Wednesday September 19th 2018
SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? »
För ett ögonblick gladdes jag över en postad inbjudan tills jag insÄg att det var en inbjudan frÄn [...]


Kategorier

Är humor oseriöst?

Lars Yngve

KÀra lÀsare, rubriken ter sig naturligtvis skrattretande, rent av provocerande, men har ett syfte. Efter en sÄdan rubrik uppstÄr följande frÄgor: Hur kul Àr humor, och Àr humor kul? I sÄ fall, hur vet vi att humor Àr kul? Kan vi utsÀttas för humor utan att vi förstÄr det? Ja det dÀr med humor Àr onekligen svÄrt, dessutom finns det ju en del humor som inte Àr speciellt kul. Trots detta konstaterande sÄ dristar jag mig ÀndÄ till att vÄga pÄstÄ att alla har nÄgon typ av humor. Kan man dÄ skoja om allt? Njae, men det mesta. Det handlar om sammanhang och om hur saker och ting framförs, men Àven om sÄ kallad timing.

Detta för mig osökt in pĂ„ det faktum att jag satt och arbetade med Ko po lanned/Kreatur i storstadsmiljö, nĂ€r jag nĂ„ddes av det trista beskedet att Robin Williams gĂ„tt ur tiden. Jag blev tvungen att trycka Nils-Ude pĂ„ snooze, lĂ€mna skrivarbubblan, gĂ„ ut i köket och brygga en kopp av ”My famous java” ĂĄ la Rigby Reardons, Döda mĂ€n klĂ€r inte i rutigt-kaffe. Jag stod dĂ€r och tĂ€nkte, eller vad man ska kalla det, under tiden som min igenkalkade Moccamaster (kalkbrottet) lĂ€t tvĂ„ av mina fyra koppar vatten försvinna ut som Ă„nga i köket, pĂ„ Robin Williams karakteristiska humor, och att han körde en PV 544 i Garp och hans vĂ€rld, men kĂ€nde bara en suckande tomhet inombords, trots att jag riktade blicken genom fönstret ut mot hammocken, tog mig i öronsnibbarna och sa: ”Nano, nano” i min ensamhet. Robin Williams var en mĂ€stare pĂ„ improvisation och timing, likt en annan av mina stora favoriter Groucho Marx. Williams tragiska slut Ă€r dock tyvĂ€rr Ă€nnu ett bevis pĂ„ att det dĂ€r med att vara en extremt framgĂ„ngsrik person inte har det minsta med en mĂ€nniskas vĂ€lmĂ„ende att göra. Allting har nĂ€mligen, som det brukar heta, ett pris. Ibland ett vĂ€ldigt högt pris, och som i Williams fall, allt för högt. NĂ„gonstans dĂ€r inne gav han till sist upp, orkade inte lĂ€ngre, han var ju trots allt bara en mĂ€nniska, Ă€ven om han nu gjorde entrĂ© som en utomjording frĂ„n planeten Ork. Nu spekuleras det hej vilt om orsaken till hans tragiska beslut, sjĂ€lv hoppas jag att det inte, som en del hĂ€vdar, berodde pĂ„ att det, bortsett frĂ„n psykisk instabilitet och missbruk, Ă€ven fanns ekonomiska problem som tyngde honom. Enligt mitt sĂ€tt att se pĂ„ saken sĂ„ ska inte stjĂ€rnor av Robin Williams magnitud ha den typen av problem, utan borde istĂ€llet fĂ„tt betalt varje dag enbart pĂ„ grund av att han existerade och var till en sĂ„dan stor glĂ€dje för folk över hela vĂ€rlden. Ja, jo, jag vet att det Ă€r ett pĂ„stĂ„ende som lĂ„ter lite, naivt, men, precis som i fallet med Johnny Cash, som ocksĂ„ hade ekonomiska bekymmer – Va? jo, faktiskt, lĂ€s Robert Hilburns bok Ett Liv – borde det finnas ”frikort”, för alla betydande konstnĂ€rer, sĂ„ att de slapp betala för nĂ„gonting nĂ„gonsin. ”Det Ă€r ju helt orimligt”, sĂ€ger ni nu och slĂ„r nĂ€ven i frukostbordet, innan ni plötsligt kommer pĂ„ att Göran HĂ€gglund (KD) faktiskt har en mĂ„nadslön runt 130 000, och dĂ„ tĂ€nker ni: ”Han Ă€r nog inte sĂ„ dum den dĂ€r Lars Yngve, trots allt”. NĂ„gon i den amerikanska s(p)enaten borde utöver detta Ă€ven tillsĂ€tta en instans/lag som justerade den typen av problem för alla dylika personer, Ă€ven se till att man, helt lagligt – dock utan dennes vetskap, naturligtvis – fick lov att avlyssna Tom Pettys replokal och sitta dĂ€r bakom vĂ€ggen med en manick som automatiskt omvandlade Pettys gitarrljud, oavsett mĂ€rke och modell, till ljudet av 12-strĂ€ngad Rickenbacker. Det borde inte vara svĂ„rt att rekrytera folk till det, jag hade personligen sjĂ€lv sökt jobbet och Ă€ven om sĂ„ krĂ€vts, klippt mig, bara en sĂ„dan sak! In God and Siewert Öholm, we trust, halleluja, halleluja. FörlĂ„t, för det dĂ€r sista, Siewert Öholm och halleluja, alltsĂ„. NĂ„gon som har nĂ„gon invĂ€ndning pĂ„ detta? Ingen? Bra dĂ„ fortsĂ€tter vi, sĂ„ fort jag torkat mig i pannan och munvinklarna med min nĂ€sduk. KĂ€ra lĂ€sare, Ă€r du kvar? Bra, dĂ„ sĂ„:

