankar som delvis kommit upp till ytan under bokens tillblivelse. NĂ€r man gör en bok som nu Creation Stories, Ă€r det ofrĂ„nkomligt att man försöker rannsaka sig sjĂ€lv och förstĂ„ varför saker och ting gick som det gick och varför saker och ting skedde. Jag har försökt att var helt uppriktig pĂ„ alla plan.

DÄ tar du Àven upp allt som gick fel?

– Javisst, Ă€ven det som hĂ€nde mig i LA! SĂ„ hĂ€r i efterhand sĂ„ kan man kanske kalla LA-Ă€ventyret för nĂ„gon form av medelĂ„lderskris som tvingade mig till rehab och ett antal timmar i terapi.

Under resans gÄng hann du Àven vara manager Ät The Libertines!

–    Ja, men jag har inte sett Pete pĂ„ vĂ€ldigt lĂ€nge, men jag har pĂ„ omvĂ€gar hört att han hĂ„ller till i Camden. Jag gillar Pete, han Ă€r en bra person, och jag önskar honom all framgĂ„ng och lycka med vad han Ă€n hĂ„ller pĂ„ med för tillfĂ€llet.

Han skulle nog behöva din hjÀlp!

–    Han har redan en manager och Ă€r kontrakterad till en A&R man, sĂ„ det Ă€r verkligen ingenting jag kan göra för honom som lĂ€get Ă€r just nu.

Du lyckades dessutom övertala Malcolm McClaren till att stÀlla upp i valet till borgmÀstare i London!

–    Ja, nĂ€r jag fick veta att Ken Livingstone inte skulle stĂ€lla upp sĂ„ jag sa, halvt pĂ„ skĂ€mt: LĂ„t oss nominera McLaren till borgmĂ€stare, bara för skojs skull och för att se vad som hĂ€nder. McLaren ringde upp mig dagen dĂ€rpĂ„ och sade: Jag Ă€r med pĂ„ det, vi kör! DĂ„ hade jag Ă€nnu inte riktigt avslutat mina affĂ€rer med Sony, sĂ„ jag gick upp till dem och fick en ÂŁ 20.000 check utskriven frĂ„n dem. Jag berĂ€ttade vad jag skulle anvĂ€nda pengarna till och naturligtvis frĂ„gade de mig varför vi skulle försöka göra Malcolm till borgmĂ€stare? Jag svarade att det var ett konstnĂ€rligt stĂ€llningstagande. DĂ€refter skrev de skrev pĂ„ checken, sĂ„ det slutade med att Sony faktiskt finansierade hans valupptakt. Men det hela rann till sist ut i sanden, och tur var kanske det.

Vad tycker du om PIL?

– Jag mĂ„ste nog sĂ€ga att jag gillar dem mer Ă€n vad jag gjorde med Sex Pistols. Hela grejen med PIL, och deras sĂ€tt att vara och verka i musikbranschen, Ă€r ett föredöme för oberoendet. TyvĂ€rr vĂ€ljer dock ofta media att fokusera pĂ„ helt fel saker nĂ€r John gör uttalanden, vilket ocksĂ„ gör att han ofta missuppfattas. Men han Ă€r i grund och botten en mĂ€nniska med vĂ€ldigt sunda vĂ€rderingar och en vĂ€ldigt bra person.

PÄ 359 har du hittills signat tre artister. Hur skiljer de sig frÄn dem du tidigare kontrakterade pÄ dina skivbolag?

–    Det kan jag egentligen inte svara pĂ„, alla artister jag arbetat med genom Ă„ren har varit sĂ„dana som jag gillat. Men min vision för 359 Music Ă€r att bolaget ska fungera som en sprĂ„ngbrĂ€da för nya talanger och ibland kan ge ut en och annan Ă€ldre artist som jag anser blivit förbisedd. En del av de artister som vi ger ut kommer förmodligen att lĂ€mna oss till förmĂ„n för större skivbolag med större ekonomisk uppbackning, och det Ă€r helt okej för min del, jag vet hur branschen fungerar. Vi avser att slĂ€ppa i genomsnitt ett tiotal nya band per Ă„r, kanske fler, beroende pĂ„ om jag hittar en massa nya talanger. Och med tanke pĂ„ hur mĂ„nga nya band som skickat sin musik till mig sedan jag gick ut med att jag skulle starta 359, inser jag till min stora glĂ€dje att det Ă€r mĂ„nga nya talanger som vill samarbeta med mig. Vi har sĂ„ mycket att gĂ„ igenom och lyssna pĂ„ att det tar en vĂ€ldig tid, men vi lyssnar pĂ„ allt som skickas till oss, det kan jag garantera.

Tror du att du kommer att upptĂ€cka ett ”nytt Oasis”?

– Nej, det Ă€r inte rimligt att ha sĂ„dana förvĂ€ntningar. Oasis gjorde resan frĂ„n att ha varit pĂ„ grĂ€srotsnivĂ„ till att bli megastjĂ€rnor, och bandet var ett fenomen som övertrĂ€ffade min fantasi. Chansen att jag skulle springa pĂ„ ett liknande band som gör samma resa fĂ„r betecknas som astronomiskt liten.

Upside Down var ju en dokumentÀr om Creation. Det borde göras en film som de gjorde om Factory, 24 Hour Party People?

–    Ja du, jag har fĂ„tt förfrĂ„gningar angĂ„ende detta, men det Ă€r ingenting jag har prioriterat eller sĂ„. Vi fĂ„r helt enkelt se tiden an, men det Ă€r inget som jag utesluter.

PÄ tal om film, jag höll ju pÄ att glömma att du Àven dyker upp i filmen Kubricks, som du gjort tillsammans med Dean Cavanagh. Vad handlar den om?

– Filmen spelades in under fem dagar. Det Ă€r en independent film, jag producerar filmen och Dean skrev och regisserade. Jag spelar mig sjĂ€lv i filmen och min roll Ă€r helt okomplicerad. Filmen handlar om ett Stanley Kubrick-fan som försöker att skapa en film i sin fantasi samtidigt som han genomgĂ„r neurolingvistisk terapi. Ju mer terapeuten nystar upp, desto mer framkommer i den imaginĂ€ra filmens handling.

En sak Àr sÀker, Alan McGee Àr en av dem som gjort, och gör, musikvÀrlden sÄ mycket mer spÀnnande. I dessa dagar dÄ TV-kanaler mer eller mindre tycks styra delar av musikbranschen sÄ fÄr vi vara tacksamma att det fortfarande finns folk som vÄgar gÄ mot strömmen och följa sin egen övertygelse. De blir allt fÀrre och fÀrre, och dÀrför blir musik- och nöjesbranschen allt mer förutsÀgbar, likriktad och trÄkig. Och sÄ vill vi vÀl inte ha det?

Lars Yngve