Efter att ha kĂ€nt att det dĂ€r med litteraturvetenskap inte riktigt var det enda han ville göra med sitt liv, tog Kris Kristofferson till slut sitt förnuft till fĂ„nga och flyttade till Nashville för att leva djĂ€vulsliv â som en sann outlaw bör.
Innan han för alltid skrev in sig i musikhistorien jobbade Kris Kristofferson som vaktmĂ€stare i Columbia Studios dĂ€r bland annat Johnny Cash spelade in. AnstĂ€llda fick givetvis inte störa artisterna, men genom Cashs gitarrist Luther Perkins lyckades han smuggla fram lĂ„tar till den stora countrystjĂ€rnan. Som i sin tur â fortfarande med Perkins som ombud â uppmuntrade Kristofferson att fortsĂ€tta med lĂ„tskrivandet, och till och med drygade ut hans lön med nĂ„gra extra dollar dĂ„ och dĂ„.
VĂ€l berĂ€ttad Ă€r historien om hur Kristofferson till slut lyckades ta steget in i den heliga cirkeln av countrylegender. Efter en hĂ„rd natt skrev han lĂ„ten Sunday Mornin’ Comin’ Down. En lĂ„t om veckans vĂ€rsta dag, en dag man börjar med en öl till frukost och sedan ytterligare en som dessert, dĂ€r man letar upp sin renaste tröja i smutstvĂ€tten och sedan, med den dĂ€r gnagande kĂ€nslan inom sig, Ă€gnar resten av dagen Ă„t att önska att man var stenad. Kristofferson inser, i berusningen av att ha skrivit en ny lĂ„t i kombination med alla andra tĂ€nkbara rus, att han har en hit i fickan. LĂ„ten som Johnny Cash Ă€ntligen ska spela in!
Kris, utbildad armĂ©pilot, försöker lĂ„na en bekants helikopter för att flyga till Johnnys mansion och ge honom lĂ„ten. VĂ€nnen lĂ„nar givetvis inte ut farkosten, men erbjuder sig till slut â nĂ€r han inser att Kris inte Ă€r i ett tillstĂ„nd som det gĂ„r att resonera med â att flyga honom dit.
Cash har berĂ€ttat hur han i gryningen vaknar av ett fruktansvĂ€rt ovĂ€sen, sĂ„ pass att hans livspartner June Carter tror att ett krig brutit ut. NĂ€r de kommer ut pĂ„ altanen ser de en upprymd Kristofferson som hĂ€vdar att han Ă€ntligen skrivit lĂ„ten. Cash, urförbannad över att ha blivit störd i sin skönhetssömn, kallar Kristofferson för ett patetiskt fyllo och sĂ€ger att han aldrig mer vill se honom. Men tillĂ€gger att om han â mot all förmodan â skulle gilla lĂ„ten sĂ„ lovar han att spela in den.
NÀr Kristofferson senare vaknar och inser vad han gjort badar han i Ängest. Han har sumpat sin bÀsta potentiella ingÄng till musikbranschen. I dagar gÄr han pÄ Nashvilles gator och jÀmrar sig. Tills hans stora idol plötsligt ringer upp: Det Àr en fantastisk lÄt. Jag ska spela in den. Allt Àr förlÄtet!
Lustigt nog Àr anekdoten inte helt sann: Cash hade redan spelat in Kristoffersons lÄt To Beat the Devil. Det Àr bara det att ingen av dem kan minnas det.
Efter att ha skrivit lĂ„tar till â förutom Johnny Cash â Waylon Jennings, Willie Nelson, Jerry Lee Lewis och Janis Joplin fick Kristofferson för sig att satsa pĂ„ en filmkarriĂ€r och flyttade till Hollywood. Men han har alltid Ă„tervĂ€nt till musiken. SĂ„vĂ€l som soloartist som en del av The Highwaymen.
PĂ„ frĂ„gan om han helst vill bli ihĂ„gkommen för skivorna eller filmerna har han â utan den minsta tvekan â svarat:
â    Texterna.
Text: Johan Kimrin
Nördfakta:
En annan ofta glömd detalj i historien om Sunday Mornin’ Comin’ Down Ă€r att Ray Stevens redan Ă„ret innan Johnny Cash spelat in lĂ„ten, men hans version hamnade aldrig bĂ€ttre Ă€n pĂ„ fel sida av topp-100-listorna â det var Cash som tog den till förstaplatsen.
â