Som framgĂ„ngsrik person har man blickar och krav pĂ„ sig, man lyckas och misslyckas offentligt, det ingĂ„r liksom i paketet. GĂ„r det bra, vill alla vara med. GĂ„r det dĂ„ligt stĂ„r man ensam, för: ”Nobody loves you, when you’re down and out”, som den manlige flygvĂ€rdinnan ”Rod Steward” sjunger.

Robin Williams karriÀr gick tydligen lite knackigt den sista tiden, men so what!, hade han bara orkat med nÄgra Är utanför rampljuset, sÄ hade han blivit populÀr igen. Ingen kan vara pÄ topp alltid, sÄ Àr det för alla, oavsett inkomst,  begÄvning eller arbetsuppgift.

”Ingen Ă€r sĂ„ bra som nĂ€r den har dött”, heter det ju. Jag retar mig pĂ„ det. En annan sak som retar mig Ă€r att de skrivs att han var rolig men ocksĂ„ gjorde ”seriösa” roller, underförstĂ„tt att det inte skulle vara speciellt seriöst att vara rolig och att det pĂ„ nĂ„got sĂ€tt skulle vara ”finare” att göra allvarligare roller!? Va? Det Ă€r ungefĂ€r lika korkat som att likstĂ€lla utbildning med intelligens! Vi ska vara vĂ€ldigt rĂ€dda om alla personer som sprider glĂ€dje och vĂ€rme och som ser till att vi skrattar, ler och trivs, utan dem blir livet sĂ„ vansinnigt mycket trĂ„kigare. Dagens sista tips frĂ„n coachen: Lita aldrig pĂ„ en person som pĂ„stĂ„r att humor Ă€r oseriöst.

Jag har plĂ„gat mig igenom Jonathan Lindströms bok Medvetandets gĂ„ta. Den Ă€r sĂ„ fullproppad med teorier och pĂ„stĂ„enden om hjĂ€rnan, livet och universum att min stackars hjĂ€rna gjorde saltomortaler av överbelastning. Jag försökte ta in tankar och saker som jag inte i min vildaste fantasi – och den kan vara rĂ€tt vild ska ni veta – kunnat drömma om. Jag vĂ„gar inte rekommendera boken eftersom den startar en lavin av tankar. Och döden ska enligt en av dessa teorier innebĂ€ra att man somnar in, men vaknar nĂ„gon annanstans, men jag sĂ€ger likafullt som Woody Allen: ”Jag Ă€r inte rĂ€dd för att dö, jag vill bara inte vara dĂ€r nĂ€r det hĂ€nder”.

KĂ€ra jagbok: I dag hittade jag ett grĂ„tt hĂ„rstrĂ„ pĂ„ sektion 315, avdelning 27, rad 84, i kalufsen. Jag tolkar detta som ett tecken pĂ„ att jag antingen a) sĂ„ sakteliga hĂ„ller pĂ„ att förvandlas till en varulv eller b) börjar bli gammal? Jag lĂ„ter detta vara osagt, men vill samtidigt understryka att jag vid varje fullmĂ„ne springer ut pĂ„ kökstrappan och ylar