Sunday May 28th 2017
SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? »
För ett ögonblick gladdes jag över en postad inbjudan tills jag insÄg att det var en inbjudan frÄn [...]


Kategorier

Pelle Ossler, svartare Àn blÄ

Hade det funnits nĂ„gon rĂ€ttvisa i vĂ€rlden hade Pelle Osslers skivor sĂ„lt i drivor, vilket inneburit att han levt gott pĂ„ inkomsterna frĂ„n sitt skapande, men som vi alla vet sĂ„ finns det sĂ€llan, eller aldrig, nĂ„gon rĂ€ttvisa. DĂ€rför ser det ocksĂ„ ut som det gör i samhĂ€llet – och pĂ„ topplistorna. Men vĂ€ljer man personlighet och integritet framför kommersiell tillrĂ€ttalagdhet, ja, dĂ„ vallfĂ€rdar inte folk till framtrĂ€dandena och man efterfrĂ„gas helt enkelt inte sĂ„ mycket av arrangörer. Men om man orkar hĂ„lla ut sĂ„ nĂ„r man Ă€ndĂ„ fram till en publik, för som han skĂ€lv sĂ€ger: ”Göra musik utan mottagare Ă€r ingen idĂ©. DĂ€remot Ă€r det nödvĂ€ndigt att göra musik som jag sjĂ€lv tycker om, oavsett hur stor publiken Ă€r”.

Jag vÄgar pÄstÄ att det Àr mÀrkligt att inte fler lyssnar pÄ Osslers musik, men detta beror, tror jag, inte enbart pÄ att det Àr sÄ oerhört svÄrt att nÄ ut i det mediala bruset, utan Àven pÄ det faktum att hans musik krÀver lite tid och ett visst engagemang frÄn lyssnarens sida. Tid, tÄlamod och engagemang Àr som vi vet, en bristvara, de flesta har inte tid till att ha vare sig tÄlamod eller engagemang. DÀrför Àr det sÄ viktigt med artister som gÄr sin egen vÀg, bara döda fiskar följer med strömmen, som Louise Hoffsten pÄpekar.

Ossler har ett eget sound i sin gitarr pĂ„ samma sĂ€tt som Thurtson Moore och Lee Ranaldo har. MĂ„nga av hans arrangemang innehĂ„ller förklĂ€dda popmelodier med melodiska hakar och Ă€r – mitt i allt larm – vĂ€ldigt lĂ€ttillgĂ€ngliga, faktiskt! SjĂ€lv sĂ€tter jag stort vĂ€rde pĂ„ hans personliga texter som, inte sĂ€llan, sĂ€tter ord pĂ„ tragikomiska hĂ€ndelser, ibland grĂ€nsande till vardagsrealistiska absurditeter, som t. ex i Luften Ă€r fri:

”Nu Ă€r han hemma
Han brÀndes hÀromdan
Hela mÀnskan blev till aska
Allt utom en skruv av titan
Den höll ihop en viktig del .

Som gick itu för lĂ€nge sen”.

NÀr du tÀnker tillbaka pÄ din barndom, ser du skrÀckbilder tydligast av allt, eller!?

NĂ€r jag var riktigt liten lĂ„g jag ett tag pĂ„ sjukhus i Frankfurt för att opereras. Det var en sovsal med en rad smĂ„ sĂ€ngar för barn, annars helt tomt. Vid ett visst klockslag skulle taklampan slĂ€ckas och alla skulle vara tysta och sova, en del av oss började dĂ„ att snyfta och lĂ€ngtade hem. DĂ„ öppnades dörren av en barsk tysk sköterska som frĂ„gade vem som grĂ€t. Ingen sa nĂ„gonting. ”Om jag kommer pĂ„ nĂ„gon av er att grĂ„ta fĂ„r denne hĂ€danefter sova inlĂ„st i garderoben”. Tysk disciplin. Jag var livrĂ€dd.

Om du skulle beskriva din uppvÀxt?

