Thursday November 15th 2018
SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? »
För ett ögonblick gladdes jag över en postad inbjudan tills jag insÄg att det var en inbjudan frÄn [...]


Kategorier

KNOHULTS VÄRMEDÖD

Text: Martin Kristenson:
Termodynamikens andra lag, entropilagen, sÀger oss att alla system Àr dömda att gÄ frÄn ordning till kaos. Hela universum följer denna nedslÄende lag: molekyler bryts ner till partiklar som i sin tur mer och mer övergÄr till den minst organiserade typ av energi som finns, vÀrme. En gÄng, om mÄnga miljoner Är, kommer allting i universum ha förvandlats till vÀrmeenergi. Det Àr det som kallas universums vÀrmedöd.

I en brett upplagd svit om tjugo filmer har Ragnar W Frisk tillsammans med nÄgra andra filmregissörer tecknat en helvetesvision av en vÀrld dÀr det termodynamiska sönderfallet har accelererat till en hastighet som gör det möjligt att uppfatta med blotta ögat.

I de tidiga Åsa-Nissefilmerna etableras Knohult som en trygg och fridfull landsbygdsidyll. Konstapel Klöverhage, i Willy Peters gestalt, vakar över friden. En annan fast punkt i tillvaron Ă€r den stĂ€ndigt sjungande Bertil Boo, som förekommer i sĂ„ gott som alla tidiga Åsa-Nissefilmer. Knohultsborna kan inte ta sig en skogspromenad eller en tur ner till handelsboden utan att stöta ihop med Boo eller Ă„tminstone pĂ„ avstĂ„nd höra hans sĂ„nger klinga ut över nejden. Men redan hĂ€r finns ett förebud om att allt inte stĂ„r riktigt rĂ€tt till i Knohult. Den gemytlige sĂ„ngaren heter ömsom ”Boo” och ”Broo” och arbetar ibland som skogvaktare, ibland som lantbrukare. Som vi kommer att se Ă€r detta en knappt mĂ€rkbar, men Ă€ndĂ„ omisskĂ€nnlig varningssignal att nĂ„gonting Ă€r fel, fruktansvĂ€rt fel.

I Åsa-Nisse möter vi för första gĂ„ngen torparen Nils Nilsson och hans hustru Eulalia. Nisse Ă€r ute och fĂ„ngar gammelgĂ€ddan, tjuvfiskar krĂ€ftor, och köper en jeep av smeden Jansson. Han hinner ocksĂ„ med att fĂ„nga nĂ„gra skurkar, som kommit över 20 000 kronor vid ett rĂ„n pĂ„ SpĂ€nnarps bruk. Vi fĂ„r ocksĂ„ följa hur handlanden Sjökvist uppvaktar hemsystern Elsa, som dock till slut vĂ€ljer bonden Eric Broo.

Det Ă€r först pĂ„ 60-talet som sönderfallet gradvis blir allt tydligare. Knohult börjar lĂ„ngsamt upplösas, i de senare filmerna vandrar byborna nĂ€stan uteslutande omkring i skogen eller pĂ„ landsvĂ€gen, de enda hus som tycks finnas kvar Ă€r polisstationen och Sjökvists lanthandel. Åsa-Nisses eget hus fĂ„r vi sĂ€llan eller aldrig besöka. Vad Nisse Ă€n sysslar med, sĂ„ sker det i skogsglĂ€ntor, pĂ„ nĂ„gon Ă€ng eller brygga. Detta Ă€r kanske filmernas mest oroande detalj; vart tog Åsa-Nisses stuga vĂ€gen?

De sista filmerna bestÄr till över 90% av exteriörer, en skrÀmmande bild av mÀnniskans utsatthet i en vÀrld dÀr allting, kulturen, moralen, naturlagarna, Àr pÄ glid.

En gĂ„tfull funktion i denna mardrömsvision har komikern Akke Carlsson fĂ„tt: frĂ„n och med Åsa-Nisse slĂ„r till, medverkar han i samtliga Åsa-Nissefilmer. Till att börja med förekommer han endast i obetydliga biroller, men som vi snart kommer att fĂ„ se blir hans roller efter hand större och viktigare. Detta sker i samma takt som Knohults vĂ€rmedöd blir mer och mer pĂ„taglig. Det verkar som om Ragnar Frisk velat göra entropin lĂ€ttare att förstĂ„ genom att lĂ„ta en skĂ„despelare förkroppsliga den. Akke Carlssons gestalt blir dĂ€rmed i Ă€n högre grad Ă€n den sjungande bonden ett jĂ€rtecken, ett varsel om onda tider.

