Thursday January 23rd 2020
SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? »
För ett ögonblick gladdes jag över en postad inbjudan tills jag insÄg att det var en inbjudan frÄn [...]


Kategorier

Stockolm

Lars Yngve

Var en svĂ€ng upp till Stockholm och trĂ€ffade lite goda vĂ€nner och strosade runt i vĂ„r vackra huvudstad. SĂ„ otroligt skönt att bara sĂ€tta sig ned pĂ„ konserthusets trappa pĂ„ Hötorget och njuta av solen, myllret och titta pĂ„ folk. Hötorget ligger centralt och Ă€r ett perfekt stĂ€lle för möten, med en fin bakgrund av sĂ„vĂ€l blommor som
 ja, förmodligen ett och annat kĂ„lhuvud ocksĂ„! SĂ„g tre damer som möttes och gnĂ€ggade högt med en diskant som, i fel hĂ€nder, sĂ€kert hade varit ett effektivt sĂ€tt att tortera politiska fĂ„ngar med. I mitt stilla sinne tĂ€nkte jag: Tja, var ska hĂ€starna trĂ€ffas och gnĂ€gga om inte pĂ„ Hötorget? Vid ett annat tillfĂ€lle under mitt besök stoppade jag en dam pĂ„ Östermalm och frĂ„gade om vĂ€griktning, och dĂ„ började damen i frĂ„ga att konversera med mig pĂ„ engelska. Jag drog till med den vĂ€rsta svengelskan jag kunde uppbringa och sa:
”Aj kan spik swidish, aj am from ö plajs cĂ„lld SkĂ„ne, it liggs a lĂ„ng bitt autsajd frĂ„m dö headtown. Butt – and aj don’t min Billy – nĂ„t sĂ„ lĂ„ng into the busch sĂ„ dĂ€t pipel hĂ€v 6 fingers Ă„n bĂ„th hands and der fits and skriks lijk a pig Ă„ll the tijm, jo nĂ„!”. Det Ă€r ju visserligen skillnad pĂ„ skĂ„nska och stockholmska, men nog bör man Ă€ndĂ„ ganska tydligt kunna höra skillnaden pĂ„ skĂ„nska och engelska? För inte kunde missförstĂ„ndet bero pĂ„ att jag samtidigt pratade i mobiltelefonen och dessutom tuggade pĂ„ en banan? Nej, jag trodde nog det.
Passade dessutom pĂ„ att, tillsammans med nĂ„gra medarbetare, besöka det gamla anrika kafĂ©et Vete-Katten som Ă€r ett riktigt toppenstĂ€lle med kafferum som i princip ser likadana ut som de gjorde nĂ€r det öppnades 1928, och halleda vilket gott kaffe de kan laga. Vi talade om hĂ€ndelsen pĂ„ Östermalm och det Ă€r vĂ€l förmodligen som en av medarbetarna med ett skratt föreslog, att jag borde gĂ„ i nĂ„gon form av terapi för att fĂ„ bukt med mina fasoner. Men jag kan ju inte lĂ„ta bli, och dessutom anser jag att odödliga one-liners alltid vĂ€ger tyngre Ă€n all eventuell heder, right!
En stockholmsvistelse föranleder naturligtvis alltid ett besök pĂ„ NK (Stockholms svar pĂ„ Bo Ohlsson – nĂ„got dyrare, dock) och vid ingĂ„ngen tar jag, som alltid, ett stafettpinnegrepp om Treo-röret, tĂ€nker ”beep-beep” och rusar dĂ€refter förbi parfymvĂ„ningen i hopp om att slippa drabbas av ett bultande migrĂ€nanfall. En del av personalen ser ut till att ha mer fĂ€rg Ă€n en oljemĂ„lning, eller var det kanske skyltdockor jag sĂ„g? En del Ă€r svĂ„ra att urskilja! Vad roligt det skulle vara om nĂ„gon kom till ett sĂ„dant jobb helt osminkad och med en riktigt bad-hair-day och vĂ€grade frĂ€scha upp sig!
Jag har alltid sett upp till folk som gjort tvĂ€rtemot vad alla har uppmanat dem till, och som gĂ„tt sina egna vĂ€gar – inte alltid framgĂ„ngsrikt, men det Ă€r heller aldrig fegisarna som blir ihĂ„gkomna, och ett steg bakĂ„t kan mycket vĂ€l betyda tvĂ„ steg framĂ„t. Jag Ă€lskar till exempel nĂ€r Neil Young bytte skivbolag och gjorde den elektroniska plattan Trans och efter den fick besked frĂ„n skivbolaget att han skulle spela in ett rockalbum. Vad gjorde farbror Neil dĂ„? Han fattade precis vad de menade men vĂ€grade naturligtvis att lĂ„ta sig styras och spelade dĂ€rför in rockabillyplattan Everybody’s rockin’ som ingen köpte och blev pĂ„ kuppen stĂ€md av skivbolaget, dĂ„ de ansĂ„g att hans musik var för okommersiell, okaraktĂ€ristisk och ”orepresentativ”, det vill sĂ€ga inte tillrĂ€ckligt lik den musik han tidigare gjort.
Fler hjÀltar Ät folket, dÀr har ni ett plakatbudskap som heter duga!
PĂ„ flyget hem hamnade jag vid sidan om en dam som jag förmodar hade gĂ„tt igenom alla test-flaskorna pĂ„ flygplatsens butik vilket ledde till att jag fick ont, inte bara i en del av huvudet, utan i hela huvudet – Treo-röret, remember? Jag led som en bladlus som blivit duschad av Radar hela resan, och kunde ju liksom inte undkomma odören, var skulle jag bli av? Tror inte att piloten hade uppskattat om jag kommit fram till honom och att skruva ner ett fönster var inte till att tĂ€nka pĂ„. Men, och detta Ă€r viktigt att pĂ„peka, det kunde faktiskt ha varit vĂ€rre, hon kunde ju dessutom ha tagit av sig skorna och börjat bedriva fotvĂ„rd pĂ„ planet.
BörsvĂ€rdet pĂ„ utsatta mĂ€nniskor har lĂ€nge varit lĂ„gt och tycks bara fortsĂ€tta att falla. En stockholmskvĂ€ll nĂ€r vi gick hem ganska sent sĂ„g vi en stackare komma vinglandes ut frĂ„n en trappuppgĂ„ng iklĂ€dd en dĂ„lig t-shirt och nĂ„got vitt som pĂ„minde om ett par kalsonger. ”Solen den lyser över fattiga och rika, inför lagen Ă€r vi inte alla lika. Regnet faller över stora och smĂ„, somliga gĂ„r faktiskt torra Ă€ndĂ„. Hur kan det komma sej, att nĂ„gra fĂ„r mer och mer? Varför sĂ€ger vi inte bara nej, nĂ€r andra bara tas ner?” Stig Vigs ord, stĂ€ndigt aktuella.
De som ligger bakom detta faktum Ă€r naturligtvis mĂ€nniskorna sjĂ€lva, men nĂ€r det inte gör nĂ„gon större nytta att skylla pĂ„ dem sĂ„ drar man till med Gud eller sjĂ€lva Fan – det tycks alltid gĂ„ hem i stugorna!
Lars Yngve