Den var nog relativt lycklig. Vi var en tajt familj Ă€ven om min far ofta var ute pĂ„ lĂ„nga resor. Min farbror Bengt var konstnĂ€r, mĂ„lade abstrakta landskap, hans tavlor hĂ€ngde överallt i vĂ„ra olika hem och dem kunde man drömma sig bort i. Överhuvudtaget tror jag att jag sysslade mycket med att drömma mig bort. Jag var ganska blyg och funderade mer pĂ„ flickor Ă€n fotboll, var rĂ€dd för havet och mycket orolig att jag skulle bli tvungen att gĂ„ till sjöss en dag, hade nĂ€mligen en bild av att alla killar vid nĂ„got tillfĂ€lle, var tvungna till det (Jag lĂ€rde mig simma nĂ€r jag var 30). Jag sĂ„g Tom Jones pĂ„ tysk tv en gĂ„ng och tĂ€nkte att det dĂ€r kan vĂ€l jag ocksĂ„. Tysk tv Ă€r ju dubbad och nĂ€r han sjöng pĂ„ engelska var det för mig en obegriplig rotvĂ€lska, och gutturala lĂ€ten kan vĂ€l vem som helst utstöta, ansĂ„g jag. I skolan kĂ€nde jag mig som ett ufo. Under första religionslektionen kom det in tvĂ„ tyska prĂ€ster, en katolik och en protestant och vi blev uppmanade att dela upp oss efter tro. Minns att jag frĂ„gade min bĂ€nkkamrat vad det var frĂ„gan om, och vilken tro hade jag och vad var jag? Hade aldrig hört talas om det dĂ€r. Fortsatte att kĂ€nna mig som ett ufo nĂ€r vi flyttat till Sverige.

Hur har din barndom pÄverkat dig som vuxen?

Jag Àr övertygad om att ens uppvÀxt formar en som individ, den lille killen finns alltid kvar lÀngst dÀr inne och bestÀmmer ens vÀsen.

Din musik fÄr mig att tÀnka pÄ avgasrandiga grÄ byggnader och tung industri i forna östtyskland, men Àven korsstygn och blommiga koppar, hur ser du pÄ det?

Korsstygn vet jag inte vad det Àr men jag tror inte det Àr min grej, men jag förstÄr vad du menar. Det Àr inte medvetet att det blir sÄ nÀr jag skriver, det finns nÄgonting Edward Hopperskt över bÄda bilderna som att allt stÄr still, att det finns en tomhet och en ödslighet, en kÀnsla av att ens tid i livet inte Àr viktigare eller intressantare Àn en sÀttpotatis. StrÀvandet som piskar alla Àr fÄfÀngt och tiden jobbar stÀndigt pÄ att bryta ner och begrava. Tiden mal pÄ som ett tröskverk och ens enda trygghet Àr kaffet i en blÄblommig kopp.

Frankfurt och Kiel, hur har detta pÄverkat dig rent musikaliskt tror du?

Jag bodde i Tyskland min första 7 Ă„r, min far arbetade dĂ€r. Under dessa Ă„r var vi ”Die Schweden”, och lite annorlunda, och nĂ€r vi kom tillbaks hit ansĂ„gs vi vara halvtyskar och lite annorlunda av den anledningen. Blev en gĂ„ng kallad ”nasseunge”, minns jag, men fattade inte vad jag hade för likhet med Puhs griskompis – men jag förstod att det inte var nĂ„got bra! I övrigt ser jag helt vanlig ut och uppför mig nog vanligt, men tror att uppvĂ€xtĂ„ren gjort att jag inte kĂ€nner nĂ„gon tillhörighet, vilket ju har sina baksidor, förstĂ„s. Men samtidigt ger detta ocksĂ„ en viss frihet att forma mitt liv precis som jag behagar, jag kan inte helt jĂ€mföra min situation med omgivningen eftersom jag inte Ă€r ”som dem” tĂ€nker jag. Det hĂ€r mĂ„ste ju Ă„terspeglas i den musik jag skriver. Sedan Ă€r jag fascinerad av Europa, och Tyskland med sin tunga historia och sitt centrala lĂ€ge, Ă€r för mig kĂ€rnan. Jag vill göra Europeisk musik fast jag vĂ€xt upp med Amerikansk/Brittisk musik i lurarna.

TÀnker du tillbaka mycket pÄ hur livet format dig?

