Monday November 20th 2017
SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? SĂ€g Ă€r det konstigt att man lĂ€ngtar bort nĂ„gon gĂ„ng? »
För ett ögonblick gladdes jag över en postad inbjudan tills jag insÄg att det var en inbjudan frÄn [...]


Kategorier

Snöfritt och de sju skottarna

Text: Jonas Hallberg. Det var en gÄng för lÀngesen, som var helt översnöad. Ingen, absolut ingen, kunde ta sig fram dÀr. Ingen skulle ens ha kommit pÄ tanken pÄ att försöka. Utom en. Det var chefen för snöröjningen.  Han ville fÄ bort snön frÄn gÄngen, ty han var mÄn om de gamla i sin lilla stad. Ingen vet nÀr man sjÀlv blir det, som han brukade sÀga. Gammal.

NÄ, sagt och gjort. Chefen för snöröjningen bestÀllde in de snabbaste och bÀsta snöröjarna som fanns inom stadens hank och vall. Hans order föll pÄ de sju smÄ skottarna, som för sin del bodde i en liten liten stuga i skogen, vilken de hyrde med bostadsrÀtt. Stugan.

PÄ somrarna plockade de kottar. Om vÄren samlade de krokusar (lat.kroki). Höstledes brukade de fÄnga in Àpplen för att sÀlja pÄ torget till marknadspris. Men om vintern skottade de som sagt snö. I den mÄn det fanns nÄgon snö.

Nu kommer vi snart in i sjÀlva handlingen. NÄ, det var inte en vacker dag nÀr de sju smÄ skottarna begav sig ivÀg pÄ sitt tjÀnsteuppdrag med respektive snöskovlar pÄ respektive axel. Nej, det var en vÀmjelig och blöt dag med tung snö. Sedd ur skottarsynpunkt var den blott alltför tungskottad. Snön.

DÀr gick McHappy och McCrazy, dÀr gick McWeise och McShy, dÀr gick McGrumpy och McProsit. Och dÀr gick inte minst McSleepy. Han tÀnkte mest pÄ sjÀlva uppgiften. Att skotta.

De övriga gnolade pĂ„ den sĂ„ng, som alla som tjĂ€nar skottpengar brukar gnola pĂ„: ”There’s no business like snow-business”.

Nu Àr de framme vid den gÄngen som Chefen hade menat pÄ. Sju spadar glÀnser i luften, Sju jÀmnstora snölass flyger i bÄgar över axeln pÄ de sju smÄ skottarna. Det Àr en syn för gudar. Spadarna.

McHappy sĂ€ger att det hĂ€r inte var roligt. Det hĂ€r var inte roligt, sĂ€ger McHappy. Men McWeise arbetar pĂ„ krampaktigt. Inte ett ord kommer mellan hans sammanpressade lĂ€ppar. Jo, ett ”Ack!”. McShy fĂ€ller slutligen den förlösande repliken: ”TĂ€nk om vi hade snöfritt hĂ€r Ă€ndĂ„!”. NĂ€rvarande.

Snöfritt var en prinsessa som hade separerat frÄn sin man och som var extremt ung och vacker. Hennes ögon var som brunnar (fast mindre). Det förelÄg risk att drunkna.

Knappt hade McShy fÀllt ovanstÄende replik, förrÀn hon stod mitt ibland dem. Gissa om de smÀlte. Drivorna.

Slut