Thursday November 15th 2018
SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? »
För ett ögonblick gladdes jag över en postad inbjudan tills jag insÄg att det var en inbjudan frÄn [...]


Kategorier

StavgÄng och rundgÄng

Lars Yngve

”Lars, varför recenserar du inte musik lĂ€ngre?”, Ă€r en frĂ„ga jag ofta fĂ„r, ”Jag har tappat intresset”, brukar jag svara. Det Ă€r sant, men Ă€ndĂ„ inte, lĂ„t mig förklara: I slutet av 70-talet (e.kr) nĂ€r jag kom hem med Ramones– och Sex Pistols-singlar, tyckte mina förĂ€ldrar att all musik, oavsett artist, inte bara lĂ€t för jĂ€vlig, utan dessutom precis lika dant. NĂ€r jag nu ibland (oftast under bilkörning) lyssnar pĂ„ vad mina barn vill lyssna pĂ„, tycker jag – hör och hĂ€pna! – det mesta lĂ„ter likadant. Jag stĂ€nger dĂ€rför av mig rent mentalt för att slippa dessa, i mina öron, Disneyanpassade, ointressanta och medietrĂ€nade Kalle Anka-artister ”It says nothing to me about my life” som Morrissey pĂ„pekar i Panic – mitt omdöme hĂ„ller jag naturligtvis för mig sjĂ€lv eftersom: ” It’s every generation throws a hero up the pop charts”, som Paul Simon sjunger i The boy in the bubble. Ska vara sĂ„, det har naturligtvis med Ă„ldern att göra. Jag Ă€r sĂ„ pass gammal att jag gillar musiker som tar stĂ€llning, gĂ„r sin egen vĂ€g, som dessutom tar risken av att utvecklas musikaliskt, Ă€ven om detta sker till priset av en krympande publik. Jag gillar nĂ€r hjĂ€rnan och hjĂ€rtat styr över det kreativa skapandet, istĂ€llet för att nĂ„gon knapptryckande listanalytiker pĂ„talar vilka ljud och tempo som bör anvĂ€ndas. Jag sĂ€ger inte att artisterna var bĂ€ttre förr – eller det Ă€r kanske det jag gör? – men de tillĂ€ts Ă„tminstone att vara nĂ„gorlunda annorlunda och var gjorda av ett helt annat virke.

And Now For Something Completely Diffrent: The Large!

En till mig vĂ€ldigt nĂ€rstĂ„ende person, vi kan kalla honom för Lars, eftersom han heter sĂ„, kom till insikt om att en dieselbil inte bör tankas med bensin. Personen i frĂ„ga, Lars alltsĂ„, var, enligt honom sjĂ€lv, som vanligt, sent ute till en förelĂ€sning och stannade dĂ€rför till pĂ„ en mack, ryckte första bĂ€sta en pump och fyllde tanken eftersom ”han” hade en bra bit att köra. Under tiden han tankade gick han igenom vad han skulle tala om, dĂ€refter full tank och full gas. ”Long may you run” med Neil Young i högtalarna. En kilometer. DĂ€refter hackade och skakade jag – nej, vad skriver jag, ”Lars”, naturligtvis – fram i 30 kilometer, vilket varit en perfekt hastighet för tĂ€ttbebyggt omrĂ„de, men inte pĂ„ en motorvĂ€g. SvĂ€rande skakade ”han” sig till verkstaden och idiotförklarade bilmĂ€rke, anvĂ€nde ratten som boxboll, rekommenderade all personal och dessa ”jĂ€vla biltillverkare” som ”han” sade, till att genomgĂ„ en liten sinnes undersökning. Dagen dĂ€rpĂ„ fick ”han” veta att ”han” tankat bensin. ”OCH”, sade ”han”, innan tvĂ€ttpolletten trillade ner och han insĂ„g att han Ă€r Ă€gare till en dieselbil. RidĂ„. Ögonblicket dĂ€refter blev det av naturliga skĂ€l fel pĂ„ oljeleverantörer, bensinmacksĂ€gare och framför allt, bensinslangs- och handtagstillverkare, och för sĂ€kerhets skull, fan och hans moster ocksĂ„! Det brukar bli sÄ 

Med anledning av OS i Sotji, bjuder jag pÄ en sÄ kallade witz:

– Har du hört att Putin har brutit en arm?

– Har han det! PĂ„ vem dĂ„?”.

Ska inte glömma att hyra in fyra schimpanser som kan spök-twittra för mig. SjÀlv övervÀger jag att börja spökskriva till en spökskrivare, under pseudonymen: Yngve Lars.

Bluegrass, Àr inte föregÄngare till e-cigaretten och innehÄller inte jazztobak, det Àr en musikstil. SjÀlv undrar jag nÀr de ska lansera brustabletter i cigarettform?

Schlagerfestivalen! Ni skojar?

Försökte lĂ€sa boken Smartast i vĂ€rlden, men förstod tyvĂ€rr ingenting