Monday August 3rd 2020
SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? »
För ett ögonblick gladdes jag över en postad inbjudan tills jag insÄg att det var en inbjudan frÄn [...]


Kategorier

kaffekalas

Lars Yngve

Jag var pĂ„ ett riktigt hederligt gammaldags skĂ„nskt kaffekalas med sju sorters kakor, som jag Ă„t: Ambrosiakaka, rulltĂ„rta och underbara himmabagade wienerbröd med ”mormors hosta” i mitten. Som ni förstĂ„r sĂ„ var det inget ungdomskalas, det rörde sig istĂ€llet om ett sĂ€llskap med en hyfsat hög Ă„lder, och runt bordet svĂ€vade en svagt mixad doft av Azymol Stimulus och lĂ€ggningsvĂ€tska. Bertil Perrolf-miljö.

Det var pÄ sommarstÀllet hos min mormors fasters syster ifrÄn USA som har en byrÄlÄda som griper. Vi satt i dÀr i den lummiga trÀdgÄrden och fjÀdrade bekvÀmt i Grythyttans stolar med standarddynor. Nu tillhör jag dem som gillar Grythyttans spÀnstighet och hatar alla underhÄllsfria, stapelbara modeller i plastrotting som ramlar omkull dÄ nÄgon i sÀllskapet nyser. Naturmaterial Àr bÀst, och nÀr man lÀgger örat mot materialet ska man, om inte höra regnskogen, sÄ Ätminstone kunna ana tallskogens sus.

Efter tre timmar var kaffet avklarat och dĂ€refter serverades pĂ€ronsoda ur blommiga seltersglas med en fin guldkant upp till, och Ă€ven dammiga chokladpraliner och Dr Dryels, som Ă„kt in och ut sĂ„ mĂ„nga gĂ„nger frĂ„n skĂ€nken att alla karamellerna hade smĂ€lt samman och bildat en stor klump. Lyfte man en sĂ„ fick man alltsĂ„ hela klumpen. Det Ă€r inte sĂ„ att man bara rafsar till sig en klump godis stor som en ett kilos KNZ slicksten, man fĂ„r ju visa lite hyfs! Dessutom hade det blivit uppenbara problem att konversera med hela klumpen i munnen. GĂ€sterna pratade om för mig helt okĂ€nda saker. Jag ville dock ej skylta med mina bristande kunskaper i Ă€mnet utan satt dĂ€rför istĂ€llet tyst, nickade, log och instĂ€mde ibland. Jag var grymt fascinerad av en man som hette CLAAS, precis som en riktig skördetröska. En av ”tjejerna” hette Britt, var vĂ€lmejkad med lĂ€ppstift men hade sura mungipor. NĂ€r hon gick

hade hon en gĂ„ngart som pĂ„minde om nĂ„gon som cyklat VĂ€ttern runt – pĂ„ lös sadel. Hennes man var frĂ„n Frankrike, och nĂ€r jag utdelade smĂ„ lustifika repliker av typen: Britt mellan öronen, blev han upprörd och gapade nĂ„gonting som lĂ€t likt… ja, inte vet jag, jag kan inte sprĂ„ket: Möss-jö frans-brö och trotto-ar pisso-ar, rĂ€knas nog inte?

Fransmannen satt med korslagda ben och dinglade sÄ intensivt med det ena att jag var tvungen att frÄga om han kanske lÄg i hÄrdtrÀning inför vinterns sparkstöttings-VM. Ja, inte förstod han vad jag sa, han blev bara Ànnu mer förbannad.

Farbror Bosse, som Àr en riktig spjuver med originella synpunkter pÄ det mesta, ockuperade naturligtvis hammocken. DÀr lÄg han och skickade filosoferande upp rökringar upp mot det skyddande taket. Hans tvÄ rökfingrar Àr sjÀlvlysande nikotingula av allt rökande, men enligt hans sÀtt att se pÄ saken sÄ Àr det bara bra för konditionen att kedjeröka eftersom detta innebÀr att man tvingas springa, med betoning pÄ just, springa, och köpa cigaretter stup i kvarten.

Vi strÀckte pÄ benen och avlade ett besök hos grannen som drejar och som har inrett sitt hus i en trivsam loppmarknadsstil. Hon ansÄg sjÀlv att hennes produkter hade karaktÀr, vill man sÄ kan man naturligtvis kalla det sÄ, vi föredrog dock att etikettera dem för krogiga och sneda. En vas bör vÀl rimligtvis kunna stÄ rakt, eller? Jaja, det var hur som helst inga produkter som fick det att klia i checkhÀftet. Bosse tittade pÄ prislapparna och kippade dÀrefter efter luft, han blev sÄ upprörd över vad skrÀpet kostade att han fick gÄ hem och svepa en kaffegök för att lugna sina nerver. DÀrefter Äkte kortleken fram och vi spelade Hungaröv tills vi Äkte hem. Britt lÀmnade kalaset först

– pĂ„ cykel