Funderar pĂ„ det ibland. Har hela livet haft en kĂ€nsla av att jag gör fel, vilket blir hĂ€mmande om man inte vĂ€nder pĂ„ det: jag gör fel och dĂ„ Ă€r det rĂ€tt, för sĂ„ gör jag! Snurrigt? Kanske Ă€r jag i grunden en perfektionist som inte kan leva upp till mina egna krav, sĂ„ nĂ€r jag gör nĂ„got, blir det sĂ„ klart fel. Och för att försonas med misslyckandet menar jag att det Ă€r bĂ€ttre, just för att det Ă€r skevt. Det Ă€r svĂ„rt, för att inte sĂ€ga omöjligt, att planera eller rita in fel i ett projekt pĂ„ ett naturligt sĂ€tt, och om man tĂ€nker i de banorna sĂ„ kan man pĂ„ sĂ„ vis sĂ€ga att fel sker under pĂ„verkan av en högre makt eller nĂ„got ditĂ„t. Folk som utgĂ„r frĂ„n att de alltid har rĂ€tt tycker jag för övrigt Ă€r obehagliga


Du Àr ju möbelsnickare sÄ jag antar att kryddhyllan du gjorde i slöjden hÀnger pÄ din köksvÀgg!

Du, jag gillade inte slöjden. Jag sandpapprade pÄ en trÀlÄda i flera terminer tills den var helt sned, dÀrefter slÀngde jag ut den. SÄ det blev aldrig nÄgon kryddhylla, men jag har byggt en hel del kök sen dess, vill jag pÄpeka.

I bokform Àr det allvaret som sÀljer mest, men i musikform Àr det obekymrat nonsens som toppar alla listor, hur ser du pÄ det?

Jag lyssnar inte pÄ listmusik, förstÄr inte vad listor ska vara bra för, det Àr vÀl ingen tÀvling, eller? Litteratur ses som finkultur och pop/rock som billig underhÄllning, men jag ser det inte pÄ det viset, det Àr olika konstuttryck bara, och dÄ Àr frÄgan om det Àr bra eller dÄligt. Det behöver inte alls vara bra för att det Àr allvarligt, men sysslar man med konst fÄr man fan anstrÀnga sig och inte nöja sig med nonsens

Tittar du pÄ Schlagerfestivalen pÄ TV?

Det har hÀnt att jag gör det tillsammans med barnen. Det gÄr inte att komma ifrÄn att det finns ett underhÄllningsvÀrde med evenemanget, dessutom Àr det kul att höra och se dem mest hopplösa försöken. OcksÄ kul nÀr man hör nÄgot som faktiskt har nÄnting, vilket i och för sig hÀnder vÀldigt sÀllan.

NÀr hörde du sjÀlv en text sjungas som grep tag i dig, och vilken var det?

”Life seems so rosy in the cradle

but I’ll be a friend, I’ll tell you what’s in store

There’s nothing at the end of the rainbow

There’s nothing to grow up for anymore”

The end of the rainbow med Richard Thompson mĂ„ste vara den sorgligaste text som skrivits. A perfect day med Lou Reed griper tag varje lyssning, sĂ„ trĂ„kigt att han försvann för tidigt. Famous blue raincoat med Cohen… ja, det finns mĂ„nga

Folk som framstÄr som vÀldigt allvarliga i sin yrkesutövning har ofta mycket humor, Àven du?

Alla tÀnkande mÀnniskor ser allvarligt pÄ sin yrkesutövning tror jag, och yrket Àr en sÄ stor del av ens liv att det rent av vore slöseri att inte ta det pÄ största allvar, oavsett om man Àr komiker eller mjölkbonde. Om jag kanske framstÄr som allvarligare Àn en del andra beror det nog i första hand pÄ att jag inte döljer det eller försöker förminska det. Det jag gör Àr mitt sÀtt att leva och för mig Àr det betydelsefullt. Jag har nog samma existentiella Ängest som de flesta, och humorn Àr en skön ventil. Men jag tror inte att jag Àr sÄ rolig faktiskt

Vad skrattar du mest Ă„t?

Hatar att erkÀnna det, men det som roar mig mest Àr nÀr gÄr illa för andra. Det finns sÄ klart grÀnser, nÀr det övergÄr i ren tragik sÄ vÀnder det, sÄ klart.

