Thursday July 19th 2018
SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? »
För ett ögonblick gladdes jag över en postad inbjudan tills jag insÄg att det var en inbjudan frÄn [...]


Kategorier

TrÀning ger fÀrdighet!

Lars Yngve

KĂ€ra lĂ€sare. I ett svagt ögonblick lovade jag min hustru att börja trĂ€na. Jag har ju alla förutsĂ€ttningar, eller som nĂ„gon sa: ”Det kan bara bli bĂ€ttre!”. VĂ€l pĂ„ plats i lokalen scannade jag efter trĂ€nande mĂ€nniskor i min egen storlek, det fanns inga sĂ„dana – min storlek hade tydligen utgĂ„tt för lĂ€nge sedan! Som uppvĂ€rmning skulle man hoppa rep i tre minuter, inga problem, i skolan hoppade töserna rep dag in och dag ut. Enligt omgivningen sĂ„g jag ut som en skadeskjuten krĂ„ka som trasslat in sig i en lina. Efter tre minuters hopprepande stirrade jag bara vindögt rakt ut i den vibrerande luften.

Plötsligt skulle vi lĂ€gga oss pĂ„ golvet, och just sjĂ€lva momentet med att lĂ€gga mig ned har jag aldrig haft nĂ„gra större bekymmer med. VĂ€rre var det med de tio armhĂ€vningarna och tio snabba sit-upsen. Efter en  minut försökte jag inbilla mig sjĂ€lv att allt kanske bara var en ond dröm som jag snart skulle vakna upp ur. Det var det inte. Ledaren blĂ„ste i visselpipan och sa att vi skulle ”gĂ„ och handla”. DĂ„ blev jag glad innan jag fick klart för mig att han i sjĂ€lva verket sa att vi skulle gĂ„ och hĂ€mta hantlar


Efter trÀningen darrade jag ut i den mörka kvÀllsluften insÄg jag att det var sÄ kallt ute att mÄsarna i hamnkvarteren mer eller mindre sket isbitar, brr.

TrĂ€na och komma i form handlar inte bara om att trĂ€na om nu nĂ„gon trodde det, nej nej, kosten Ă€r lika viktig, och numera gĂ„r min frukost under temat Ă€gg: skramlade, kokta, lösa, rullade, pickade och opickade. PĂ„ kuppen har jag dessutom blivit ”mĂŒslim”, ja, jag Ă€ter mĂŒsli dagligen.

Dagen efter första passet försökte jag dock fĂ„ min huslĂ€kare – samma lĂ€kare som jag vid tidigare tillfĂ€llen, utan framgĂ„ng, försökt övertala till att skriva ut en rejĂ€l mĂ„nadslön pĂ„ recept – till att skriva ut en stödstrumpa till hela kroppen sĂ„ att jag Ă„tminstone skulle kunna ligga rakt och utan kĂ€ppar. IstĂ€llet rekommenderade han – hör och hĂ€pna – regelbunden trĂ€ning! Detta har man ju hört i alla tider. Att sjukvĂ„rden inte har kommit lĂ€ngre Ă€n sĂ„ hĂ€r Ă„r 2014?

Jag besökte apoteket och skulle ha en receptbelagd salva för att
 för att
 det har ni inte med att göra, men okej dĂ„: droppa i ena örat. Inget konstigt med det, och det gjorde absolut ingenting att omgivningen lĂ€tt kunde höra vad som sades över disk. Men, tĂ€nk om det vore en salva som jag hade varit tvungen att anvĂ€nda pĂ„ mer intima delar av kroppen, dĂ„ hade informationen inte varit riktigt lika kul att dela med sig av till alla andra vĂ€ntande. LĂ„t sĂ€ga att jag skulle haft en salva mot exempelvis hemorrojder, och personalen först hade basunerat ut mitt namn för att dĂ€refter med hög röst försökt att tuta i mig VAR och HUR jag skulle knĂ„da in salvan! För visst Ă€r det sĂ„ att man i sammanbiten tystnad tar sin kölapp och dĂ€refter sĂ€tter sig ner och studerar personalen och hĂ„ller tummarna för att man ska bli expedierad av den som Ă€r mest diskret. Under tiden jag satt och vĂ€ntade funderade jag pĂ„ nĂ€r nĂ„gon fĂ„r för sig att göra tv-tĂ€vling av apoteksbesök: ”Apo-doku”? TĂ€nk er gaphals-tv dĂ€r personalen först flabbar sĂ„ högt de kan för att verkligen INGEN ska kunna undgĂ„ vad som sĂ€gs, och dĂ€refter lĂ€mnar över besökarens recept till nĂ„gon vars uppgift enbart bestĂ„r i att vara oförskĂ€md och att dessutom peta in personens diagnos, lön, familjeförhĂ„llande och andra ”intressanta uppgifter” i direktsĂ€ndning med ironiskt himlande ögon. DĂ€refter kunde ju en illa sammansatt jury bestĂ„ende av en person frĂ„n ett lĂ€kemedelsföretag, en lĂ€kare som lyckats bota Ă„tminstone en eller tvĂ„, och en uttrĂ„kad veterinĂ€r, sitta och dela ut betyg och medicin och sjĂ€lva bli kĂ€ndisar pĂ„ kuppen.

Jag vet, det lĂ„ter inte speciellt troligt, men man bör ha i minnet att mĂ„nga av de program som numera Ă€r stora tittarframgĂ„ngar förmodligen inte heller lĂ€t speciellt troliga pĂ„ idĂ©stadiet för nĂ„gra Ă„r sedan


KĂ€ra jagbok: Jag gick min sedvanliga runda och kom till att tĂ€nka pĂ„ hur fruktansvĂ€rt trist det mĂ„ste vara att vara en vĂ€xt, Ă„tminstone i kulinarisk mening. Samma trĂ„kiga vatten dagligen under vĂ€xternas livstid, inte konstigt att de ser hĂ€ngiga ut mellan varven. Naturligtvis hĂ€nder det att jag, nĂ„gon fredagskvĂ€ll, spetsar deras vatten med Substral, dĂ„ sjunger vĂ€xterna: ”Nu Ă€r det slut pĂ„ veckan det Ă€r dags för fredags mys
”.

Lars Yngve