Tuesday November 24th 2020
SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? »
För ett ögonblick gladdes jag över en postad inbjudan tills jag insÄg att det var en inbjudan frÄn [...]


Kategorier

PsykopattÀnder


Lars Yngve

Jag har fĂ„tt visdomstĂ€nder stora som vildsvinsbetar, riktiga psykopattĂ€nder. SĂ„ nu vĂ€ntar jag liksom bara pĂ„ att mĂ„lbrottet och pubertetsfinnarna ska göra en oefterlĂ€ngtad comeback. Jag fĂ€rstĂ„r inte varför dessa dokumenterat onödiga tĂ€nder ska sitta halvĂ€gs ner i svalget? Och eftersom nu ingen riktigt vet vad de gör för nytta kunde vĂ€l naturen sett till att placera dem pĂ„ nĂ„got mer lĂ€ttillgĂ€ngligt stĂ€lle – som pĂ„ nĂ„gon annan till exempel! IstĂ€llet för att springa omkring med ett tandvĂ€rkande bandage begav jag mig motvilligt till tandlĂ€karen. DĂ€refter slussades jag runt pĂ„ lite olika stationer, en av maskinerna roterade runt mitt huvud, ungefĂ€r som den löstagbara bottenplattan i en mikrovĂ„gsugn gör, dĂ€refter fick jag fixera mitt huvud med hjĂ€lp av en lĂ€bbig klĂ€mma med öronproppar, och man skulle inte ropa om nu inte öronpropparna möttes i mitten!? DĂ€refter ut i vĂ€ntrummet igen. Och att sitta i vĂ€ntrum och lyssna pĂ„ lĂ€ckande samtal kan vara oerhört stimulerande för fantasin, nĂ€r man Ă€r pĂ„ det humöret, Ă€r man inte det kan de vara en pina. TvĂ„ damer satt och diskuterade högt och livligt om priset, vĂ€ntetider, karies, bryggor och Corega tabs. Damerna i frĂ„ga hade dessutom ryktesvĂ€gen hört att tandlĂ€karna numera inte förĂ€ras med guldklocka för lĂ„ng och trogen tjĂ€nst utan fĂ„r en guldtand.

SĂ„ bar det in i skrĂ€ckkabinettet dĂ€r jag möttes av an sköterska i en fladdrig drĂ€kt och en till synes gammaldags tandlĂ€kare med huggmejsel, gummiklubba och med ögonbryn lika stora som feta skogssniglar.  Jag försökte att slappna av genom att titta pĂ„ affischen i taket, tĂ€nka pĂ„ ett paradisiskt leverne, men, det var ungefĂ€r lika svĂ„rt som att försöka klamra sig fast i en stor istapp
 det gĂ„r bara inte. SĂ„ dĂ€r lĂ„g jag med munnen öppen och lĂ€t blicken vandra i 180 grader och blev provocerad av ett plastglas med vatten som stirrade ondskefullt pĂ„ mig. DĂ„ kom jag till att tĂ€nka pĂ„ maratonmannen och Thomas Levy. Jag studerade Ă„ter igen tandlĂ€karens ögonbryn som hade en hypnotisk effekt pĂ„ mig och var dĂ€rför nu helt sĂ€ker pĂ„ att han var farligt och hade ett hemskt förflutet och var kollega med Dr Christian Szell, det var liksom bara en tidsfrĂ„ga innan han skulle börja borra min tand brun och frĂ„ga: ”Is It safe?”. DĂ„ började jag nervöst vansinnes kratta, högt, jag kunde inte lĂ„ta bli. TandlĂ€karen blev skitskraj och drog snabbt bak sina hĂ€nder som om jag förvandlats till en vasstandad guldhamster. För ett ögonblick betraktade han mig med ett förvĂ„nat uttryck och liksom undrade var polletten var och kanske framför allt, varför den inte ramlade ner! Jag frĂ„gade efter en dos knas-gas, men det kom inte pĂ„ tal, sĂ„ jag fick mobilisera allt trĂ„kigt jag kunde komma pĂ„ för att klara av att inte skratta. Han satte mejseln pĂ„ tanden, tog gummiklubban, siktade – illa, och slog mig pĂ„ nĂ€san sĂ„ att ljudet av en gammal hes gummituta hördes inne i mitt arma huvud. Jag for vĂ€l upp ur stolen, och undrade vad i hela h
 som stod pĂ„, dĂ€refter fĂ€llde jag nĂ„gra nedlĂ„tande kommentarer om tandlĂ€karens förmodade slĂ€kttrĂ€d och sköterskans – som försökte att trycka ner mig i stolen – klĂ€dsmak. Minus tvĂ„ tĂ€nder senare lĂ€mnade jag tandlĂ€karmottagningen med klumpe dumpe-steg och kĂ€nde mig som Randall Patrick McMurphy, efter lobotomeringen, tack vare all bedövning, och lĂ€pparna kĂ€ndes sladdriga som flintastekar och jag drĂ€glade. I sĂ„dana lĂ€gen önskar man att man vore odrĂ€glig.

Lars Yngve