Jag inbillar mig att du Ă€r rĂ€dd för döden – det Ă€r Ă„tminstone jag! – tĂ€nker du ofta pĂ„ det oundvikliga?

Jag vill inte dö, absolut inte! Men sjĂ€lva döden Ă€r egentligen inget att vara rĂ€dd för, döden Ă€r ett ”ingenting”, precis som innan vi föddes. Det svĂ„ra Ă€r lidandet innan och framförallt saknaden efter dem som dör. Det Ă€r sĂ„ svĂ„rt att ta in att personer som Ă€r betydelsefulla för en bara evaporerar, och jag förstĂ„r mycket vĂ€l religiösa mĂ€nniskors hopp om att sjĂ€larna finns kvar nĂ„gonstans. Men jag Ă€r inte troende, vilket i och med det, bara blir ödsligt.

Woody Allen sade en gĂ„ng: ” Det Ă€r inte det att jag Ă€r rĂ€dd för att dö – jag vill bara inte vara med nĂ€r det hĂ€nder”. För varje Ă„r som gĂ„r sĂ„ uppskattar jag sjĂ€lv livet oerhört mycket. Jag hörde en intervju med en gammal dam (89 Ă„r) pĂ„ radion som sade: ”Jag uppskattar varje dag och varje Ă„rstid. Jag vet ju inte hur mĂ„nga gĂ„nger till jag fĂ„r se vĂ„ren gro, rundbalarna pĂ„ fĂ€lten pĂ„ hösten, kanske det bara blir ett enda tillfĂ€lle att uppleva detta en gĂ„ng till”. Det har etsat sig fast hos mig. Tycker du att du tar tillvara pĂ„ den tiden du fĂ„tt pĂ„ ett bra sĂ€tt, eller skulle du vilja göra nĂ„got annorlunda?

Oj vilken stor frĂ„ga, livet och döden, de hör ju ihop. Jag tror att man vĂ€rderar livet som mest om man stĂ„r inför ett dödshot, att man blir lycklig av att se solen gĂ„ upp och att överhuvudtaget andas och fortfarande vara med. Å andra sidan har det funnits tillfĂ€llen dĂ„ man skulle uppskatta att fĂ„ slippa vara med. Jag vet inte, men livet Ă€r inte det som varit eller det som komma skall, utan det som sker just nu och det tycker jag man upplever starkast i katastroftillstĂ„nd. Om man ser nĂ„gon bli överkörd av en buss, eller att man sjĂ€lv cyklar in i en vĂ€gg, dĂ„ stannar allt till och det finns inget dĂ„ eller sen. Men om det inte Ă€r dödshot eller katastroflĂ€ge, sĂ„ vet jag inte. Hur anvĂ€nder man bĂ€st sin tid i livet? Sjunga deppiga sĂ„nger, sjunga glada sĂ„nger, ta hand om sina egna barn eller hjĂ€lpa förĂ€ldralösa barn? Ge sina pengar till behövande eller gĂ„ pĂ„ krogen? SvĂ„ra frĂ„gor, jag kommer att tĂ€nka pĂ„ ”Grizzlyman” av Herzog, han som Ă€gnade sitt liv Ă„t att, som han trodde, beskydda ohotade fridlysta björnar i Alaska som slutade med att han sjĂ€lv blev uppĂ€ten av en björn. Vet inte, livet Ă€r som det Ă€r, och det jag vĂ€rderade som 20 Ă„ring kĂ€nns banalt nu och nĂ€r jag fĂ„r mitt cancerbesked kommer den hĂ€r texten att kĂ€nnas banal. TĂ€nker ibland pĂ„ de andra djurarterna, som förmodligen inte har en aning om att dem en dag ska dö, det mĂ„ste Ă€nda vara rĂ€tt skönt.

SamhĂ€llet har, tycker jag, blivit kallt, allting ska vara innehĂ„llslöst pladdrande nonsens, och ”förebilder” blir de som framstĂ„r som korkade, och Ă€r de riktigt korkade fĂ„r de egna program och lanserar egna produkter. Vad gick fel?

