Tuesday November 24th 2020
SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? »
För ett ögonblick gladdes jag över en postad inbjudan tills jag insÄg att det var en inbjudan frÄn [...]


Kategorier

En satans eftermiddag
 och sÄ en charter pÄ det!

Lars Yngve

Chartersemester krĂ€ver charterattribut, right! Motvilligt stegade jag dĂ€rför in i en skoaffĂ€r för att se om det fanns nĂ„gon sandal (ett skodon som framförallt kĂ€nnetecknas av tomrummet, alltsĂ„ det som inte Ă€r sko) som var nĂ„got mindre sandalaktig Ă€n genomsnittet. Jag beslöt mig för att besöka hyllan med en igenkĂ€nnlig modell, nĂ€mligen ”pissetofflan”. Köper jag sĂ„dana slipper jag bli varm om fötterna och omgivningen inser ju att det inte Ă€r pĂ„ allvar. Man kan sĂ„ att sĂ€ga upprĂ€tthĂ„lla en viss image med dessa, som en markering, en tyst protest, en knuten hand i luften. ”Pissetofflan” Ă€r dessutom skornas motsvarighet till kackerlackorna. Genom alla konjunktursvĂ€ngningar och trender har trotjĂ€naren ”pissetofflan” funnits med och överlevt. Troget har sjuksyrror och gamlingar hasat omkring pĂ„ de sviktande korksulorna tills det varit dags att köpa nya. Bruna, vita eller svarta med smĂ„ utstansade hĂ„l pĂ„ ovansidan. Samma modell igen. Och igen…

Om jag köpte sÄdana?

Glöm det!

Efter en förvirrad serie obegripliga hĂ€ndelser stĂ„r jag plötsligt utanför affĂ€ren i ett par fotriktiga och estetiskt omotiverat dyra sandaler – utan strumpor. Jag! I sandaler? Jag har trillat dit. Nu Ă€r det mer eller mindre bara en tidsfrĂ„ga innan jag knallar runt i kakifĂ€rgade chinos med tillhörande skjorta som för tankarna till styva husvagnsgardiner frĂ„n 70-talet. I och för sig föredrar jag en plats detta fĂ€rgglada gĂ€ng framför att sĂ€lla mig till den skaran av Ă€ngsliga och patetiska typer som försöker att övertyga sin omgivning om att de Ă€r riktiga djupingar genom att klĂ€ sig helt i svart. Hujeda mig!

Jag ser min spegelbild i skyltfönstret och inser att jag under en eftermiddag, pÄ ynka 15 minuter, har förvandlats till Bingo-Berra! Jag kan lika bra gÄ hem och elda upp mina Converse och sÀtta mig vid brevlÄdan och vÀnta pÄ reklamutskick frÄn nÄgon hÀlsokostbutik dÀr man erbjuds att köpa ortopediska skor och hudfÀrgade stödstrumpor för astronomiska summor.

Jag har alltsÄ inte bara blivit vuxen, jag har dessutom blivit gammal
 intalar jag mig.

Mitt logiska tÀnkande pÄpekar försiktigt att sjÀlva anledningen till att vÀldigt fÄ knallar omkring i Converse i 35-gradigt solsken pÄ stranden, Àr att det inte Àr speciellt skönt eller ens nÄgot vidare praktiskt.

Bah
 Jag gÄr inte pÄ den lÀtte, tÀnker den inte alltid fullt sÄ logiska delen av min hjÀrna.

Jag möts av förbipasserande folks medlidande blickar. Om de hade skrattat eller Ă„tminstone sagt: ”Fy fan vilka fula sandaler!”. Men nej, de Ă€r knĂ€pptysta. Martin Luther Kings ordsprĂ„k: ”Den yttersta tragedin Ă€r inte de onda mĂ€nniskornas brutalitet, utan de goda mĂ€nniskornas tystnad” ekar i mitt huvud med samma styrka som den tutande högtalaren i vĂ€nthallen – minus det pĂ„kallande Bing-Bonget.

Han visste vad han talade om, Dr King eller om det nu var Dr Martens?

Jag springer pĂ„ en kompis som i möjligaste mĂ„n försöker undvika att titta pĂ„ mina sandaler, men de drar till sig hans blick som vĂ€rmesökande missiler. ”Till charterresan”, försöker jag.

”JassĂ„, du ska göra en Stig-Helmer, glöm inte hĂ„lfotsinlĂ€ggen”, skrattar han.

SjÀlv Àr jag inte lika road


PÄ D-dagen, nÀr jag checkat in pÄ flygplatsen, fnissar jag Ät en tuggummituggande charterkö dÀr en brokig skara passagerare trampar luft, innan jag inser jag att det Àr just den kön jag sjÀlv ska ta plats i. Att resa Àr att leva, pÄstod H C Andersen, men han flög ju Ä andra sidan inte med ett flygplan!

En brunbrĂ€nd (kaffeflĂ€ckar) ”Rod Steward” far upp och ner lĂ€ngs gĂ„ngen pĂ„ planet, tĂ€tt följd av den tunga parfymdoft som katalogen erbjuder oss resenĂ€rer till ett kraftigt rabatterat pris. Han böjer sin nacke, serverar kaffe, och svischar och svoschar med rosiga kinder och nyfönad lugg. Resan dit gĂ„r förhĂ„llandevis bra och jag slapp dessutom sitta 120 dagar i karantĂ€n trots mitt lĂ„nga hĂ„r.

NĂ€sta problem: badshorts! Vilken typ av badshorts kan man gĂ„ omkring i och Ă€ndĂ„ ha eventuell heder i behĂ„ll? Även dĂ€r föredrar jag nĂ„got corny som sĂ€nder signaler till omgivningen att jag behagar skĂ€mta, jag vĂ€ljer mellan tighta neonfĂ€rgade Speedos och ett par militant urbana och raffigt hudfĂ€rgade evergreens med bra klös i som aldrig blir omoderna. Efter diverse hot om en förestĂ„ende Robinson-utfrysning pĂ„ stranden, vann de hudfĂ€rgade en jordskredsseger. ”Mitt” badmode hade dock kĂ€nts fullĂ€ndat bara om jag hade kunnat svepa in mig efter doppet i en badrock av frottĂ© med texten Tillhör Landstinget tryckt pĂ„ ryggen.

PĂ„ kvĂ€llarna dracks det drinkar i huvudvĂ€rksframkallande kulörer. SjĂ€lv föredrog jag, som alltid, den vĂ€lbeprövade GI-drinken ”kaffejög” eller ”CafĂ© Cou-cou” som den heter pĂ„ EU-anpassat chartersprĂ„k. Den har, precis som ”pissetofflan” och hudfĂ€rgade badbyxor, alltid fungerat och överlevt alla trender.

HemĂ„t igen. ”Rod” svischade och luktade pĂ„ samma vis som pĂ„ resan dit. Jag bestĂ€llde en flaska av vad det nu var han anvĂ€nde, som jag stĂ€llde in i badrumsskĂ„pet nĂ€r jag kom hem, och dĂ€r den kommer att stĂ„ och samla damm och förbli oanvĂ€nd tills jag en dag slĂ€nger den tillsammans med ett par billiga maracas med torrsprickor.

Mina sandaler mötte för övrigt upp i farstun nÀr jag kom hem efter resan, och det Àr ju, om jag förstÄtt det hela rÀtt, just sjÀlva tanken med sandalerna; (ett skodon som framförallt kÀnnetecknas av tomrummet, alltsÄ det som inte Àr sko, remeber!) att de kÀnnetecknas av tomrum.

Lars Yngve