NĂ€r vi kommer fram till Åsa-Nisse i agentform stĂ„r det klart att förfallet börjat accelerera katastrofalt. Vi slungas rakt in i filmen utan förtexter. Sex gogo-brudar dansar omkring mitt i naturen. Konstapel Klöverhage, som vid det hĂ€r laget förvandlats till komikern Akke Carlsson med hitlermustasch, ligger och spanar pĂ„ flickorna. NĂ„gon har dock fĂ„tt syn pĂ„ Klöverhage, och skjuter sönder hans kikare, den ena efter den andra. Samtidigt har en störningssĂ€ndare etablerats i Knohult, med resultat att TV bara sĂ€nder fyra Ă„r gamla program. Knohult Ă€r dĂ€rmed isolerat frĂ„n övriga vĂ€rlden. Åsa-Nisse och Klabbarparn lĂ€r upp Sjökvisten till hemlig agent och sĂ€tter honom pĂ„ spĂ„ret. Mysteriet fĂ„r dock aldrig nĂ„gon nöjaktig förklaring, annat Ă€n om man tar entropilagen med i berĂ€kningen. Det visar sig att Gubben i LĂ„dan, kĂ€nd frĂ„n Hylands hörna, driver störningssĂ€ndaren frĂ„n en stuga pĂ„ HöjdĂ„sen dĂ€r han bor tillsammans med de sex gogo-brudarna. Varför?

”Ska det behöva bli sĂ„nt hĂ€r liv bara för att man tycker om att ha lite brudar omkring sig?” lyder hans kryptiska förklaring innan han förs bort av polisen. Vanliga orsakssammanhang gĂ€ller inte lĂ€ngre i Knohult. Vi Ă€r lĂ„ngt borta frĂ„n den första Åsa-Nissefilmens trygga lunk.

I denna film ser vi inte skymten av Kristin och Eulalia. Trots att Nisse och Klabbarparn refererar till sina hustrur (Kristin har börjat med kort-kort. jasÄ. Eulalia kör fortfarande med lÄng-lÄngt), sÄ fÄr man en obehaglig kÀnsla av att bÄde stugorna och fruarna slutat existera.

Denna utveckling fĂ„r sin fortsĂ€ttning i Åsa-Nisse och den stora kalabaliken. Eulalia Ă„terkommer visserligen, och i nĂ„gra andlösa sekvenser fĂ„r vi t o m se Nisses hem igen, men Ă„ andra sidan lyser Klabbarparn med sin frĂ„nvaro. Nisse umgĂ„s istĂ€llet med Knohultarn, som tidigare bara förekommit i filmernas periferi.

I Åsa-Nisse i rekordform sĂ€tter Ragnar Frisk punkt för sin dystopiska framtidsvision. I denna sista del fortsĂ€tter knohultsborna att försvinna utan att deras vĂ€nner och slĂ€ktingar alls tycks lĂ€gga mĂ€rke till det. Kristin och Eulalia Ă€r borta sedan lĂ€nge, Sjökvisten har ocksĂ„ gĂ„tt upp i rök, och Klabbarparn har nu oförklarligt ersatts av Åsa-Nisses tidigare helt okĂ€nde kompis Sven. Denne nyfunne vĂ€n företer en oförklarlig likhet med komikern Akke Carlsson. Det verkligt oroande med denna identitetsupplösning Ă€r dock att Klabbarparns oskiljaktige vĂ€n Åsa-Nisse Ă€r till synes helt obekymrad av allt detta. Han finner sig vĂ€l till rĂ€tta med sin kompis Sven och nĂ€mner inte Klabbarparn med ett ord.

Åsa-Nisse Ă€r inte heller sig lik. Han har fĂ„tt en ny kostym, och, vad vĂ€rre Ă€r, han har antagit Arne KĂ€lleruds gestalt.

Under dessa dystra omstÀndigheter Àr det kanske bara barmhÀrtigt att en total amnesi tycks ha drabbat knohultsborna. De har uppenbarligen förlorat kontakten med det förflutna.