Jag lÀste i en bok av Peter Englund om nÀr socker blev tillgÀngligt för vanligt folk, pÄ 1700-talet nÄgon gÄng. Tidigare fick man i sig sötma frÄn bÀr och honung nÀr det var sÀsong, dock vÀldigt sparsamt. Vi har ett stort sötsug eftersom vi behövde lite socker och pÄ den tiden var det svÄrt att fÄ tag pÄ naturligt socker, framförallt pÄ vÄra breddgrader. NÀr socker skeppades till Europa frÄn kolonierna i VÀstindien blev det billigt och lÀttÄtkomligt, folk proppade i sig socker! Matrecept frÄn den tiden Àr fulla med socker, med följden att tÀnderna i princip ruttnade bort. Det blev ett stort problem och mysterium, man sÄg inte Ànnu kopplingen mellan sockerintag och karies. Nu Àr det mer stabilt med flux och tandtrÄd och LCHF diet, 300 Är senare. Men för att svara tydligare tycker jag att en del borde skÀmmas över vad de producerar! Det kanske de gör ocksÄ, Ätminstone kan man hoppas det.

Är det nĂ„gon skillnad pĂ„ ljud och oljud?

Nej, det tror jag inte. En klassisk komposition som Àr allmÀnt hyllad kan lÄta förfÀrlig i mina öron, medan en vinkelslip som skÀr genom plÄt kan lÄta vackert.

Kan du tÀnka dig att kompromissa musikaliskt för att nu ut kommersiellt?

Teoretiskt sÀtt kan jag kanske det men det Àr inget jag behöver fundera pÄ det eftersom jag inte fixar det praktiskt. Jag kan inte göra musik som jag inte sjÀlv tycker om, det gÄr helt enkelt inte, samtidigt som jag

egentligen kompromissar hela tiden. Jag skulle gÀrna göra en platta med endast ljudet av olika typer av motorsÄg, men för vem dÄ? Jag menar att finns det ingen som lyssnar Àr det meningslöst att göra musik, det Àr ju en form av kommunikation det handlar om.

Du turnerar sparsamt, tyvÀrr. Varför?

Det beror helt enkelt pĂ„ att arrangörerna inte vĂ„gar boka mig. Jag har ingen stor publik, min musik finns inte pĂ„ nĂ„gra listor, spelas inte pĂ„ radio osv. Utanför de tre största stĂ€derna finns bara ett fĂ„tal som Ă€r intresserade och dĂ„ blir det ingen ekonomi att boka. Det Ă€r som det Ă€r. Jag skulle gĂ€rna spela ute Ă„ret runt om det gick, och i ett större land skulle det kanske funka: ”DĂ„ borde du kanske sjunga pĂ„ engelska, eller Ă„tminstone rikssvenska” kanske du tycker? Men nej, det kan jag inte göra.

Har radio i allmÀnhet blivit fegare nÀr det gÀller att spela musik som sticker ut, tycker du?

Det tror jag inte. Radio har vÀl alltid varit list- och hit-inriktad. I mina tonÄr rattade vi in Radio Luxemburg för att höra coola grejer. Skillnaden nu frÄn dÄ Àr att alla dessa kommersiella privatkanaler i princip spelar uteslutande smörja. Jag tycker att det Ätminstone borde finnas Ätminstone en kanal som uteslutande skulle intressera sig för- och spela spÀnnande musik, en naiv tanke förmodligen. SjÀlv lyssnar jag pÄ P1.

Du har ett eget sprÄk, hur har du hitta fram till det?

Det Àr snarare sprÄket som hittat fram till mig. Jag började skriva texter utan nÄgon riktning alls och det sÄg för djÀvligt ut. SÄ behöll jag de fraser eller ord som jag tyckte var ok, och vissa texter började fungera, tog liksom sin egen vÀg och jag fick hÀnga pÄ och bygga vidare. Det Àr inte lÀtt och jag vet inte om texterna Àr bra, men om jag sjÀlv kÀnner nÄgonting eller reagerar sÄ kanske det finns nÄgot dÀr Àven för andra.

LĂ€ser du mycket?

Nej det vill jag inte pÄstÄ, i varje fall inte tjocka romaner. En del grejer som jag lÀser slÄr liksom rot i mig, sÀkert inget ovanligt, men de Àr kvar i mÄnga Är och fÀrgar mitt sÀtt att tÀnka.

Hade du tackat jag till att medverka i SÄ mycket bÀttre om du blivit tillfrÄgad?

