Tuesday August 4th 2020
Säg är det konstigt att man längtar bort någon gång? Säg är det konstigt att man längtar bort någon gång? »
För ett ögonblick gladdes jag över en postad inbjudan tills jag insåg att det var en inbjudan från [...]


Kategorier

Dolly Good…

Hon kommer visst på besök. Hon gör det ibland…viftar in med sitt sällskap och river av några låtar och publiken dom älskar det, så nån frågade: Du då…? Ja , vad ska man säga då…då måste man ju tänka till lite… okey… jomän visst gillar jag henne… på nåt sätt…hon verkar ju glad… trevlig liksom, lättsam, verkar tycka om dom flesta… så är det ju.
Men musiken då? Kan man på något sätt hoppa direkt till musiken, liksom skippa utseendet och det runtomkring, bara gå in i dur och moll och mylla och tradition, rösten, sångerna, arren, vem hon har spelat med, vilka har hon skrivit åt, osv, osv. Little sparrow, little sparrow… du vet……oh Joleene… Joleene…. Joleene… och Iiiiiiiiiiiwill always loveyouhuhu……jo, ja det kan man väl, skulle säkert många säga.
Men det är ju det där med utseendet, .det berättar väl ändå nåt om oss: hur vi vill att det här ska va och hur vi liksom ska se ut för dom andra.
Så vad i hela friden får en människa att stoppa in 2×20 kilo där fram o strama o strama på kindknotorna till nästan det spricker? Och jag antar att det ska jag skita i, och på ett plan gör jag ju det verkligen, men om nån så där frågar, så funderar man ju lite.
Hade det inte gått annars, eller? Hade vi inte hört om Joleen och sparven då? Är det en dold tragedi som man ser framför sig? Jamenar på ett plan förstås, eller spelar det ingen som helst roll? I vår mediatid är ju egentligen sånt här vardagsmat numera, man stoppar in och tar ut och kamerorna blixtrar. Allt kvittar, bara det syns och säljer.
Men hon var liksom en av dom första som tjongade till så här extremt.
Jo, jag vet också att en liten hatt eller ett par solbrillor också är början på att man vill vara lite coolare än vad man egentligen är, men det är inte riktigt samma sak ändå, eller hur? Så det finns väl ett bråddjup att hoppa i, om man vill förstås, men jag tror vi skiter i det. Jag varken kan eller törs känns det som, och för mig får dom flesta finnas bara dom inte är assholes. Så till sist, musiken då? Jovars, ganska bra, till och från, men jag tror jag hoppar konserterna.

Peter R.Ericson (hatt på scen och svarta kläder)