Åsa-Nisse sliter t ex med en ny uppfinning, ett specialbrĂ€nsle som han hoppas ska göra sensation i bĂ„ttĂ€vlingen Roslagsloppet.

, Rent principiellt skulle man kunna fÄ bÀttre fart pÄ bÄten med rÀtt brÀnsle, konstaterar han. Om man bara kunde hitta pÄ nÄt!

Han tycks helt ha glömt bort att han Àgnat hela sitt liv Ät att uppfinna specialbrÀnslen och tillbehör, som han vunnit Ätskilliga motortÀvlingar med.

I Åsa-Nisse ordnar allt vinner han en stockcar-tĂ€vling med hostmedicin som brĂ€nsle, i Åsa-Nisse pĂ„ hal is vinner han en biltĂ€vling med hjĂ€lp av en ny förgasare, i Åsa-Nisse flyger i luften uppfinner han en extrautrustning som gör bilen Eulalia II förbluffande snabb, och i Åsa-Nisse i full fart vinner han Ylen-loppet för motorbĂ„tar tack vare Ă€nnu en fantastisk förgasare. Den eviga Ă„terkomsten har drabbat Knohult, men om allt detta Ă€r Nisse lyckligt omedveten.

Men det Ă€r inte bara mĂ€nniskor och hus som drabbas av den alltmer tilltagande entropin. Tidens och rummets lagar gĂ€ller inte lĂ€ngre i denna sista Åsa-Nissefilm. Mitt i en spĂ€nnande bĂ„tfĂ€rd över sjön Ylen ser vi plötsligt Jokkmokks-Jokke stĂ„ lutad över en gĂ€rsgĂ„rd och berĂ€tta en rolig historia:

Det var en grabb som gick till en cirkusdirektör och frÄgade om han

kunde fÄ nÄt jobb.

-Ja, vad kan ni för nÄnting? sa cirkusdirektören dÄ.

-Jag kan hÀrma fÄglar.

-Ja, sa cirkusdirektören, jag har tjugo stycken förut som kan det jobbet.

-jasÄ, sa grabben. Kan jag inte fÄ nÄt arbete dÄ?

-NÀ, sa cirkusdirektören.

-Tack sÄ mycket, sa grabben och flög ut genom fönstret. TÀÀÀ.

(Senare i filmen Äterkommer Jokke och upprepar poÀngen, till förmÄn för de minnessvaga knohultsborna).

Efter Jokkes historia Ă€r vi tillbaka hos Nisse och Sven pĂ„ Ylen. DĂ€r Ă€r vi f ö under större delen av filmen. Av filmens 73 minuter Ă„ker Nisse och Sven bĂ„t i 35 minuter – i sanning ett djĂ€rvt grepp av Ragnar Frisk. HĂ€r har slutligen dramaturgens lagar brutit samman under den allt omfattande entropin.

BĂ„ttĂ€vlingen kan ses som Åsa-Nisses desperata flyktförsök undan Knohults vĂ€rmedöd. Det finns ingenting som hĂ„ller honom kvar i Knohult lĂ€ngre, men att lĂ€mna byn Ă€r ocksĂ„ omöjligt. IstĂ€llet fastnar de bĂ„da vĂ€nnerna i ett ingenmansland, för evigt dömda att fara varv efter varv pĂ„ Ylen.

DĂ€r lĂ€mnar vi Åsa-Nisse Ă„t sitt öde. Den tjugonde filmen blev den grymmaste av dem alla. NĂ€sta steg hade kanske varit att lĂ„ta Åsa-Nisse anta komikern Akke Carlssons gestalt. Verklighetsupplösningen Ă€r fullstĂ€ndig. Allt Ă€r oĂ„terkallerligen förbi.

Martin Kristenson

Åsa-Nissefilmer som nĂ€mns i artikeln:

Åsa-Nisse, 1949, regi: Ragnar W Frisk

Åsa-Nisse pĂ„ hal is, 1954, Ragnar W Frisk

Åsa-Nisse flyger i luften, 1956, Ragnar W Frisk

Åsa-Nisse ordnar allt, 1956, Ragnar W Frisk

Åsa-Nisse i full fart, 1958, Ragnar W Frisk

Åsa-Nisse slĂ„r till, 1965, Bengt Palm

Åsa-Nisse i agentform, 1967, Arne Stivell