Thursday January 23rd 2020
SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? »
För ett ögonblick gladdes jag över en postad inbjudan tills jag insÄg att det var en inbjudan frÄn [...]


Kategorier

Komplott

Lars Yngve

SĂ„ fort höstens frukter börjar mogna tĂ€nker jag pĂ„ Newton nĂ€r jag passerar ett Ă€ppeltrĂ€d. SjĂ€lv Ă€r jag stolt Ă€gare till ett stort och stĂ„tligt, nĂ„ja, om sanningen ska fram, och det ska den vĂ€l? sĂ„ Ă€r trĂ€det smalt som ett lillfinger och böjt som en pilbĂ„ge, tack vare att vĂ„r herre distribuerat regnet under sommarmĂ„naderna med en nĂ€stan kuslig vĂ€lvillighet. Tack vare detta har trĂ€det, busken, eller pinnen? försett oss med tvĂ„ vĂ€lsignade, mycket smĂ„ stenhĂ„rda plommon. Naturens stora generositet har dock genererat mig ett huvudkliande bekymmer om  vad jag ska göra av dessa gĂ„vor, frĂ„gorna hopar sig: ska jag göra krĂ€m, marmelad eller paj? Jag kan inte bestĂ€mma mig, sĂ„ jag fryser in dem. Det bĂ€sta Ă€r om man kan plocka frukten frĂ„n trĂ€den direkt, men, ja, mina tvĂ„ plommon Ă€r ju i frysen till nĂ€sta Ă„r och fĂ„r ligga till sig. Jag Ă€r storkonsument av frukt och hĂ€romdagen stod jag vid frukt- och grönsaksdisken dĂ„ en av personalen, iförd en mössa som sĂ„g ut som en dammsugarpĂ„se, stod och packade upp nyanlĂ€nd frukt. Helt plötsligt började hans champagnekorksliknande adamsĂ€pple vandra upp och ner, likt Tokers pĂ„ julafton, lĂ€pparna darrade, och han drog in: -a-a-a-a-A-A-A-A, slĂ€ppte efter och: Tjohohohoho:ade en dos bakterier rakt ut över salladen
 det positiva med just detta var att de som köpte grönsaker den dagen inte behövde lĂ€gga sina pengar pĂ„ dressing, tveksamt dock vilka örter som ingick i duschen
 Den dagen förblev jag grönsakslös.

PĂ„ vĂ€gen hem kom en svart jeep, med matt lack stor som ett hangarfartyg, uppkörandes och höll tvĂ„ meters lucka till mig, pĂ„ en 90-vĂ€g. SĂ„nt provocerar fram surgubben inom mig, vilket ungefĂ€r betyder Ă€r att jag slĂ€pper gasen pĂ„ min bil och till sist ungefĂ€r hĂ„ller samma hastighet som en genomsnittlig islossning, samtidigt som jag plötsligt kĂ€nner ett vĂ„ldsamt behov av att förkovra mig i instruktionsbokens alla tips under pĂ„gĂ„ende bilfĂ€rd. Tre kilometer senare vrĂ„lade jeepen om mig och i denna satt en uppumpad, hĂ„rlös Belgian Blue- typ utan hals, som röd i huvudet gestikulerade, gjorde pantomim skott mot sin tinning och tycktes vara begĂ„vad med ett milt ursinne. Nu var jag ju körandes och kunde dĂ€rför inte bege mig in i nĂ„got mera djupgĂ„ende samtal med denna begĂ„vning, men hade jag kunnat göra det hade jag pĂ„ ett pedagogiskt vis förklarat att man inte kan kompensera (h)jĂ€rnbrist genom att lyfta tyngder med en skivstĂ„ng.  DĂ€refter tryckte jag gasen i botten pĂ„ min bil, som inte bara Ă€r lika vackert formgiven som en 280 liters frys, med en matberedare till motor, trampade pĂ„ gasen med ett hastigt ryck i botten – med ett hĂ€ndelseförlopp motsvarande dĂ„ man snabbt trampar i en spann ljummet vatten – och utsatte mig för G-krafter sĂ„ stora att jag inte kunnat kamma hĂ„ret framĂ„t pĂ„ tre veckor. Tro’t om ni vill, som Åke Arenhill brukade sĂ€ga!