Tycker inte om idén; kÀndisar umgÄs, sjunger varandras lÄtar pussas och har supermys, oerhört kvalmigt. Det Àr vÀldigt lukrativt och alla tjÀnar bra pÄ det sÄ jag fattar att de stÀller upp, det Àr svÄrt idag som musiker eller konstnÀr att fÄ ihop ekonomin pÄ ett vÀrdigt sÀtt. Sen tror jag mÄnga artister ser sig frÀmst som underhÄllare, svenskar tycker om underhÄllning. Jag kommer aldrig att bli tillfrÄgad, om jag ÀndÄ blev skulle jag sÀkert bli frestad av en period med anstÀndig inkomst sÄ svaret pÄ din frÄga blir: ingen aning.

Tycker du livet Àr lÀttare nu nÀr du fyllt 50?

Nej. Lite lugnare dock, eftersom man lÀr kÀnna sig sjÀlv bÀttre med Ären. Det Àr andra saker som plÄgar en nu Àn nÀr man var 20.

De storsÀljande artisterna stÄr inte för nÄgonting. Kommer det att förÀndras tror du eller blir det bara vÀrre?

Har storsÀljande artister nÄgonsin gjort det rent generellt?

Hur kÀnns det nu nÀr reklamkanalerna pÄ TV Àr en stor del av musikindustrin?

Musikindustrin Àr just, en industri, den har ytterst lite med musik att göra. SjÀlva poÀngen Àr att producera och sÀlja, musiken eller artisten Àr produkten men det kunde vara vad som helst egentligen, och mÄnga artister (ofta just de mest framgÄngsrika) fattar detta och rÀttar in sig i ledet, eller formar sin grej efter marknadens önskemÄl. UngefÀr som IKEA, som producerar prylar som nÀstan ser ut som det senaste coola och genomtÀnkta, men snabbt och billigt. Alla blir nöjda, och nöjdast blir industrin och dÀrmed Sverige. Det Àr en vÀldigt stor maskin som jag inte vill ingÄ i. TV1, 2, 3, 4, 5, osv. Alla ingÄr i maskinen. Public service? Precis, servera folk det folk vill ha.

Skivor sÀljer inte, musikerna tjÀnar oerhört lite dÄ det streamas pÄ Spotify. Publiken vill inte betala för artisternas musik, men köper gÀrna spin-off-produkter dyrt, Àr vi pÄ vÀg att avveckla musiker helt och hÄllet?

Det tror jag inte. Musiker drivs av sin passion och den minskar inte pÄ grund av att pengarna sinar, men om den gör det bör man syssla med nÄgot annat

Lyssnar dina barn pÄ din musik. Och tar de till sig texterna?

Jag tror att de lyssnar och verkar tycka att det Àr cool att jag spelar. Vad de tar till sig av det vet jag inte, förmodligen helheten, och att det Àr möjligt att vara 50- Ärig förÀlder och ÀndÄ leva för dagen och bara göra det man vill.

Samtidigt som dina lĂ„tar Ă€r vĂ€ldigt stora och skrĂ€mmande, som mörklagda flyghangarer, sĂ„ Ă€r de jordnĂ€ra och pĂ„minner om min egen uppvĂ€xt pĂ„ landsbygden, tĂ€nker pĂ„ lĂ„tar som ”Lergraven”.

Hm
 det Àr intressant, mina barn upplever inte alls lÄtarna som stora och skrÀmmande

Gillade du Bengt Bratts ”Hem till byn”? Jag tycker att din musik gĂ„r in pĂ„ samma sĂ€tt som den serien, om du förstĂ„r vad jag menar. Kanske skulle du pĂ„ nĂ€sta skivomslag stĂ„ med en stock bananer över axeln precis som Lars Green gjorde i första avsnittet.

Jag har faktiskt inte sett den serien. Har inte heller nĂ„gon relation till Hylands hörna eller Televinken som mina jĂ€mnĂ„riga – det mĂ„ste bero pĂ„ Tyskland!

Hur ser den nÀrmsta framtiden ut för dig nu, musikaliskt?

