Friday March 22nd 2019
SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? »
För ett ögonblick gladdes jag över en postad inbjudan tills jag insÄg att det var en inbjudan frÄn [...]


Kategorier

Kryp – Johan HallmĂ©n och Lars-Åke Janzon

Jag tillhör den typen av mĂ€nniskor som blir genuint Ă€cklad av alla typer av insekter, och skulle en stackars spindel av sĂ€g modellen lĂ„ngben rĂ„ka krypa pĂ„ min arm sĂ„ ryser jag till, utbrister: ”Urrghh”, slĂ„r bort den, studerar var den hamnar med flugsmĂ€llarblick och anvĂ€nder nĂ€rmsta tillhygge för att avliva den sĂ„ fort och hĂ„rt det nĂ„gonsin gĂ„r, sĂ„n Ă€r jag, sĂ„n Ă€r jag
 Jag kan inte Ă€ta om det sitter en fet spindel i taket och glor och jag tar aldrig översta pĂ„lĂ€gget eller översta brödbiten under sommaren dĂ„ en fluga mycket vĂ€l kan ha suttit dĂ€r. ”Löjligt”, hör jag riktigt hur ni tĂ€nker, och visst, det tĂ€nkte jag ocksĂ„, ja, det vill sĂ€ga innan jag sĂ„g en dokumentĂ€r om flugor och hur det gick till nĂ€r de Ă„t. För att inte snacka om myror, dĂ„ jag inte blir av med dem, trots att jag satt upp en skylt med en pil och en bild pĂ„ en marmeladburk, pekandes in mot grannens tomt, sĂ„ anvĂ€nder jag alla medel med dödskallar pĂ„ förpackningen för att utrota dem med, i myrornas krig – jag hatar dem. Eller hatar och hatar, men ja, ni hajjar: ingen gillar vĂ€l att komma ut i köket med en kvarglömd marmeladburk pĂ„ diskbĂ€nken, invaderad av oinbjudna huliganmyror? Kryp Ă€r en bok med vĂ€ldigt nĂ€rgĂ„ngna, nĂ€stan i klass med Kurt Olsson innanför skjortan-intervjuer, och kraftigt uppförstorade bilder pĂ„ denna kategori av ni-vet-vad, det Ă€r ju inga sĂ€llskapsdjur direkt. Jag nĂ€rmade mig boken försiktigt med en osĂ€krad flaska Radar, för sĂ€kerhets skull, men döm om min förvĂ„ning, det visade sig vara en fascinerande kavalkad av bilder och sprakande fĂ€rger pĂ„ kryp som man inte vet existerar och som inte Ă€r det minsta motbjudande, tvĂ€rtom. Bilderna gör djuren levande, och bilden av den pudrade smaragdflickslĂ€ndan som vĂ€nligt tycks studera mig har följt med i flera dagar.  Det Ă€r millimeter stora djur dĂ€r en del av dem glittrar som en julskyltning medans andra Ă€r blĂ„svarta Alienliknande livsformer, och sĂ„ hĂ€r i nĂ€rbild kĂ€nns det som att insekter Ă€r sjĂ€lva ursprunget till Science fiction, och mĂ„nga av dem, som till exempel Styltflugan och Vivel skulle passa in mycket vĂ€l pĂ„ Chalmun’s Cantina. Det Ă€r intressant lĂ€sning och nĂ„got av en a-ha upplevelse, de hĂ€r smĂ„ djuren kĂ€nns nĂ€stan mĂ€nskliga, och djuren har ju ocksĂ„ kĂ€nslor, ja det Ă€r ju sĂ„ det Ă€r, i Fablernas vĂ€rld, Ă„tminstone. Ska verkligen i framtiden tĂ€nka pĂ„ detta innan jag bestĂ€mmer mig för att hoppa 31 och avliva alla smĂ„ kryp i min omgivning, och kan en bok ha en sĂ„dan inverkan pĂ„ mig sĂ„ tjĂ€nar den definitivt ett gott syfte, det handlar ju trots allt om man ska fĂ„- och att ha förstĂ„else för andra, det borde skrivas fler typer av sĂ„dana hĂ€r böcker Ă€ven inom andra omrĂ„den.

Lars Yngve