Monday August 3rd 2020
SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? »
För ett ögonblick gladdes jag över en postad inbjudan tills jag insÄg att det var en inbjudan frÄn [...]


Kategorier

Charter

Lars Yngve

Chartersemester krÀver charterattribut, right!

Motvilligt stegade jag dÀrför in i en skoaffÀr för

att se om det fanns nÄgon sandal (ett skodon

som framför allt kÀnnetecknas av tomrummet,

alltsÄ det som inte Àr sko) som var nÄgot mindre

sandalaktig Àn genomsnittet. Jag beslöt mig för

att besöka hyllan med en igenkÀnnlig modell,

nĂ€mligen ”pissetofflan”. Köper jag sĂ„dana slipper

jag bli varm om fötterna och omgivningen

inser ju att det inte Àr pÄ allvar. Man kan sÄ att

sÀga upprÀtthÄlla en viss image med dessa, som

en markering, en tyst protest, en knuten hand

i luften. ”Pissetofflan” Ă€r dessutom skornas

motsvarighet till kackerlackorna. Genom alla

konjunktursvÀngningar och trender har trotjÀnaren

”pissetofflan” funnits med och överlevt.

Troget har sjuksyrror och gamlingar hasat

omkring pÄ de sviktande korksulorna tills det

blivit dags att köpa nya. Bruna, vita eller svarta

med smÄ utstansade hÄl pÄ ovansidan. Samma

modell igen. Och igen


Om jag köpte sÄdana?

Glöm det!

Efter en förvirrad serie obegripliga hÀndelser

stÄr jag plötsligt utanför affÀren i ett par

fotriktiga och estetiskt omotiverat dyra sandaler

– utan strumpor. Jag! I sandaler? Jag har

trillat dit. Nu Àr det mer eller mindre bara en

tidsfrÄga innan jag knallar runt i kakifÀrgade

chinos med tillhörande skjorta som för tankarna

till styva husvagnsgardiner frÄn 70-talet. I

och för sig föredrar jag en plats i detta fÀrgglada

gÀng framför att sÀlla mig till den skara av Àngsliga

och patetiska typer som försöker övertyga

sin omgivning om att de Àr riktiga djupingar

genom att klÀ sig helt i svart. Hujeda mig!

Jag ser min spegelbild i skyltfönstret och inser

att jag under en eftermiddag, pÄ ynka 15

minuter, har förvandlats till Bingo-Berra! Jag

kan lika bra gÄ hem och elda upp mina Converse

och sÀtta mig vid brevlÄdan och vÀnta pÄ

reklamutskick frÄn nÄgon hÀlsokostbutik dÀr

man erbjuds att köpa ortopediska skor och

hudfÀrgade stödstrumpor för astronomiska

summor.

Jag har alltsÄ inte bara blivit vuxen, jag har

dessutom blivit gammal
 intalar jag mig.

Mitt logiska tÀnkande pÄpekar försiktigt att

sjÀlva anledningen till att vÀldigt fÄ knallar omkring

i Converse i 35-gradigt solsken pÄ stranden,

Àr att det inte Àr speciellt skönt eller ens

nÄgot vidare praktiskt.

Bah
 jag gÄr inte pÄ den lÀtte, tÀnker den

inte alltid fullt sÄ logiska delen av min hjÀrna.

Jag möts av förbipasserande folks medlidande

blickar. Om de hade skrattat eller Ă„tminstone

sagt: ”Fy fan vilka fula sandaler!”. Men nej, de

Ă€r knĂ€pptysta. Martin Luther Kings ord: ”Den

yttersta tragedin Àr inte de onda mÀnniskornas

brutalitet, utan de goda mĂ€nniskornas tystnad”

ekar i mitt huvud med samma styrka som den

tutande högtalaren i vĂ€nthallen – minus det pĂ„kallande

Bing-Bonget.

Han visste vad han talade om, Dr King eller

om det nu var Dr Martens?

Jag springer pÄ en kompis som i möjligaste

mÄn försöker undvika att titta pÄ mina sandaler,

men de drar till sig hans blick som vÀrmesökande

missiler. ”Till charterresan”, försöker

jag.

”JassĂ„, du ska göra en Stig-Helmer, glöm inte

hĂ„lfotsinlĂ€ggen”, skrattar han.

SjÀlv Àr jag inte lika road


PÄ D-dagen, nÀr jag checkat in pÄ flygplatsen,

fnissar jag Ät en tuggummituggande charterkö

dÀr en brokig skara passagerare trampar

luft, innan jag inser att det Àr just den kön jag

sjÀlv ska ta plats i. Att resa Àr att leva, pÄstod H

C Andersen, men han flög ju Ä andra sidan inte

med ett flygplan!

En brunbrĂ€nd (kaffeflĂ€ckar) ”Rod Steward”

far upp och ner lÀngs gÄngen pÄ planet, tÀtt

följd av den tunga parfymdoft som katalogen

erbjuder oss resenÀrer till ett kraftigt rabatterat

pris. Han böjer sin nacke, serverar kaffe, och

svischar och svoschar med rosiga kinder och

nyfönad lugg. Resan dit gÄr förhÄllandevis bra

och jag slapp dessutom sitta 120 dagar i karantÀn

trots mitt lÄnga hÄr.

NĂ€sta problem: badshorts! Vilken typ av

badshorts kan man gÄ omkring i och ÀndÄ ha

eventuell heder i behĂ„ll? Även dĂ€r föredrar jag

nÄgot corny som sÀnder signaler till omgivningen

att jag behagar skÀmta. Jag vÀljer mellan

tighta neonfÀrgade Speedos och ett par militant

urbana och raffigt hudfÀrgade evergreens

med bra klös i som aldrig blir omoderna. Efter

diverse hot om en förestÄende Robinson-utfrysning

pÄ stranden, vann de hudfÀrgade en

jordskredsseger. ”Mitt” badmode hade dock

kÀnts fullÀndat bara om jag hade kunnat svepa

in mig efter doppet i en badrock av frotté med

texten Tillhör Landstinget tryckt pÄ ryggen.

PÄ kvÀllarna dracks det drinkar i huvudvÀrksframkallande

kulörer. SjÀlv föredrog jag,

som alltid, den vĂ€lbeprövade GI-drinken ”kaffejög”

eller ”CafĂ© Cou-cou” som den heter pĂ„

EU-anpassat chartersprÄk. Den har, precis som

”pissetofflan” och hudfĂ€rgade badbyxor, alltid

fungerat och överlevt alla trender.

HemĂ„t igen. ”Rod” svischade och luktade pĂ„

samma vis som pÄ resan dit. Jag bestÀllde en

flaska av vad det nu var han anvÀnde, som jag

stÀllde in i badrumsskÄpet nÀr jag kom hem,

och dÀr den kommer att stÄ och samla damm

och förbli oanvÀnd tills jag en dag slÀnger den

tillsammans med ett par billiga maracas med

torrsprickor.

Mina sandaler mötte för övrigt upp i farstun

nÀr jag kom hem efter

resan, och det Àr ju, om

jag förstÄtt det hela rÀtt,

just sjÀlva tanken med

sandalerna: att de kÀnnetecknas

av tomrum.

Lars Yngve