Tuesday November 24th 2020
SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? »
För ett ögonblick gladdes jag över en postad inbjudan tills jag insÄg att det var en inbjudan frÄn [...]


Kategorier

Valfrihet

Lars Yngve

Jag har jĂ€ttemĂ„nga bra idĂ©er som Centerns idĂ©program skulle kunna fĂ„ köpa loss för oskĂ€ligt mycket pengar, och det poppar stĂ€ndigt upp nya förslag som alla Ă€r dĂ„ligt förankrade i min hjĂ€rna. Hur gĂ„r det dĂ„ till nĂ€r jag fĂ„r alla dessa lysande idĂ©er? Jo, jag tar pĂ„ mig min tĂ€nkarmössa, av modellen Uppfinnar-Jocke, sĂ€tter mig ner och tĂ€nker, och resultaten av min tankemöda lĂ„ter sĂ€llan vĂ€nta pĂ„ sig. Mitt allra senaste förslag lyder som följer: Alla som arbetar ska tvingas betala en s. k extra jobbskatt, i den betydelsen av att det inte Ă€r mer Ă€n rĂ€tt att de som har ett jobb ska betala en extra skatt för att de har ett jobb, vilket, om vi nu tĂ€nker efter, inte vore mer Ă€n rĂ€tt eftersom det finns mĂ€nniskor som Ă€r arbetslösa. Och inte bara det, dessutom plussar jag pĂ„ med att alla de som verkar ha kul och trivs pĂ„ sitt arbete dessutom ska betala en s.k trivselskatt, (ungefĂ€r som trĂ€ngselskatt). Och det Ă€r lĂ€tt att kontrollera: ser en person glad och positiv ut pĂ„ arbetstid, ja, dĂ„ Ă€r den förmodligen ocksĂ„ det, ser personen dĂ€remot ut som om den har trĂ„kigt eller rent av lider, ja, dĂ„ ska den naturligtvis ocksĂ„ betala mindre i skatt eftersom det Ă€r mer kĂ€nnbart för en som inte trivs. Men för sĂ€kerhets skull placeras en sjĂ€lvscanner strax innanför ytterdörren sĂ„ att alla kan avlĂ€sa sig sjĂ€lv innan- och efter arbetsdagen. Naturligtvis övervakat av tvĂ„ övergymmade Belgian Blue-vakter som trĂ€nat bort sin hals. Det kan dock uppstĂ„ problem inom de sĂ„ kallade serviceyrkena, dĂ€r det liksom ingĂ„r att man ska vara trevlig och se – om inte rolig – sĂ„ Ă„tminstone glad ut, men det kan de ju sĂ€kert tillsĂ€tta en utredning om nĂ€r förslaget vĂ€l klubbats igenom. TĂ€nk vilken underbar vĂ€rld, en fullĂ€ndad vĂ€rld, ett paradis, vĂ€nlig, hygienisk och helt fri frĂ„n vettvillingar vi skulle kunna haft om bara folk hade visat lite mer initiativförmĂ„ga, framĂ„tanda och framförallt förstĂ„else för andra varelser. Och visst kan man ju sĂ€lla sig till den kören som vill införa en extra köttskatt, fattas bara annat, det Ă€r ju en alldeles lysande idĂ©! Forskningsrapporterna duggar ju tĂ€tt om köttets negativa klimatpĂ„verkan. Jag har dessutom hört en oerhört skakande historia om en ung centerpartist som en solig dag cyklade ut frĂ„n Stockholm, förbi den mörka, majestĂ€tiska skogen och höll utkik efter sĂ„vĂ€l pepparkakshus som vargar, och som sĂ„ smĂ„ningom hamnade vid ett inhĂ€gnat grönt omrĂ„de, ja faktisk sĂ„ pass lĂ„ngt bort att personen i frĂ„ga att inte hade en rimlig chans ens till att höra Annie Lööf skratta. Den stackars personen stannade sin eldrivna cykel, noterade en tunn trĂ„d som var fastsurrad runt trĂ€pĂ„lar, gick fram till trĂ„den och fick en impuls till att kĂ€nna pĂ„ den – trĂ„den tog en stöt med honom –  aj-aj-aj, oj-oj-oj – varpĂ„ han strax dĂ€refter konfronterades med en riktig och alldeles levande ko. Vid första anblick tĂ€nkte han: Ser precis ut som mattan dĂ€rhemma, för att i nĂ€sta ögonblick stelna till med armar och ben sĂ„ att kroppen bildade ett X samtidigt som han vrĂ„lade: ”En KO!”. Enligt uppgifter försökte denna stackars mĂ€nniska dĂ€refter röra sig i ungefĂ€r sex riktningar samtidigt, eftersom han, som det brukar heta, blev vĂ€ldigt skĂ€rrad. TĂ€nk att konfronteras med en köttprodukt, som rĂ„mar hysteriskt, Ă€ter hö, blir lös i magen och liksom bara vĂ€ntar pĂ„ att bli hamburgare. Enligt uppgifter cyklade personen för allt vad han kunde, men var sĂ„ rĂ€dd att insĂ„g att det inte var tillrĂ€ckligt snabbt, utan valde dĂ€rför att stanna och slĂ€nga upp cyklen pĂ„ ryggen – och i stĂ€llet kuta. Denna olycksaligt klorofyllfyllda och skuldtyngda mĂ€nniska har dĂ€refter vid ett flertal tillfĂ€llen efter vad som omtalas som ko-incidenten, med svarta ringar runt ögonen, synts stĂ„ och strĂ€cka fram broschyrer med sina gröna fingrar, fullproppade med botaniska rykten som ingen har tagit pĂ„ allvar. Jag kom dessutom pĂ„ att man skulle köpa in brĂ„ckband till alla politiker som Ă€r anslutna till röstknapparna som random utför tusennĂ„lar varje gĂ„ng de röstar och pĂ„ sĂ„ vis hĂ„ller sig pigga och vakna pĂ„ sitt arbete. Vad har vi dĂ„ lĂ€rt oss av detta? Absolut ingenting, mer Ă€n möjligtvis: att oavsett hur korkade idĂ©er man har tycks ingen för korkad nog för att fĂ„ betalt för att klĂ€cka dem – om man bara har en fot inne i politiken. Vid nĂ€sta val ska jag lĂ€gga min röst pĂ„ Centern, vi behöver fler politiker som tar sitt arbete pĂ„ allvar.