Har spelat in med Siwert HÞyem frÄn Madrugada och hoppas fÄ komma ut i Europa med honom till vÄren, han har publik dÀr nere och det hade varit grymt. Och sÄ fÄr jag ta en diskussion med mitt skivbolag om egna inspelningar.

Du lirar med Lundell pÄ hans senaste, vad tillför du i hans musik tycker du?

Jag har faktiskt inte sjÀlv hört resultatet Àn, och vis av erfarenhet vet jag att det kan ske mycket (eller lite) med ens insatser nÀr slutmixen görs. Jag fick frÄgan av hans producent Dagge Lundquist, som ocksÄ spelade in nÄgra HÞyem sessions, om jag ville lÀgga gitarr pÄ ett par lÄtar och jag blev nyfiken pÄ vad som skulle hÀnda, sÄ vi fÄr se och höra vad det blir. Men, detta betyder inte att jag Àr pÄ Lundells sida i Kivik art center-kriget, mitt ex Petra Gipp har ritat ett mycket vackert rum dÀr och Gormleys coola betongskulptur skulle jag mycket gÀrna ha i min trÀdgÄrd om jag hade nÄgon. Men det Àr tvÄ skilda frÄgor för mig, och jag respekterar Lundell som artist.

Du Àr flitigt anlitad som musiker, Àr det svÄrt att som soloartist ta ett steg tillbaka och finna en plast i ett band?

Jag kan bara göra Pelle Ossler-gitarr, och den som vill ha det vet vad de fÄr, och kanske jag spelar med om det intresserar mig. De som vet vad jag gör vet ocksÄ att det inte blir nÄgon publiksuccé att bjuda in mig. Det finns ju en anledning till att jag snickrar för mitt levebröd

Vem tror du vinner valet nÀsta Är?

Jag har ingen aning. Det finns ju anledning att rösta för att hÄlla SD borta frÄn scenen. Det Àr svÄrt att förstÄ att sÄ mÄnga svenskar vill ha ett fascistiskt styre, kan nÀstan inte tro det. Fascism slutar inte vÀl för nÄgon vet vi ju.

Vad röstar du sjÀlv pÄ, och varför?

Man röstar utifrÄn sin egen situation och jag Àr intresserad av konstnÀrliga uttryck. Nu finns det en rÄdande idé att det ska gÄ runt av sig sjÀlv och gör det inte det sÄ Àr det dÄlig konst och bör dö ut. Den idén Àr fullstÀndigt sned och följden av politiken Àr att undervegetationen kvÀvs. Om ingen vÄgar- har rÄd och tid att utmana, riskera och slita sönder, dÄ stagnerar konsten, den dör. Konst, teater, musik m.m. som faktiskt gÄr runt ekonomiskt hÀmtar sin nÀring och inspiration frÄn undervegetationen, den Àr en förutsÀttning!

Men det som inte kan mÀtas finns inte, verkar det. En vÀrld av ettor och nollor. Alliansen verkar helt borta, som pÄ en annan planet vad det gÀller detta, eller Àr det politiker generellt som inte kan sÀtta sig in det hÀr? Politikern kanske Àr sjÀlva motsatsen till konstnÀren?

NĂ€r kommer en motreaktion till all ytlig dumhet och hur kommer den att se ut, tror du?

Motreaktioner finns redan överallt, de syns- och hörs bara inte överallt hela tiden.

Lars Yngve

Fakta: Pelle Ossler, född 18 november 1962 i Bjuv, Àr en svensk musiker (gitarrist). Ossler började sin musikaliska bana som bassist i punkbandet Svettens Söner 1978,

var gitarrist i rockgruppen Wilmer X Ă„ren 1986–2003 samt gitarrist och sĂ„ngare i Amazonas 1986-1992.

Tillsammans med ThÄström och Niklas Hellberg spelar han frÄn 2007 i bandet SÀllskapet som slÀppte sitt sjÀlvbetitlade debutalbum 28 mars 2007 och gav ut sitt andra album i vÄras.

Är gitarrist i ThĂ„ströms band och Ă€r aktuell som gitarrist pĂ„ Lundells kommande album Trunk.

Har gett ut sex soloalbum:

1997 – Hotel neanderthal

2001 – Desorienterad

2002 – Den siste som kom ut

2005 – Krank

2008 – Ett brus

2013 – Stas