Sunday May 28th 2017
Säg är det konstigt att man längtar bort någon gång? Säg är det konstigt att man längtar bort någon gång? »
För ett ögonblick gladdes jag över en postad inbjudan tills jag insåg att det var en inbjudan från [...]


Kategorier

Snöfritt och de sju skottarna

Text: Jonas Hallberg. Det var en gång för längesen, som var helt översnöad. Ingen, absolut ingen, kunde ta sig fram där. Ingen skulle ens ha kommit på tanken på att försöka. Utom en. Det var chefen för snöröjningen.  Han ville få bort snön från gången, ty han var mån om de gamla i sin lilla stad. Ingen vet när man själv blir det, som han brukade säga. Gammal.

Nå, sagt och gjort. Chefen för snöröjningen beställde in de snabbaste och bästa snöröjarna som fanns inom stadens hank och vall. Hans order föll på de sju små skottarna, som för sin del bodde i en liten liten stuga i skogen, vilken de hyrde med bostadsrätt. Stugan.

På somrarna plockade de kottar. Om våren samlade de krokusar (lat.kroki). Höstledes brukade de fånga in äpplen för att sälja på torget till marknadspris. Men om vintern skottade de som sagt snö. I den mån det fanns någon snö.

Nu kommer vi snart in i själva handlingen. Nå, det var inte en vacker dag när de sju små skottarna begav sig iväg på sitt tjänsteuppdrag med respektive snöskovlar på respektive axel. Nej, det var en vämjelig och blöt dag med tung snö. Sedd ur skottarsynpunkt var den blott alltför tungskottad. Snön.

Där gick McHappy och McCrazy, där gick McWeise och McShy, där gick McGrumpy och McProsit. Och där gick inte minst McSleepy. Han tänkte mest på själva uppgiften. Att skotta.

De övriga gnolade på den sång, som alla som tjänar skottpengar brukar gnola på: ”There’s no business like snow-business”.

Nu är de framme vid den gången som Chefen hade menat på. Sju spadar glänser i luften, Sju jämnstora snölass flyger i bågar över axeln på de sju små skottarna. Det är en syn för gudar. Spadarna.

McHappy säger att det här inte var roligt. Det här var inte roligt, säger McHappy. Men McWeise arbetar på krampaktigt. Inte ett ord kommer mellan hans sammanpressade läppar. Jo, ett ”Ack!”. McShy fäller slutligen den förlösande repliken: ”Tänk om vi hade snöfritt här ändå!”. Närvarande.

Snöfritt var en prinsessa som hade separerat från sin man och som var extremt ung och vacker. Hennes ögon var som brunnar (fast mindre). Det förelåg risk att drunkna.

Knappt hade McShy fällt ovanstående replik, förrän hon stod mitt ibland dem. Gissa om de smälte. Drivorna.

Slut