Thursday May 25th 2017
Säg är det konstigt att man längtar bort någon gång? Säg är det konstigt att man längtar bort någon gång? »
För ett ögonblick gladdes jag över en postad inbjudan tills jag insåg att det var en inbjudan från [...]


Kategorier

Nils-Ude, ständig praktikant…

Lars Yngve

En mauron nårr’ad jau lå å hade fållt åpp me ad fårrsöga ad rägna ud åm’en vagnar ingan’en har slaed åpp yjnen ellor åm’ed e tvärtåm, kumm jau fram ti ad’ed fårr säkorheds skull e säkrast ad’en liggor me it tya ypped å de annra stangt, fårr po så vis så kan’en ju saua å varra vagen po samme gång. Jau lå å te memi å lys ti tumten såm Fritzla paketor i källaren samtided såm jau dro åpp filten åm hoed å fantisera åm’ad jau vau en såm sadd i skranked å hade hitt po nudd fuffens å sadd å gymde mi unge en filt, prexis såm sunna tjyvar å banditor brugar gårra, såm ente vill ad folk ska se huns di se ud. Nårr jau lå där så kumm jau ti ad tantja po nårr jau vau en liden spillorre å ad jau allfrejt fick forr mi ad jau skulle kriva ing i tv:n å lega me Manolito hår gång de vau High Chaparral å nårr’ad jau ble le au di så gloede jau po mina fyddor å fantisera åm’ad nyhedorna po klockradion vau musik ti en himsk skräckfilm såm hannla åm ad mina kvalster i sangabossed vau po krigsstigen. Jau blick rikted Shakin Stevens i knevicken nårr’ad jau lå darr å fantisera. Rätt såm’ed vau så hörde jau iginom väggen huns nunn au mina naboar ifro prostatagerillan to hongens mauronbön unge tiden såm’en sto å pissa. Pärsonen i fråga passte po ad avfyra gomauronfisen såm likt Carl Gustaf – ni vidd de där rekylfria pansarvärnsvapnet – e kånstruerad enled bakblåsprincipen. Ente di? Nähä, men nu vidd ni di i alla fall… Då for jau au sangen å lau mi i en ny fårrsvarsställning bag soffan å lauvte mi selle ad åm jau barra klara mi helskingad iginom grannes krigfårrklaring så skulle jau bårja me min favorithobby, ad snorkla i badkared, igin. Nårr jau lå darr me låpmpeskärmen po hoed å brökavelen i högsta hugg så kumm en annen au mina grannar forrbi udanåm å gloede ing po mi å virra po sitt hoe. Attans åsså, tanjte jau, å ble klar övor ad hela kvartered kummor ti å sladdra åm ditta. Helsefyr. Pling-plong po dörren. Anfall e bästa fårrsvar. Jau vre mitt höftskynke rätt, så ad yppningen kumm ve sian, slom i po brysted å vråla: ”aiaiaiaiai”, prexis såm han Lord Greystoke, to itt gorillaskutt rätt ud i väred å fick fatt i sladden po min rislampa å svinga mi ud i hallen, slo karate på min väggfasta telefon, axla åpp döraholled å… å… å… skrämde vitted au itt par snöreda naboglyttar såm sjöng falsk så ad jau ble ym i mina amalgamfyllningar. Ditta vau bårjan po en lång da, å jau töll varresi snorungar såm farr runt å tyggor pangar ellår lösa skutt ifro grannen, timinstingens ente så tided po dan. Nu kunne jau lia så gott sidda åpp…

I lördes pusta jau mitt fynstor. Jau bor po fåsste våningen så’ed går ju kvickta kanske nunn au’ar trorr? För böfvelen: de tar halla daun å gravva ner stien unge fynstored så’ad jau kan stå stabilt nårr’ad jau spolar rudan ren me vannaslangen.

Jau vau ude po julaskyltning å sprant po min gamla faster såm sto å sålde lotter forr ad di skulle få ing pangar ti nunn skola po annra sian au joren. Di blick dyrt. Hym vist mi bilder po gredande glyttar å sau huns di stacklarna hade’ed, å ette nunn minut så gred hym åsså, å sin gred jau, å sin tymde jau min bårrs po 263 å 25, å vaunt itt fint julmarknadsminne, itt par grydevauntar, en hyllning ti Svenska Hantverksfårreningen, såm en liden påg – en PRO-junior– hade hållt po me unge hela åred å såm besto au 7 centimeters garn, (stora virkade holl) 4 flörtkulor (fråga ente) å en liter Casco trälim (ente nu heller). Ettor di ad jau snällt hade tymt hela plånebogen ble jau bjuden po en kåpp sinnessjukt varmt å myed besk julakaffe såm jau spillde ud po min jacka unge tiden såm jau sprant himmåd å fårrsögte ad se ti så ad hongarna ente kunne kumma ti å pissa po mitt ben nu nårr bårrsen vau tom.

Di bör alltfrejt dyrt nårr’en ska ta ivajja po nudd spetackel. Jau tytjor egentlien ente åm ad hannla julaklappar, ettesåm jau vidd ad värded po julklapparna halveras i mellandarna. Nårr’ad jau kummor ti ad tanjta po ditta så bårjar mitt adamsäbble farra åpp å ner såm po dvärgen i En tokig sång, po julattan.
Jau har de mesta såm’en kan villa hau å önskar mi ente nudd speciellt i julklapp (jau får allri nudd hellor) men jau önskar mi liavell ad jau hade kunnad springa ifro problemen me alla himska kvitton såm’en måste spara ti nästa års deklaration, åsså ad parkeringsbötorna såm jau tryckor ing i handskfacked å glymmor ad di nunnsin existerat, po nudd vis hade betalad si selle. Men man får sällan det man önskar sig i julaklapp. Naj, nu ska jau skynna mi ner åm ti hannlaren å kjeva julaskinka, den stackaren har ju bléed rikted dölli å satt åpp en skylt po dören me texten: ”Lever endast i dag”.

Bokförlaget Håll Truten
Lars Yngve
lars@nyaupplagan.se
0733-867666
www.nyaupplagan.se